RETURN TO
LIBRARY OF MÄRINE BIOLOGICÄL LftBORÄTORY
WOODS HOLE. MASS.
LOANED BY AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY
4 R K I v
FOR
ZOOLOGI
UTGIFVET AF
K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN I STOCKHOLM
MED 28 AFHANDLINGAR OCH 24 TAFLOR
UPPSALA & STOCKHOLM
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. -B.
BEELIN LONDON PARIS
n. FKIEDLÄNDER & SOHN WILLIAM WESLEY & SON LIBRAIRIE C. KLINCK.SIECR
11 CARLSTRASSE 28 ESSEX STREET. STRAND 11 RUE DE LILLE
1906— 1907
•c
Häftet 1 imiehållaiide N:o 1—9 utkom den 6 febr. 1906. » 2 » » 10—16 » » 6 sept. 1906.
» 3—4 » » 17—28 » » 24 » 1907.
h^^A
TREDJE BANDETS INNEHALL.
Sid.
1. AuRiviLLius, Chr., Verzeichnis von Lepidopteren, gesainmelt bei
Mukimbungu am unteren Kongo von Herrn E. Laman. Mit
1 Tafel 1—16
2. Weele, H. W. van der, tFber die von Prof. Dr. Y. Sjöstedt
auf seiner lieise in Kamerun gesammelten Planipennia. Mit
1 Tafel 1—14.
3. Lönnberg, E., On a new Orycteropus from Northern Congo and
some remarks on the dentition of the Tubulidentata. With
1 plate 1—35.
4. Adlerz, g., Methoca ichneuinonides Latr, dess lefnadssätt och
utveckhngsstadier. Med 1 tafla 1 — 48.
r*. Tullgren, A., Zur Kenntnis schwedischer Coniopterygiden . . 1 — 15-
6. Mjöberg, E., Om några svenska insekters biologi och utveck-
ling. Med 1 tafla 1—20.
7. Retzius, g., ITber den feineren Bau des Achsenzylinders der
Nervenfasern 1 — 8.
8. Adlerz, G., Den parasitiska metoden hos Chrysis viridula L. . 1 — 8.
9. Lönnberg, E., On the geographic races of red deer in Scandinavia 1 — 19.
10. Hennig, a., Gotlands Silur-Bryozoer, 2. Med 7 taflor .... 1 — 62.
11. Jackson, R. T., A new species of Fossil Limulus from the Jurassic
of Sweden ■ 1 — 7.
12. Andersson, L. G., On Batrachians from Bolivia, Argentina, and
Peru, collected by Erland Nordenskiöld 1901 — 1902 and Nils Holmgren 1904—1905. With 1 plate 1—19.
13. Mjöberg, E., Zur Kenntnis der Insektenfauna von Siid-Georgien.
Mit 1 Tafel 1 — 16.
14. Lönnberg, E., Which is the taxonomic position of the Irish
Giant Deer and allied races? 1 — 8.
15. Gadd, P., En ny Parasit-Copepod från Kaspiska hafvet .... 1 — 9.
16. östergren, Hj., Einige Bemerkungen liber die westeuropäischen
Pseudocucumis- und Phyllophorus- Arten 1 — 24.
17. Adlerz, G., Iakttagelser öfv^er solitära getingar 1 — 64.
18. AuRiviLLius, Chr., Nevie öder wenig bekannte Coleoptera Longi-
cornia 9. Mit 1 Tafel 1—39.
19. — — , Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika. 8 1 — 7.
•öO. Ekman, S., Cordylophora lacustris i Hjälmarens vattenområde . 1 — 4.
21. Lönnberg, E., Notes on Birds collected in the Congo Free State
by the Swedish Missionary K. E. Laman 1 — 18.
22. Trägårdh, I., Notes on a Termitophilous Tineid larva. With 1 plate 1 — 7.
23. AuRiviLLius, Chr., Ueber einige Formen des Weibchens von
Papilio dardanus Brown. Mit 2 Tafeln 1 — 7-
24. WiMAN, C, Ueber die Fauna des westbalt is ch en Leptaenakalks.
Mit 2 Tafeln 1—20.
25. Attems, c, Myriopoden aus der Krim und dem Kaukasus, von
Dr. A. Stuxberg gesammelt. Mit 2 Tafeln 1 — 16.
26. Tullgren, A., Ueber einige Arten der Familie Aleurodidae . . 1 — 18.
27. HoFSTEN, N. VON, Drei neue Rhabdocölen aus schwedischen
Binnengewässern. Mit 1 Tafel 1 — 15.
28. Trägårdh, L, Description of two niyriopodophilous genera of
Antennophorina3, with notes on their development and biology.
With 1 plate 1—33.
ARKIV FÖR ZOOLOCII.
BAND 3. N:o 1.
Verzeicliiiis von Lepicloptereii,
gesammelt bei Mukiinbungu aiii imtereii Kongo
von HeiTii E. L<aiiiaii.
Zweite und dritte Seiidung,
Von CHR. AURIVILLIUS.
Mit 1 Tafel und 6 Textfigviren. Eingereicht ani 7. Juni 1905.
Im Jahre 1900 veröffentlichte ich ein Verzeichnis einiger Schmetterlinge, welche vom Herrn Missionär E. Laman bei Mukimbungu am unteren Congo gesammelt Avorden waren.
Seitdem hat Herr Laman noch zwei Sendungen von Insekten an das Reichsmuseum in Stockholm gesandt.
x4.bgesehen von den interessanten neuen Arten, welche sich in diesen Sendungen finden, enthaJten dieselben zahl- reiche Arten, welche in der ersten Sendung nicht vertreten waren und trägen dadurch bei unsere Kenntnisse der Schmetterlingsfauna dieser Gegend zu vervollständigen.
Auch diesmal sind einige Arten geziichtet und die Raupen in Spiritus aufbewahrt und mitgesandt worden. Dadurch bin ich im Stande gewesen, einige bisher nicht eder unvollständig bekannte Entwicklungsstadien zu be- schreiben und abzubilden.
Fam. Danaididse. L Amauris psyttalea Plötz. — 1 J'.
Arkiv för zoologi. Band S. N:o 1. 1
2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1.
Fam. Satyridae.
2. Gnophodes parmeno Doubl. — 1 J*.
Die helle Subapicalbinde der Vorderfliigel ist sehr un- deutlich und nicht gelblich.
3. Mycalesis obscura Auriv. — 1 J".
Fam. Nymphalidae.
Subfam. Acraeinae.
4. Acraea egina Cram. — 1 J^.
Die bisher unbekannte, nach einem Stiicke in Spiritus abgebildete Raupe ist hell (wahrscheinlich rot öder gelblich)
Fig.
Raupe von Acrcea egina.
gefärbt mit schwarzen Dornen, einer breiten, schwarzen Seitenlinie und einer schwarzbraunen Längslinie dicht iiber den Fässchen. Kopf tiefschwarz.
Die Puppe ist hell mit 5 Längsreihen feinen schwarzen Zeichnungen und schwarzen Rippen der Fliigelscheiden.
5. Acraea terpsichore L. var. Rougeti Gubr. — 1 $.
6. Planerna epaea Cram. ab. § lutosa Suff. — $. Diese Form ist offenbar nur eine dimorphe Form öder
eine Aberration des Weibchens und nicht eine Unterart, wie Suffert sie nennt. Das Reichsmuseum besitzt ein auch von Laman bei Mukimbungu gefangenes Stiick, welches eine Zwischenform darstellt. Bei dieser ist die Subapicalbinde der Vorderfliigel fast weiss, die Hinterrandsbinde heller gelb als bei lutosa und die hellgelbe Querbinde der Hinterfliigel setzt sich nach aussen in ebenso hellen (nicht wie bei lutosa braunen) Strahlen fort.
CH. AURIVILLIUS, LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE.
Subfam. Nymphalinae.
7. Precis orithya L. var. madagascariensis Guén. — 1 $,
8. Salamis parhassus Dr. var. aethiops Pal. — 1 J*.
9. Neptidopsis ophione Gram. — 1 J'.
Die hell (griin?) gefärbte Raupe (Fig. 2a) hat einen stacheligen schwarzen Kopf {2b) mit zwei langen Scheitel- dornen ; die Körper- glieder 1 — 3 haben jederseits drei Dornen (2c), von denen diejeni- ~~ gen des ersten Gliedes kurz und ganz einfach sind; die Glieder 4 — 9 haben jederseits vi er Dornen (2d); die Glieder 10 und 11 jederseits drei und dazu einen un-
£ j n/r-j.i. Fiff. 2. Raupe von Neptidopsis ophione.
paarigen, auf der Mitte ^ ^ /- f- ^
des Riickens (2e); das letzte Glied hat nur zwei entwickelte
Dornen. Die Dornen sind an der Spitze mit kräftigen
Stacheln, welche fast an gleicher Höhe entspringen, be-
waffnet.
Die Puppe, von welcher nur die leere Haut vorliegt, ist dunkler als die Puppe von Byhlia, sonst aber fast ganz ähn- lich gebildet.
10. Ergolis enotrea Gram. — 1 ?
1 1 . Byblia anvatara BoTSD. var. Crameri AuRiv. — 1 ^.
Die Entwicklungs- stadien stimmen mit den- jenigen von »B. ilithyia», welche Fawcett abge- bildet hat (Träns. Zool. Soc. 17 : 2 p. 166 t. 6 f. 5 — ^8) gut liberein. Ubrigens gehör en Faw- cett's Figuren wahr- scheinlich zu var. vulqaris ^. ^ ^ . t> ^ »..a^-v.
^ Fig. 3. Raupe und Puppe von Bybtia
Crameri Attriv.
Si_
ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1.
Sta UD. und nicht zu ilithyia Dr. Die Dornen der Raupe von Byhlia sind ganz wie bei der Raupe von Neptidopsis an- geordnet, nur etwas kräftiger gebaut. Nnr durch die viel längeren Scheiteld örnen des Kopfes iinterscheidet sich die Raupe von Byhlia von der Raupe von Neptidopsis ophione. Die natiirliche Verwandtschaft der beiden Gattungen wird demnach durch die Entwicklungsstadien schön bestätigt.
12. Neptis agatha Stoll. — 1 ?•
13. Euryphene mardania Fabr. — I ^, 2 $$; gezogen. Die helle Subapicalbinde der Vorderfliigel ist bei beiden
Geschlechtern, aber besonders beim Weibcben breiter und kräftiger entwickelt als bei Stucken aus Kamerun, und die braune Farbe der Oberseite ist ein wenig heller als bei den Kamerunern. In beiden diesen Hinsichten weichen also die Stiicke aus dem Congogebiete in der Richtung gegen var. orientis Karsch ab.
Die von Laman entdeckte Puppe (Fig. 4) zeigt grösste Ähnlichkeit mit den friiher be- kannten Puppen der nahe ver- wandten Gattung Euphcedra.
14. Euryphene sophus Fabr. ab. phreone Feisth. — 1 J'.
15. Cymothoe caenis Dr. — le?, 2??.
16. Charaxes Bohemani Feld. — 1 $.
17. Charaxes laodice Dr. — 1 $.
Das seltene Weibchen dieser Art fehlte friiher in der Sammlung unseres Museums.
Puppe von Euryphene mardania.
Fam. Lycaenidse.
18. Pentila amenaida Hew. — 1 J".
19. Cupido isis Dr. — 1 ef.
20. Cupido telicanus Lang. — I ^.
21. Cupido cissus God. — 2
Fam. Pieridae.
22. Appias epaphia Gram. — 1 J".
CH. AURIVILLIUS, LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 5
Fam. Hesperidae.
23. Gorgyra are tina Hew. — 1 ^.
24. Parnara detecta Trim. — 2 J^J^.
25. Pteroteinon laufella Hew. — 1 J".
26. Caenides dacela Hew. — 1 rT.
Fam. Sphingidae.
27. Poliana? (n. sp.?)
Das einzige Exemplar hat weder Fiihler noch Vorder- und Mittelbeine und ist darum nicht generisch zu bestimmen.
28. Leucophlebia afra Karsch. — 1 J".
29. Deilephila nerii L. — 2 Ex.
30. Nephele peneus Cram. — 2 Ex.
31. Antinephele achlora Höll. — 1 J^.
32. Atemnora Westermanni Boisd. — I ^.
33. Basiothia medea Fabr. — 1 J^.
34. Hippotion osiris Dalm. — 1 $, gezogen.
35. Hippotion eson Cram. — 2 J^J'.
36. Theretra capensis L. — 1 $.
Diese in Siidafrika bäufige Art wurde friiher nicht aus dem Congogebiete erwähnt. Das Stiick hat eine Spannweite von 98 mm und ist demnach erheblich grösser als Stiicke aus Siidafrika.
Fam. Saturniidse.
37. Bunaea alcinoe Cram. — 4 J^J^, 2 ?$.
Eine Raupe in Spiritus stimmt völlig mit der von mir aus der vorigen Sendung beschriejDenen iiberein. Die Puppe ist rein schwarz und hat auf der Riickenseite des Cremasters zwei sehr tiefe Furchen, welche wie bei allén verwandten Arten mit zwei grossen, chitinisierten Bläschen im Innern des Gliedes in Verbindung stehen.
38. Nudaurelia dione Fabr. — 1 $.
Die in Spiritus aufbewahrte Raupe stimmt völlig mit der Raupe aus Kamerun iiberein.
6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1.
39. Lobobunsea phsedusa Dr. — 3 $$.
Das eine Weibchen ist hell weisslich grau, die beiden änder en aber viel dunkler Diese riesigen Tiere sind wahr- scheinlich alle geziichtet; die Entwicldungsstadien liegen aber nicht vor.
40. Imbrasia eblis Streck. — 1 J'.
Der Augenfleck der Hinterfliigel ist viel kleiner als bei unserem Weibchen von Kamerun und liegt 8 mm von der äusseren weissen Querlinie entfernt.
41. Holocera angulata Auriv. — 1 §.
Die Puppe ruht in einem diinnen, auswendig mit grossen Erdkliimpchen bekleideten Gespinste. Sie ist dunkelbraun, fein und dicht gekörnelt und hat keine Häkchen am Ende und keine Furchen an der Oberseite des Cremasters.
Fam. Striphnopterygidse.
42. Janomima mariana White. — 2 J^J', 1 $.
Das Weibchen, welches mir bisher unbekannt war, hat eine Spannweite von 135 mm und eine gleichförmige, hell gelbbraune Grund far be beider Fhigel ; die dunklen Quer- linien sind aber ganz wie beim Männchen angeordnet. Die Kammzähne der Fiihler sind sehr kurz.
Parajan a nov. gen.
Nachdem ich jetzt eine neue, mit Jana gabunica im Geäder iibereinstimmende Art gefunden habe, halte ich es fiir nötig, eine neue Gattung fiir diese beiden Arten zu errichten. Von der Gattung Jana^ weicht Parajana dadurch ab, dass die UD C beider Fliigel deutlich länger als die MDC ist, dass die Fälten der Mittelzelle der Hinterfliigel nahe am vorderen Ende von UDC und MDC entspringen, dass die Hinterecke der Mittelzelle der Hinterfliigel spitzwinkelig ist und dadurch, dass die Querrippe zwischen der Rippe 8 und der Mittelzelle der Hinterfliigel fehlt. Parajana scheint mir am besten in der Nähe von Striphnopteryx zu stellen sein; von dieser Gattung unterscheidet sie sich unter anderem durch die vier Spornen der Hinterschienen. — Typus: Jana gabunica Auriv.
CH. AURIVILLIUS, LEPTDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 7
43, Parajana Lamani n. sp.
Oben rehfarbig, unten braungelb; die Stirn oben, dicht unter den Fiihlern, weisslich gelb; Fiihler weisslich; Vorder- fliigel oben im letzten Drittel mit einer dunkelbraunen Quer- linie, welche zwischen dem Hinterrande und der Rippe 7 völlig gerade ist und dann in fast geradem Winkel gegen den Vorderrand abbiegt, an der Rippe 7 biidet sie einen läng- lichen, schwärzlichen Fleek und am Vorderrande einen ähn- lichen dreieckigen Fleck; die Rippen 2 — 5 haben hinter der Querlinie kurze dunkle Längsstriche, vor der Querlinie zeigen sich sehr schwache Spuren von gewellten Querlinien. Die Hinterfliigel sind oben etv/as heller am Vorderrande und haben eine ähnliche, jedoch schwach gebogene Querlinie hinter der Mitte. Unten sind die Fliigel viel heller mit vier stark gewellten Querlinien iiber die Mitte; die Grundfarbe ist dunkler, bräunlich, in der Mitte und am Saume und am hellsten hinter der vierten Querlinie. — Spannw. 72 mm.
Nur ein Weibchen. Die Puppe ist dunkel rotbraun mit quer- gerunzelten Hinterkörpergliedern ; der Cremaster ist auf der Unterseite mit längsgehenden feinen Rippen und am Ende mit dichtgedrängten Borst enhaaren, die jedoch nicht haken- förmig sind, bekleidet.
44. Phasicnecus roseus Druce. — 1 J".
Fam. Notodontidse.
45. Turnaca grisea Höll. (?) — 2 5$,
Beide Stiicke sind beschädigt und ich bin nicht sicher, dass dieselben zu Hollands Art gehören.
46. Ramesa strigata n. sp. — 1 $.
Weisslich; Kopf und Palpen dunkelbraun; Halskragen gelblich; Beine bräunlich; Riickenglieder 2 — 6 des Hinter- körpers schmutzig orangegelb ; Vorderfliigel weissgelb, spar- sam mit dunklen Schuppen bestreut, mit einem geraden schwarzen Längsstriche, welcher von der Mitte der Wurzel fast bis zur Mitte des Saumes läuft und an der Rippe 5 endet; kleine, dunkle Saumpunkte zwischen den Rippen; Hinterfliigel oben und Unterseite beider Fliigel grauweiss. — Spannw. 33 m.
8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1.
Das Reichsmuseum besitzt ein Männchen aus dem Togo- lande, welches ohne Zweifel zu dieser Art gehört ; die Vorder- fliigel sind oben dunkler, mehr gelblich als beim Weibchen. Ramesa? minnta Höll. ist offenbar nahe verwandt, aber etwas änders gefärbt.
47 . Anaphe infr acta Walsingh . — Zahlreiche J" cT und $ § . Beide Geschlechter sind beträchtlich kleiner, 33 — 45 mm,
als Stiicke aus Kamerun, sonst aber nicht verschieden.
Fam. Lasiocampidae. Pachymeta nov. gen.
Diese neue Gattung, welche in meiner Revision der Lasiocampiden Afrikas näher beschrieben werden wird, unter- scheidet sich von Oonometa durch die in die Spitze miindende Rippe 9 der Vorderfliigel, durch die einfache Stirn und durch die ganz verschiedene Fliigelform der Männchen.
48. Pachymeta contraria Walk. (= massilia Druce.) — 1 gezogenes §.
Das grosse, feste, aussen fast glatte und nur mit einigen wenigen sehr feinen Nadeln besetzte, grauweisse Gospinnst ist langgestreckt, spindelförmig und von einem sehr grossen, diinnen, freien Schleier auf allén Seiten umgeben.
49. Pachypasa sp. — 1 J^, 1 9.
Beide Stiicke sind leider so beschädigt, dass ich diese wahrscheinlich neue Art nicht beschreiben känn.
50. Leipoxais peraffinis Höll. — 2 $y.
51. Leipoxais sp. — 1 $, beschädigt.
52. Philotherma dentata n. sp. — Taf. 1 Fig. 1.
Hell gelblich braun, der Hinterkörper oben weisslich, an den Seiten und am Ende dicht behaart, jedoch nicht mit so dichtcr Afterwolle als beim Weibchen von Ph. sordida; Fiihler sehr kurz kammzähnig; Saum beider Fliige] tief ge- zackt; Vorderfliigel oben hell gelblich, ungleichförmig mit dunkelbraunen Schuppen bestreut, die Mittelzelle, das Feld 5 und die Saumhälfte mehr rein gelb; ein Fleck am Ende der Mittelzelle und drei Querlinien schwärzlich, die dritte sub- marginale Querlinie ist aus freien öder fast freien Bogen gebildet; die Hinterfliigel sind oben im hinteren (inneren)
CH. AURIVILLIUS, LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 9
Teil weisslich ohne Zeichnungen, im vorderen aber gelblich und dicht mit dunklen Schuppen bestreut, welche in der Mitte zwei bis drei unregelmässige, abgekiirzte Querlinien bilden, die Fransen bis zur Rippe 3 schwärzlich; die Vorder- fliigel unten hell gelblich grau, nur an der Spitze mit dunklen Schuppen bestreut, die submarginalen Möndchen sind sehr deutlich, die beiden anderen Querlinien aber fehlen gänz- lich; die Hinterfliigel unten bis zur Rippe Ib hell gelb- braun und dunkel bestäubt mit zwei aus Möndchen ge- bildeten Querlinien, einer iiber die Mitte, der anderen vor dem Saume; der Vorderrand mit langen Haaren und Schuppen dicht bekleidet, zwischen der Wurzel und der Rippe 8 gleich- förmig gebogen, dann ausgeschweif t ; die Tarsen schwärzlich. — Spann weite 89 mm
Nur ein einziges Weibchen; das Männchen unbekannt. Die Vorderschienen sind unbewaffnet.
53. Ceratopacha Köllikeri Dew. — I J,
54. Bombycopsis indecora Walk. — 1 J^, 1 §.
Das diinne, durchsichtige, weiche Gespinnst ruht in einem zusammengerollten Blatte. Die Puppe ist braun und kurz, aber ziemlich dicht behaart.
55. Chrysopsyche Lamani n. sp. — Taf. 1 Fig. 4. Körper gelbbraun öder hell rostfarbig: Vorderfliigel oben
lebhaft schwefelgelb mit mennigroten und dunkel bleifarbigen Zeichnungen; ein Fleck am Vorderrande vor der Mitte, ein Querstrich in der Mittelzelle, ein Fleck am Ende der Mittel- zelle, je ein Fleck in der Wurzel der Felder 2 — 4, 6 — 8, ein Strich an der Mitte des Vorderrandes und eine unregel- mässige unvollständige Submarginallinie mennigrot; ein Fleck nahe an der Wurzel der Mittelzelle, eine Querlinie hinter der Mitte und einige Schuppen im roten Fleck des Feldes 7 der Submarginallinie dunkel bleifarbig, fast schwarz; Hinter- fliigel oben ockergelblich, am Vorderrande in den Feldern 6 — 8 schwefelgelb mit einem braunroten Querfleck in der Mitte; Fliigel unten ockergelb mit einem heligelben Fleck vor der Spitze der Vorderfliigel und am Vorderrande der Hinterfliigel, diese mit einem rostbraunen Querstrich an der Mitte des Vorderrandes. — Spannweite 45 mm.
Nur ein gezogenes Weibchen. Mit C. mirifica nahe ver- wandt aber kleiner und mit roten, statt rostfarbigen Flecken;
10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1.
die bleifarbige Querlinie der Vorderfliigel ist viel dunkler und
schmäler als bei mirifica.
Die Raupe (Fig. 7) ist recht eigentiimlich. Der ganze
Körper ist fein befilzt und ausserdem mit längeren, teils
sehr feinen weisslichen, teils etwas gröberen schwarzen Haaren
bekleidet. Auf jeder Seite des ersten Gliedes findet sich ein langer, hervorgestreckter Haar- pinsel und am letzten Gliede ein einziger, nach Fig. 7. Raupe von Ghrysopsyche Lamani hintengerichteterPinsel.
AURIV. T^ 1 1
DiesePmsel bestehen so- wohl aus schwarzen wie aus weissen Haaren und die Spitzen der schwarzen Haare sind oft hell gefärbt. Die hellen Riicken- flecke sind mit feinen, anliegenden Seidenhaaren bekleidet. Die ganze Riickenseite ist breit schwarzbraun, mit neun gold- gelben Rlickenflecken, von denen der erste und letzte doppelt und langgestreckt, die iibrigen querliegend sind. Die Seiten und die ganze Unterseite sind nach Lamans Mitteilung silberweiss.
Das Gespinnst ist dick aber ziemlich weich, lebhaft goldgelb.
Fam. Drepanulidee.
56. Spidia divisa n. sp. - Taf. 1 Fig. 3.
Stirn dunkelbraun, schmal, nach unten stark verschmälert ; Palpen winzig klein; Fiihler mit einer Reihe langer Kamm- zähne ; Kopf und Thorax hell rostfarbig ; Hinterkörper gelb- lich; Vorderfliigel mit scharfer Spitze und hinter der Spitze tief ausgeschweift, oben sind sie von einer hellen gelbgrlinen, fast geraden Linie, welche von der Spitze bis zum Hinter- rande vor der Mitte geht, in zwei Hälften geteilt, die vordere Hälfte ist ausser an der Spitze vollständig rostbraun iiber- zogen, die hintere aber griinlich gelb mit einem rostfarbigen Fleck am Innenwinkel und einer unregelmässigen rostfarbigen Submarginalbinde, in der Wurzel der Felder 2 — 4 findet sich je ein kleiner, glasheller Fleck, welcher unten viel deutlicher als oben ist. Die Hinterfliigel oben rostfarbig, am Vorder- rande und dicht an der Wurzel gelbhch; nahe an der Wurzel
CH. AURIVILLIUS, LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 11
setzt sich die gelbe Linie der Vorderfliigel auch quer iiber die Hinterf liigel fort ; an der Mitte des Saumes ein grosser schwarz- brauner Fleck, welcher die Mitte des Fliigels erreicht. Beide Fliigel unten hell (etwas griinlich) gelb, mit wenigen schwarzen Punkten bestreut. — Spannweite 39 mm. Nur ein Männchen.
57. Spidia fenestrata Butl. - l $.
Fam. Limacodidse.
58. Parasa Chapmani Kirry. — 2 5$.
Von der schönen, aber furchtbar bewaffneten Raupe liegt ein Exemplar in Spiritus vor. Die Glieder 2 — 11 sind jeder- seits mit zwei vollständigen Reihen von grossen Warzen,
Fig. 6. Raupe von Parasa Chapmani Kub.; a) von oben; 6) von der Seite; c) Seitenwarze.
welche mit strahlenförmig ausgesperrten sehr scharfen Stacheln bewaffnet sind, ausgeriistet. Die Riickenwarzen sind sehr in der Quere ausgezogen, die Seitenwarzen dagegen gerundet. In der Mitte der Seitenwarzen sitzt ein grosser, schwarzer kolbenähnlicher Anhang (Fig. 6c). ^ Auf den beiden letzten Seitenwarzen ist dieser Anhang viel grosser und fast kugelrund. Das etwas flachgedriickte Gespinst ist sclimutzig grau und mehr öder weniger braun gefleckt.
59. Parasa vivida Walk. — 3 $$.
Die Raupe ist nach Laman derjenigen von Chapmani ähnlich, aber kleiner. Das Gespinnst ist mehr bräunlich gefärbt, aber von derselben, fast halbkugeligen Form.
12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1.
60. Cosuma rugosa Walk. — 1 ^f .
61. Omocena sp. — 1 J".
Eine wahrscheinlich neue Art. Das Stiick ist zu sehr beschädigt, um besclirieben zu werden. Die Hinterfliigel sind oben schwärzlich und demnach viel dunkler als bei O. syrtis Schaus.
62. Zaracha extranea Walk. — I r^.
Fam. Lymantriidae.
63. Stilpnotia luteipes Walk. — 1 ?.
64. Stilpnotia nitida Druce. - 1 $.
65. Naroma signifera Walk. 1 J".
66. Cropera testacea Walk. — 1 cT-
67. Crorema adspersa H. Sch. — 4 $$.
68. Argyrostagma niobe WEYm. — 1 5-
Dieses Weibchen misst nur 47 mm und ist also viel kleiner als das abgebildete Stiick aus Kamerun. Die Rippen 3 und 4 der Hinterfliigel sind läng gestielt; ein neuer Beleg fiir die grosse Veränderlichkeit des Rippenbaues der Lymantriiden, wodurch ihre Systematik so sehr erschwert wird.
69. Orgyia mixta Snell. — 1 J'.
Diese hiibsche kleine Art fehlte bisher in der Sammlung des Reichsmuseums. Das Stiick ist erheblich dunkler als Snellens Abbildung.
70. Dasychira georgiana Fawc. — 1 cT» 1 ? nebst Gespinnst.
Der Hinterkörper des Weibchens ist einfarbig weiss. Das Gespinnst stimmt gut mit Fawcett's Abbildung und Be- schreibung iiberein.
71. Dasychira sp. — 1 $. Ein beschädigtes Stiick.
Fam. Arctiidae.
72. Ceryx albimacula Walk. ab. constricta Butl. — 1 $.
73. Metarctia caeruleifascia Walk. — 1 $.
74. Metarctia invaria Walk. — 1 $•
CH. AURIVILLIUS. LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 13
75. Metarctia rubripuncta Hamps. - 3 5$.
Alle drei haben die Hinterfliigel rosenfarbig und gehören demnach der von Hampson als ab. 1 erwähnten Rasse an. Ich nenne diese Lokalrasse rosea.
76. Pseudapiconoma elegans i\uRiv. — l $•
Das Weibchen stimmt mit dem Männchen nahe iiberein, hat aber viel grössere Glasfjecke der Vorderf liigel .
Paramelisa nov. gen
Stimmt mit Melisa nahe iiberein und weicht nur dadurch ab, dass die Rippe 11 der Vorderf liigel mit 7, 8, 9 und 10 läng gestielt ist und nicht frei aus der Mittelzelle entspringt, und durch den langen Pinsel am Ende des Hinterkörpers, Der Hinterrand der Vorderfliigel des Männchens ist ganz wie bei Melisa nach unten herumgeschlagen eine Tasche bildend, worin der kleine Hinterfliigel hineingelegt werden känn : der Vorderrand der Hinterfliigel ist auch umgebogen und biidet eine Tasche, worin der umgebogene Hinterrand der Vorder- fliigel eingelegt werden känn. Während der Ruhe sind die Hinterfliigel demnach wohl ver borgen und von oben nicht sichtbar.
77. Paramelisa lophura n. sp — Taf. 1 Fig. 2. ef.
Dunkel schwarzgrau, Fiihler weisslich; Halskragen, Kopf, Palpen, Brust, Beine und Unterseite des Hinterkörpers grau- gelb-orangegelb ; Tarsen und Spitze der Schienen weisslich ; Oberseite des Hinterkörpers bunt gef ärbt : Glied 1 und 2 rauh behaart, grauschwarz, die iibrigen anliegend beschuppt, 3 gelb- lich weiss, 4 — 7 schwarz, mit einer orangegelben Querlinie und weissen Hinterrandsfransen ; 4 und 5 mit gelblich weissem Mittelfleck; Endglied schwarz mit gelber Querlinie und einem langen orangegelben Haarpinsel; Vorderfliigel einfarbig grau- schwarz, unten heller; HinterfliigeK gelblich, am Vorderrande dunkelgrau. — Spann weite 46 mm.
Diese merkwiirdige Art wurde von Laman aus einer Puppe gezogen, welche in einem diinnen, weichen Gespinnste liegt und ziemlich dicht mit kurzen, steifen Haaren bekleidet ist; sie ist dunkelbraun und hat ein stumpf abgerundetes Hinterende. Die Raupenhaut hat sehr grosse Warzen, welche dicht mit fuchsroten Haaren bekleidet sind.
14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1.
78. Euchromia lethe Fabr. — 1 ^ nii^ Raupe und Gespinnst.
79. Asura sp. — 1 J".
Die Fiihler sind kammzähnig und gelb, nicht schwarz, wie Hampson fiir erythrias Höll. angibt. Das Stiick ist nicht gut erhalten, kommt aber sicher in der Nähe von erythrias.
80. Spilosoma curvilinea Walk. — 1 J", 1 $.
81. Spilosoma lutescens Walk. — 1 J^, 1 $.
82. Spilosoma maculosum Stoll. — 2 J^J^, 3 $$ nebst Raupe und Gespinnst.
Fam. Agaristidae.
83. Aegocera fervida Walk. — 3 JJ.
84. Aegocera menete Cram. — 1 $.
85. Tuerta chrysochlora Walk. — 1 J".
Fam. Noctuidae.
86 87 88 89 90
Chloridea assulta Guén. — 1 J^. Borolia nigrisparsa Hamps. — 1 J'. Prodenia littoralis Boisd. — 1 cT. Eutelia venustissima Walk. — 1 §. Eutelia sp. — 1 ?. Eine mit E. cistellatrix nahe verwandte, aber wahrschein- lich verschiedene Art.
91. Nyctipao macrops L. — 1 J*.
92. Cyligramma magus Guér. (= BuchhoUzi Plötz; $ = Goudoti Guén.) — 3 J^c?, 2 ??.
Guérins Beschreibung zeigt zur Geniige, dass magus nicht dieselbe Art wie latona Gram. ist.
93. Cyligramma fluctuosa Dr. — 3 J^cT.
94. Calliodes capensis H. Sch. — 1 J^, 1 $.
95. Calliodes pretiosissima Höll. — 1 J".
96. Ophiusa Klugii Boisd. (= crocei^pennis^ al-k.) — 2 55- Diese beiden Stiicke stimmen mit zwei Stiicken aus
Madagaskar vöUig iiberein.
97. Ophiusa ignicans Hamps. — 1 ef.
CH. AURIVILLIUS, LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 15
98. Ophiusa parallelipipeda Guén. — 1 cT, 1 $.
99. Ophiusa Lienardi Boisd. — 3 cfj, 1 $.
Der Haarfrans der Hintertarsen streckt sich bei dieser
Art iiur bis zum letzten Drittel des ersten Gliedes.
100. Ophiusa limbata Feld. & Rog. — 1 J.
101. Ophiusa hilaris Plötz. — 1 J".
102. Ophiusa sp. — 1 ef.
103. Chalciope repanda Fabr. — 1 J".
104. Chalciope judicans Walk. — 1 J".
105. Chalciope undata Fabr. — 2 5$.
106. Chalciope deltifera Feld. & Rog. — 3 J^cT.
107. Audea sp. — 1 J'.
108. Labanda (?) n. sp. — 1 ^.
Eine Art mit olivenfarbigen Vorderfliigeln, welche wahr- scheinlich zur Gattung Labanda gehört.
109. Catephia squamosa Wallengr. — 2 J^ J".
110. Polydesma collutrix Geyer. — 8 Ex.
111. Thermesia irrorata Fabr. — 1 $.
112. Msenas divitiosa Walk. — 1 §.
113. Cosmophila erosa Hubn. — 1 $.
114. Cosmophila sp. — 2 cTcf.
Dazu kommen 12 — 13 Arten, die ich vorläufig nicht bestimmen känn.
Fam. Geometridae.
115. Geometra congrua Walk. — 1 5-
116. Agathia sp.
Ein etwas beschädigtes Weibchen fiihre ich zu dieser Gattung.
117. Hypochroma sp. — 1 ef, 1 $.
118. Acidalia pulveraria Snell.
119. Macaria angolaria Snell.
120. Coptopteryx specularia Höll.
121. Aletis variabilis Butl. — 1 J".
Vier andere Arten muss ich jetzt unbestimmt lassen.
16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1.
Fam. Thyrididae.
122. Dysodia sp. — 1 ^.
Diese vielleicht unbeschriebene Art stimmt in Fliigelform mit Dysodia angulaia Warr. liberein, hat aber eine ab- weichende Färbung und Zeichnung. Aus Mangel an Ver- gleichungsmaterial känn ich diese Form jetzt nicht beschreiben. Die Puppe ist tief punktiert und ruht in einem aus Erd- kllimpchen gebildeten Gespinnst.
123. Rhodoneura sordidula Plötz. — 1 ^.
Fam. Pyralidae.
124. Ercta ornatalis Dup.
125. Conchylodes diaphana Gram.
126. Sylepta patagialis Zell.
127. Sylepta derogata Fabr.
128. Lygropia quaternalis Zell.
129. Margaronia sericea Dr.
130. Margaronia sinuata Fabr.
131. Margaronia indica Saund.
132. Margaronia bicolor Swains.
133. Margaronia bonjongalis Plötz.
134. Zebronia phenice Gram.
135. Terastia meticulosalis Guén.
136. Cataclysta blandialis Walk.
137. Goya varicosella R\g. (?).
Von dieser Art war bisher nur das Weibchen beschrieben. Das vorliegende Stiick ist ein Männchen und gehört wahr- scheinlich zu varicosella.
Tafelerklärung.
Fig. 1. Philotherma dejitnta AuRiv. §. » 2. Paranielisa lophura AuRiv. J*. » 3. Spidia divisa Auriv. J^. » 4. ChrysopsycJ/e Lamani Auriv. §.
Tryckt den 26 oktober 1905.
Uppsala 1!>05. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A. -B.
Arkiv för Zoologi. Band 3 N:o 1.
Taf. 1,
/ --^
J. Cederquist, Repr- o. tr.
1. Philotherma dentata AUR. 2. Paramelisa lophura AUR. 3. Spidia divisa AUR. 4. Chrysopsyche Lamani AUR.
ARKIV FÖR ZOOLOGI.
BAND 8. N:o 2.
tJber die von Prof. Dr. Y. Sjöstedt auf seiner Reise in Ktamerun gesaininelten Planipennia.
Von
H. W. van der WEELE.
Mit 1 Tafel und 2 Textfiguren.
Mitgeteilt am 13. September 1905 dm'ch Hj, ThÉel und Chr Aurivillius.
Das Studium der Planipennia, Megaloptera öder Neuroptera s. s. ist noch immer eines der am meisten vernachlässigten. Die Erklärung hierfiir ist darin gelegen, dass es in der Litteratur eine Menge Arten giebt, welche von ihren Autoren schlecht öder ungeniigend beschrieben sind und welchen der Systematiker doch immer Rechnung trägen muss. Die iibergrosse Mehr- zahl dieser Arten ist niemaJs abgebildet worden und viele Typen sind im Laufe der Zeiten verloren gegangen. Dazu kommt noch der Umstand, dass es äusserst schwierig ist, konstante Merkmale herauszufinden, um die Spezies von ein- ander zu unterscheiden, da Fliigelform, Geädersystem, Farbe und Zeichnungen aller Körperteile, Länge der Schiensporen, relative Länge und Breite der Fliigel von solcher Variabilität und Unbeständigkeit sind, dass keines dieser genannten Merk- male a]s ein wirklich zuverlässiges gebraucht werden känn. Nur die Appendices der Abdomenspitze sind wirklich konstant und bieten in ihrer Form und Ausbildung gute Speziesunter- schiede. Leider sind sie bei vielen Arten so reduziert, dass es nur mögUch ist, sie als mikrosko pische Präparate zu unter- suchen, wozu man immer das Exemplar opfern muss, was
ArÅ'iv för zoologi. Bd S. iX.-o 2. 1
2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2.
beim Studium von Unica nicht erwiinscht ist und deswegen dieses Mer km al nicht immer gut verwendbar macht.
Dazu kommt, dass, wie es in den anderen Insektenordnungen ebenso der Fall ist, solche Arten, welche ein grosses Ver- breitungsgebiet haben, stark variieren können und öfters Varietäten als echte Arten beschrieben worden sind, währenderst später die Zwischenformen aufgefunden wurden. Die meisten Planipennia variieren sehr stark, so dass die Bestimmung und auch die Beschreibung der neuen iVrten viel mehr Schwierig- keiten macht, als in irgend welcher anderer Insekt enordn ung.
Die kleine, interessante Sammlung, welche mir zur Be- arbeitung vorliegt, enthält auch verschiedene neue Arten in nur immaturen Stiicken, d. h. solche, welche nicht aus- gefärbt sind. Ich will dieselben, um alle Verwirrungen zu vermeiden. nicht beschreiben. Vielleicht werden spätere Sendungen dieselben Arten in besserem Zustande enthalten.
Ich glaube, dass es sicher Wert hat, auch solche Arten hier aufzufiihren, welche mir aus der Litteratur aus Kamerun bekannt sind. Vielleicht wird die kleine Zahl, welche bis jetzt aus diesem wahrscheinlich sehr artenreichen Gebiete bekannt sind, den Naturforschern, welche diese Gegenden besuchen, ein Ansporn sein, um diese Ordnung mehr zu sammeln, als es bis jetzt geschehen ist.
AscalaphiddB.
Suphalasca bacillus Gerstaecker, Mitth. d. naturw. V. f . Neu-Vorpomm. u. Riigen. T. XVI p. 5 (1884). Kamerun.
Suphalasca abdominalis Mac. Lachl. Journ. Linn. Soc. XI p. 258 (1871). Gabun.
Ein Männchen dieser Art von Ekundu (Kamerun) 6. V. 189L
Suphalasca euryptera Gerst., 1. c. p. 6 (1884). Kamerun.
Ein Weibchen (Kamerun) ohne nähere Fundortsangabe, nur mit der Bezeichnung 27. XI. 1891.
Theleproctophylla? sjöstedti n. sp. — Taf. 1 Fig. 3.
Diese neue Art bringe ich provisorisch in dieser Gattung unter, da sie nur in einem einzigen weiblichen Exemplar, ohne »Phylla» vorlianden ist. Da das Männchen noch unbekannt ist,
WEELE, DIE VON Y. SJOSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 3
ist es unmöglich, eine genaue Charakteristik fiir eine neue Gattung, welche auch mit Phalascusa Kolbe verwandt ist, zu geben.
Antennen wenig kiirzer als die Vorderfliigel, nackt. rost- gelb, mit dunklen Gelenken. Keule birnförmig, hell rotgelb.
Kopf tief russ-schwarz behaart. Haare läng und dicht beieinander stehend. Mundteile rostrot, nur die Kiefer- spitzen glänzend schwarz. Letztes Maxillartasterglied zylin- drisch, an der Spitze etwas nach innen umgebogen, zweimal so läng als das vorletzte, rostrot, Spitze dunkler.
Augen metallisch glänzend, die obere Hälfte V/2 mal grösser als die untere. Zwischen den Augen auf den Seiten ein langer Haarbiischel, der aus grauen, metallisch glänzenden und schwarzen Haaren besteht. Occiput gelb, mit glänzend schwarzen Flecken.
Thorax an der Oberseite schwarz, nach den Seiten ins Braune iibergehend. Scutellum und Postscutellum schwarz. Grenze zwischen Meso- und Metathorax durch eine rotgelbe Linie bezeichnet, welche sich schräg nach vorne auf den Seiten bis etwas vor die Mittelcoxen fortsetzt. Nach vorne von den- selben liegen noch auf der Brust zwei gleich grosse, ebenso gefärbte Makeln von etwa ellipsoidischer Gestalt. Am Metas- ternum liegt noch an jeder Seite ein schräg nach hinten ge- richteter kurzer, ebenso gefärbter Strich. Auf dem dunklen Sternum finden wir rings um die Coxen noch heller gefärbte Partien.
Beine rotbraun, mit spärlicher, langer, schwarzer Be- haarung. Fiisse schwarz, mit schwarzen, anliegenden, steifen Borstenhaaren besetzt. Schiensporne der Hinterbeine so läng als der Metatarsus, an der Spitze schwach nach innen um- gebogen.
Abdomen viel kiirzer als die Hinterfliigel, schwarz, nackt, nur an der Unterseite der Basis mit spärlichen langen schwarzen Haaren und an der Spitze mit schwarzen Borsten bekleidet. Fliigel mit weitmaschiger schwarzer Nervatur. Die vorderen mit 16 Costaladern, welche alle dunkelbraun angeraucht sind. Auch Costa und Radius sind ähnlich ge- färbt. Pterostigma klein, hell gelblichgrau, mit 4 Queradern. Im Apicalfelde zwei Zellreihen, deren Ådern ebenfalls etwas angelaufen sind.
4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2.
Fli3gelwuizel ebenfalls braun gefärbt, diese Färbung reicht bis zur dritten Costalader, dann folgt eine hyaline Partie, in welcher die Queradern nur sehr wenig gebräunt sind und endlich die im ersten Fliigeldrittel , liegende breite, braune Querbinde, welche keilförmig ist und basalabwärts durch eine gerade Linie, von der fiinften Costalader bis zur Randzelle, welche an der Einmiindung der Postcosta liegt, begrenzt wird. Apicalwärts wird ihre Begrenzung durch eine gezackte, gebogene Linie, welche von der neunten Costalader bis zur Mitte der Zelle, welche apicalwärts von der Einmiindung des Hinterastes des Postcubitus liegt, gebildet. Die Reste der Fliigelmembran hyalin, Fliigelspitze stumpf.
Hinterfliigel kiirzer und relativ viel bieiter als die vorderen, fast gleich wie diese gezeichnet. Costa) f eld in der Mitte ein- gebuchtet, gegen Basis und Pterostigma sich allmählich ver- breiternd. 13 Costaladern, welche wie die der Vorderfliigel gefärbt sind. Pterostigma etwas länger und niedriger als in Vorderfliigeln. Apicalfeld ebenfalls aus zwei Zellreihen be- stehend, aber die Ådern viel breiter und dunkler umsäumt, der Wurzel ähnlich und in gleicher Ausdehnung gefärbt. Die braune Querbinde ist gleichmässig breit, sie ist aber nicht so gleichmässig gefärbt, da die Zellen in der Mitte hellere Partien aufweisen. Basalwärts ist sie durch eine gerade Linie, welche von der fiinften Costalader bis zum Hinterrande der vierten Analzelle verläuft, begrenzt. Die apicale Begrenzung verläuft mehr gerade als in den Vorder- fliigeln. sie fängt zwischen der 8. und 9. Costalader an und endet am Hinterrande, wo Aussen- und Hinterrand in ein- ander iibergehen. Ausserdem sind noch am Aussenrande die Rand- und benachbarte ZeJle, welche von den beiden Cubiti eingeschlossen werden, braun gefärbt. In der Mitte sind diese Zellen heller.
Länge des Körpers 25 mm. » » Kopfes 2V2 mm, Breite desselben 6 mm.
» der Antennen 25Vi> mm. » des Thorax 8V2 mm. » » Abdomens 14 mm (etwas gebogen und ge-
schrumpft). » der Vorderfliigel 33 Vä mm. Grösste Breite derselben
(etwas vor der Mitte liegend) IOV2 mm.
WEELE, DIE VON Y. SJÖSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNTA. 5
Länge der Hinterfliige] 26V2 mm. Grösste Breite der- selben (in der Mitte liegend) 11 mm.
Ein weibliches Exemplar ohne nähere Fundortsangabe als »Kamerun». Type im Stockholmer Museum.
Dicolpus volucris Gerst. 1. c. p. 17 (1884) Kamerun.
Es liegt mir auch eine genadelte Ascalaphiden-Larve vor. Als solche ist sie leicht zu erkennen an den eigentiimlichen, fingerförmigen,. mit Borstenhaaren besetzten Auswiiclisen an den Seiten des Abdomens. Da nicht angegeben ist zu welcher Imago sie gehört, glaube icli besser zu tun, dieselbe nicht zu beschreiben, da Beschreibungen von Larven, deren Imagines unbekannt sind, meines Erachtens keinen Wert haben.
Myrmeleontidse.
Acanthaclisls rufescens Gerst., 1. c. XVI p. 10 (1887). Kamerun.
Cymothales mirabilis Gerst., 1. c. XXV p. 128 (1893). Kamerun.
Cymothales liberiensis v. d. Weele, Notes Leyd. Mus. XXIV p. 212 (1904) Liberia. - Taf. 1 Fig. 2.
Ein Männchen dieser Art aus Kamerun mit der Bezeich- nung 21. IX. 1891. Prof. Sjöstedt bemerkt zu dieser Art: »Ist äusserst schwierig zu sehen, da sie unter getrockneten Zweigen im schattigen Buchenwalde sitzt.»
Myrmeleon filiformis Gerst., 1. c. XVI p. 31 (1884). Kamerun.
Myrmeleon simplicissimus Gerst., 1. c. XVI p. 29 (1884). Kamerun.
Myrmeleon polyzones Gerst., 1. c. XVI p. 21 (1884). Kamerun.
Myrmeleon formicarioides n. sp. — Fig. 1. Taf. 1 Fig. 5.
Diese neue Art zeigt in ihrem Habitus und ihrer Grösse vie] Obereinstimmung mit dem europäischen M. formicarius L. Sie unterscheidet sich aber auf den ersten Blick von dieser, durch den angerauchten Aussenrand der beiden hyalinen Fliigel-
6
ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N.O 2.
paare, die rundliche Form des weissen Pterostigmas und das Costalfeld, das an der Basis der Hinterfliigel etwas bogen- förmig erweitert ist. Auch ist die Zeichnung des Prothorax
änders und sind die Fiihler viel länger und an derSpi tze nur wenig verdickt, so dass sie eine schlanke, keulen- förmige Gestalt haben.
Auch zeigt die neue Art Verwandtsehaft zum M. polyzones Gerst., von welcher Art sie aber in folgenden Punkten ab- weicht : die Grundfarbe des Körpers ist grau- braun wie bei 31. for- micaleo L., die Abdo- minalsegmente einfärbig, böchstens am apicalen Rande mit einer sehr schmalen, diinnen gelben Linie. Fliigel mit schwarzbraunem Geäder. Vorderrand der Spitze auf dunklem Grunde deutlich weisslich getriibt erscheinend, Spitze stumpf, Aussenrand an- geraucht.
Fig. 1. Myrmeleon formicarioides v. d. Weele. Kopf und Halsschild.
Grundfarbe des Körpers graubraun, wie bei M. formi- carius. Fiihler pechschwarz, schlank, mit wenig verbreiterter Spitze. Das Basalglied an den beiden Enden rostrot, in der Mitte schwarz.
Stirn glänzend schwarz, mit gelber Umsäumung der Fiihlerwurzel. Oberlippe in der Mitte glänzend schwarz, an den Rändern hellgelb. Mundteile und Tas ter glänzend schwarz. Unterteile des Kopfes hellgelb. Augen braun, gelb umsäumt. Auf dem Scheitel finden sich zwei seit- liche nierenförmige, schwarze Schwielen, welche braun um- säumt sind. In der Mittellinie liegen, durch eine schmale Naht getrennt, zwei schmale, länglich viereckige, und weiter nach hinten noch eine länglich eiförmige Schwiele. Zwischen letzterer und den zwei nierenförmigen ist an beiden Seiten ein hellgefärbter Zwischenraum, in welchem je ein punkt-
WEELB, DIE VON Y. SJOSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 7
förmiger Flecken steht Occiput scherbengelb, mit zwei glän- zend schwarzen Flecken hinter den Augen.
Pronotum graulich gelb, wenig länger als breit, mit zwei grossen seitlichen grauschwarzen Flecken. Sie sind nach der Mitte zu aiisgebuchtet und lassen da einen sanduhrförmigen, Zwischenraum frei, in welchen sich vom Vorderrande ein V- förmiger schwarzer Makel fast bis zur Mitte hiiiein erstreckt. Der Hinterrand ragt bogenförmig als eine Leiste nach vorne und lässt eine halbkreisförmige gelbe Zwischenm era bran frei, in welchen vom Hinterrande ein kurzer, spiessförmiger schwarzer Flecken hineindringt.
Prosternum gelb, an den Seitenrändern etwas dunkler.
Meso- und Metanotum gleich wie die Sterniten graubraun gefärbt. Das Mesonotum hat an seiner vorderen Hälfte in der Mitte eine gelbliche Linie, die nach hinten verwischt. Die schwarze Behaarung ist auf wenige, sehr kurze Borsten- haare reduziert.
Abdomen mit sehr kurzen schwarzen Borsten bekleidet, ähnlich wie der Thorax gefärbt. Das erste Segment trägt an jeder Seite einen schräg nach oben gerichteten seitlichen konischen Auswuchs. Die äusserste Grenze zwischen den Segmenten ist durch einen sehr schmalen Ring angedeutet, welcher bei Individuen, bei welchen das Abdomen sich etwas eingezogen hat, nicht sichtbar ist. Abdomenspitze mit schwarzen Borsten besetzt.
Beine knochengelb, mit spärlichen, kurzen schwarzen Borsten bekleidet. Die vorderen haben gelbe Coxen mit einem dunklen, eiförmigen Makel an ihrer Aussenseite. Trochanteren ebenfalls gelb, Femora gelb, mit einem langen schwarzbraunen Strich auf der Vorderseite, Tibise ähnlich gefärbt und gezeichnet. Tarsus schwarz, die ersten vier Glieder in der Mitte rostrot. Klauenglied so länge wie die ersten vier Tarsenglieder zusammen, glänzend schwarz. Die mittleren Beine ähnlich gefärbt, aber die Coxen graubraun wie das Sternit. Die librigen Teile etwas dunkler als bei den Vorderbeinen. Die Hinterbeine sind etwas blasser als die mittleren. Die Femora haben anstått eines schwarzen Striches einen sehr breiten glänzend schwarzen Halbring, der hinter der Mitte des Femurs liegt, auf die Oberseite und Seitenränder desselben ausgebreitet ist und nur durch einen sehr schmalen gelben
8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2.
Ring vom Tibiagelenk getrennt ist. Die Tibise sind auf der Innenseite schwarz, seitlich und vorne gelb.
Sporne gerade, schwarz, ungefähr ^Ja der Länge des Metatarsus. Letzterer gleich läng wie zweites und drittes Glied zusammengerechnet.
Die hyalinen Fliigel ähnlicb wie bei M. formicarius L. gestaltet. Die hinteren nur wenig kiirzer und schmäler als die vorderen. Geäder dunkelbraun, Subcosta, Radius und Cubiti gelb punktiert. Pterostigma milchweiss, rundlich in den vor- deren, mehr oval in den hinteren Fliigeln. Fliigelspitze beider Fliigelpaare stumpfer als bei M. formicarius L. Der Vorder- rand derselben ersclieint vom Pterostigma bis etwas unter der Spitze bei auffallendem Lichte milchig getriibt. Diese Triibung ist in den Vorderfliigeln weniger auffallend als in den hinteren. Der Aussenrand mit vielen, dicht aufeinander- stehenden, gegabelten Randadern, welche dessen Saum rauch- färbig getriibt erscheinen lassen. Diese Triibung misst un- gefähr ein Drittel der Fliigellänge und verläuft, sich von der Spitze gleichmässig verschmälernd, bis zum Hinterrande, wo sie verschwindet.
Das Costalfeld der Hinterfliigel zeigt nahe der Basis eine Ausbuchtung. Eine »Pelotte» fehlt, so dass ich das Geschlecht der Exemplare nicht genau bestimmen konnte, obschon Unter- schiede in den Klappen der Abdomenspitze vorliegen.
Die vier Stiicke haben keine anderen Fundortsangaben als Kamerun. Nach den auf den Zetteln geschriebenen Daten sind dieselben im November und Dezember 1891 gesammelt worden.
Ich gebe hier zum Schluss in einer Tabelle die Maasse des Körpers, Abdomens, der Vorder- und Hinterfliigellängen. Obschon zwei Individuen ein gekriimmtes Abdomen haben, wodurch man dasselbe nicht genau messen känn, ist es doch interessant zu sehen, wie wenig absoluten Wert man auf Maasse geben känn, denn keines der vier Individuen, die einander doch so gleich in Form und Zeichnung sind, stimmt mit einem der anderen in dieser Hinsicht iiberein.
|
örperlänge |
Abdom.-L. |
Vorderfl -L. |
Hinterfl.-L. |
|
36 |
26 |
42 |
39 mm |
|
35 |
25 |
41 |
Ti^lt » |
|
35V2 ? |
25V2 ? |
40 |
38V2 » |
|
36? |
26? |
397--^ |
39 » |
WEELE, DIE VON Y. SJOSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 9
Die Typen werden in der Sammlung des Naturhistorischen Reichsmuseums in Stockholm aufbewahrt.
Myrmeleon leucostigmatus n. sp. — Fig. 2. Taf. 1 Fig. 4.
Diese Art ist sehr gut gekennzeichnet durch das sehr grosse, gestreckte ciémefarbige Pterostigma, das in beiden Fliigeln basal- und apicalwärts von einem braunen Fleoken begrenzt wird; neben dieser Fliigelfärbung auch noch durc-h den Umstand, dass die Hinterflligel länger als die vorderen sind und dadurch auf den ersten Blick von M. polyzones (tERST. und der vorigen Species zu unterscheiden.
Grundfarbe sepiabraun.
Kopf sepiabraun, Wangen und Unterseite gelb, Mund- teile gelb, das letzte Glied der Lippentaster schlank, spindel- förmig, braun. Spitze der Mandibeln dunkelbraun. Ober- lippe glänzend, schwarzbraun, mit einem keilförmigen gelben Fleck in der Mitte. Stirn schwarz, ge- runzelt, mit einem dreieckigen gelben Flecken in der Mitte. Stirn und Vertex durch eine gelbe Vertiefung fiber den Antennen getrennt. Letzterer mit zwei grossen schwarzen gerunzelten Schwielen, welche durch breite punktierte Streifen in ver- schiedene kleinere zerlegt werden. In der Mitte sind diese Schwielen durch eine gelbe Linie getrennt und nach hinten lassen sie einen Raum frei, in welchem noch zwei, durch eine sehr schmale Linie getrennté kleine schwarze Schwielen liegen.
Occiput gelb. Die grossen Augen werden von einem gelben Ring umgeben, der bei der Stirn etwas braun gefärbt ist.
Die Antennen sind schwarz, langges treckt, fadenförmig, nach der Spitze zu nur sehr wenig verbreitert, die äussersten Glieder rostrot.
Fig. 2. Myrmeleon leuco- stigmatus v. d. Weele. Kopf und Halsschild
10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 2.
Thorax oben sepiabraun, unten rotgelb, bei j ungen Indi- viduen scherbengelb.
Prothorax fast gleich läng wie breit, durch eine Furche in einen vorderen und hinteren Abschnitt geteilt. Der kleinere vordere hat abgerundete, scherbengelbe Vorderecken. Tn der Mittellinie verläuft eine schmale keilförmige Linie derselben Farbe. Neben derselben liegen zwei viereckige gleichgefärbte Flecken.
Der grössere hintere Abschnitt hat einen stark nach vorne eingebuchteten Hinterrand, der eine erhabene gelbe Leiste biidet. Die weichhäutige Zwischenmembran ist, wie bei der vorigen Spccies, ebenso wie der Prothorax gefärbt. Der Hinterrand ist mit langen schwarzen Haaren bekleidet. An jeder Seite hat er einen nach vorne gerichteten stumpf- dreieckigen gelben Flecken. In der Mitte verlaufen vom Hinterrande drei gleichgestaltete trompetenförmige Flecken nach der Furche. Die Behaarung ist schwarz; sie ist länger und dichter als bei der vorigen Art.
Meso- und Metanotum einfärbig sepiabraun, ka hl, nur am Vorderrande des Mesonotums stehen länge schwarze Borstenhaare.
Beine mittelmässig läng, wie die Unterseite des Thorax rotgelb, bei j ungen Exemplaren scherbengelb. Behaarung schwarz, spärlich. Alle Femora und Tibiöe mit einem braunen Strich an der Aussenseite. Tarsen rotgelb, nur die Klauen schwarz. Schiensporen des hinteren Beinpaares gerade, schwarz, 'Va der Länge des Metatarsus.
Abdomen ebenfalls einfärbig sepiabraun, kahl erscheinend, da die kurze schwarze Behaarung nur mit bewaffnetem Auge wahrnehmbar ist. An der Spitze stehen länge schwarze Borsten- haare. Das ers te Tergit trägt wie bei der vorigen Art auf jeder Seite einen dornförmigen Auswuchs, der hier relativ viel stärker entwickelt ist. Die Unterseite des Abdomens ist bei jiingeren Individuen rotbraun, bei den älteren gleich wie die Oberseite gefärbt.
Fliigel langgestreckt, die vorderen ziemlich breit, die hinteren schmäler, mehr lanzettförmig, etwas länger als die ersteren. Fliigelgeäder schwarz.
Vorderfliigelspitze stumpf. Costaladern ungegabelt, kurz vor dem Pterostigma findet sich eine Doppelreihe von Zellen im Costalfelde. Pterostigma crémefärbig, 4 mm läng und
WEELE, DIE VON Y. SJOSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 11
2 mm hoch, eiförmig. Nach der Fliigelbasis zu liegt vor dem- selben, im Costalfelde beginnend, ein kleiner brauner Flecken, der sich unter dera Radius und der Subcosta noch in drei öder vier benachbarten Zellen aiisgebreitet hat. Unter dem Pterostigma sind die Ådern einiger Discoidalzellen weiss gefärbt. Apicalwärts vom Pterostigma liegt ebenfalls ein dunkelbrauner Wisch. der etwa 1 Va mal so läng und ebenso breit als dasselbe ist. Er verläuft auf einem Abstand von etwa 1 mm dem gebräunten Vorderrande bis zur Spitze parallel und hört auf ungefähr l\/i> mm vor der Spitze mit abgerundetem Ende auf.
Die Hinterfliigel sind lanzettförmig, erheblich schmäler als die vorderen und ihre Spitze ist scharf. Das Costalfeld zeigt an der Basis eine ähnliche Ausbuchtung wie bei M. formicarioides. Kurz vor dem Pterostigma zwei Zellreihen im Costalfelde wie in den Vorderfliigeln. Der braune Flecken vor dem Pterostigma ist erheblich grösser als in letzterem, er ist keilförmig, sitzt mit breiter Basis dem Vorderrande des Flijgels auf und ist apicalwärts senkrecht abgeschnitten. Er setzt sich bis auf kurzen Abstand vom Aussenrande des Fliigels allmählich verschmälernd im Discoidalfelde fort, wo er gerade abgestutzt endet. Pterostigma weiss, zweimal so läng und breit als in den Vorderfliigeln, bis zum Vorderrande reichend. Unter demselben keine öder nur eine einzige Åder des Discoid alfeides weissgefärbt. Der braune Flecken hinter demselben ist viel kleiner als in den Vorderfliigeln, er hat ähnliche Form und liegt etwas weiter vom gebräunten Vorderrande entfernt. Die Flligel- spitze und ein kurzer Teil des Aussenrandes bis senkrecht unter die basale Begrenzung des Pterostigmas, braun angeraucht. Durch das Fehlen der »Pelotte» ist es mir ebenfalls unmöglich, die Geschlechter zu bestimmen, obschon die vier Exemplare nicht die gleiche Ausbildung in ihren Analanhänge aufweisen.
Hinterfl.-L.
48V2 mm (2 Ex.) 48 »
46V2 » (c^?)
Ohne nähere Fundortsangabe als Kamerun, im September und November gesammelt. Prof. Sjöstedt giebt bei dieser Art an: »Sitzen bisweilen in Reihen auf herabhängenden Lianen öder dergleichen und sind schwer zu entdecken.
|
örperlänge |
Abdom L. |
Vorderfl.-L. |
|
42 |
31 |
47V2 |
|
41? |
30? |
47 |
|
40? |
30? |
45 |
12
ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2.
Osmylidae. Osmylus camerunensis n. sp. — Taf. 1 Fig. 1.
Diese Art, welche durch das Fehlen der Pustel am Hinterrande der Vorderfliigel von den zwei anderen afri- kanischen Arten Os. interlineatus ML und africanus Kolbe, sofort zu unterscheiden ist, könnte fiir eine verkleinerte Aus- gabe des europäischen O. chrysops L. gehalten werden. Die wesentlichen Unterschiede von O. chrysops L. will ieh in der folgenden Tabell e einander gegeniibers teilen.
Osmylus camerunensis n. sp. Osmylus chrysops L.
Antennen rotgelb, verhältnis- Antennen schwarzbraun, ver- mässig läng. hältnismässig viel kiirzer.
Kopf rotgelb, Vertex wenig Kopf braunrot- Vertex stark gewölbt. gewölbt.
Prothorax schlank, fast IV2 mal Prothorax kurz, gleich läng so läng als breit. wie breit.
Meso- und Metathorax hell- Meso-undMetathoraxschvvarz,
brann, ohne Zeichnung. Hinterleib dunkelbraun. Beine verhältnismä&sig kurz,
gelblich, braun gefleckt. Beide Fliigelpaare verhältnis-
mässig schmal. Aussenrand beider Fliigel ge-
rade. Orösste Breite der lanzett-
fcrmigen Hinterfliigel auf
ungefähr Vs der Länge von
der Spitze entfernt. Oostaladern in beiden Fliigel- Ausgenommen einige basale,
paaren einfach, ungegabelt. sind alle Oostaladern gegabelt. Im Discoidalfelde 3 Reihen ver- Im Discoidalfelde 2 Reihen
hältnismässig kurze Stufen- langgestreckte Stufenzellen.
zellen.
Die Fliigelzeichnung der neuen Art ist ähnlich wie bei O. chrysops L., nur ist der Aussenrand grau getriibt und von vielen kleinen hellen Flecken unterbrochen. Das Fterostigma
mit rotgelben Strichen. Hinterleib schwarzbraun. Beine einfarbig rotgelb.
Beide Fliigelpaare verhältnis- mässig viel breiter.
x4.ussenrand nahe der Spitze etwas eingebuchtet.
Grösste Breite der Hinter- fliigel liegt v or der Mitte.
WEELE, DIE VON Y. SJÖSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 13
ist in beiden Fliigelpaaren gelblich weiss, auf beiden Seiten mit einem dunklen Flecken versehen, welcher in den Vorder- fliigeln eine V-förmige, in den hinteren dagegen eine punkt- förmige Gestalt haben.
In zwei Stlicken, von welchen eines imma tur, bekannt.
Körperlänge Abdom.-L. ^^^^^ *^«^ ^^^^^ ^^^ ^'- ^^- ^- ^^r. Br. d. Vorderfliigfl Hintei-fliigel Vorderflugel Hinterfliigel Reifes Stiick
10Vl> 6V-2 I8V2 17 6V2 5 mm
Immatures Stiick
^ ? ? 17 16 6V2 5 »
Die Fliic^el des immaturen Stiickes sind etwas kiirzer als
die des reifen, die Zeichnung desselben ist sehr undeutlich,
das Abdomen stark geschrumpft.
Das ausgefärbte Stiick ist am 7. Januar 1891, das im-
mature am 19. Februar 1891 gesammelt.
Chrysopidae.
Ancylopteryx splendidissima Gerst., 1. c. XVI p. 45 (1885). Kamerun.
Ein Exemplar, das ich zu dieser Art bringe, stimmt genau in der Länge der Fliigel und des Körpers mit Gerstaeckers Beschreibung. Auch ist die Fliigelmembran lebhaft metallisch schillernd. Ich finde aber nichts von der von Gerstaecker beschriebenen gelbbraunen Hieroglyphen- zeichnung, obschon die Treppenadern dunkel umflossen sind und die unterste der inneren Reihe sehr dunkel gefärbt ist. Allerdings macht das einzige Stiick den Eindruck, noch nicht ganz ausgefärbt zu sein, so dass vielleicht in diesem Umstand die abweichende Fliigelzeichnung zu suchen ist.
Ancylopteryx blittikoferi v. d. Weele Notes Leyd. Mus. XXV p. 166 (1904).
Fiinf Exemplare dieser von mir aus Liberia beschriebenen Art. Ich känn der oben zitierten Beschreibung noch bei- fiigen, dass bei einigen weniger stark ausgefärbten, vielleicht noch halb immaturen Individuen, der erste am Radius liegende dunkle Flecken fehlen känn. Auch fehlt bei solchen die dunkle Umrandung der Fliigeladern und die Färbung des Saumes des Aussenrandes.
Die Exemplare wurden im Februar, Oktober und Dezember 1891 gesammelt.
14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2.
Notochrysa spec. Ein schlecht erhaltenes immatures Stiick, das nicht zu bestimmen ist, zeigt uns, dass diese Oattung ebenfalls in Kamerun vertreten ist.
Chrysopa congrua Walker, 1. c. p. 238 n. 2; -= Ch. concolor Walker, 1. c. p. 239 n. 6 (1853).
Diese, von Walker aus Westafrika beschriebene Art, welche allerdings viel Ähnlichkeit mit Chr. vulgaris Schneider hat und vielleicht nur eine Form mit schmäleren Fliigeln von dieser sehr verbreiteten Art darstellt, ist in vier Stiicken vor- handen, welche alle in Bibundi (Kamerun) im Juli 1891 ge- sammelt wurden
Chrysopa spec. Ein einziges, schlecht erhaltenes, im- matures Stiick einer anderen Art, welche dunkle Treppen- adern aufweist, lässt sich nicht weiter bestimmen.
Mantispidse.
? Mantispa tenella Erichson.
Ein Pärchen einer Mantispa- Art, die viel Ähnlichkeit mit der siid afrikanischen M. tenella Erichson zeigt, konnte ich nicht genau bestimmen. Da die Synonymie der Mantispiden fiir viele der ältesten beschriebenen Arten im Unklaren ist, will ich vorläufig nicht näher auf dieselbe eingehen.
Die zwei in Grösse sehr von einander verschiedenen Stiicke sind im Januar 1891 gesammelt worden.
Alle in dieser Arbeit beschriebenen und aufgezählten Arten werden im Naturhistorischen Museum in Stockholm aufbewahrt.
Am Schlusse meiner Arbeit ist es mir eine angenehme Pflicht, Herrn Dr. Th. Steck, Conservator fiir die Entomo- logie am Naturhistorischen Museum in Bern, fiir seine freund- liche Hilfe bei der Korrektur meinen verbindlichsten Dank auszusprechen.
Bern. Anfang April 1905.
Tryckt den 17 November 1905.
Uppsala 190.".. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A .-B.
Arkiv för Zoologi. Band 3 N:o 2.
Taf. 1,
>
J. Cederquist, Auto. o. tr
14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2.
Notochrysa spec. Ein schlecht erhaltenes immature Stiick, das nicht zu bestimmen ist, zeigt uns, dass dies Gattung ebenfalls in Kamerun vertreten ist.
Chrysopa congrua Walker, 1. c. p. 238 n. 2; -= Ct concolor Walker, 1. c. p. 239 n. 6 (1853).
Diese, von Walker aus Westafrika beschriebene Arl welche allerdings viel Ähnlichkeit mit Chr. vulgaris Schneide: hat und vielleicht nur eine Form mit schmäleren Fliigeln vo dieser sehr verbreiteten Art darstellt, ist in vier Stiicken voi handen, welche alle in Bibundi (Kamerun) im Juli 1891 ge sammelt wurden
Chrysopa spec. Ein einziges, schlecht erhaltenes, ira matures Stiick einer anderen Art, welche dunkle Treppen ådern aufweist, lässt sich nicht weiter bestimmen.
Mantispidse.
? Mantispa tenella Erichson.
Ein Pärchen einer Mantispa-Art, die viel Ähnlichkeit mi der siidafrikanischen M. tenella Erichson zeigt, konnte ic] nicht genau bestimmen. Da die Synonymie der Mantispidei fiir viele der ältesten beschriebenen Arten im Unklaren ist will ich vorläufig nicht näher auf dieselbe eingehen.
Die zwei in Grösse sehr von einander verschiedene] Stiicke sind im Januar 1891 gesammelt worden.
Alle in dieser Arbeit beschriebenen und aufgezähltei Arten werden im Naturhistorischen Museum in Stockholc aufbewahrt.
Am Schlusse meiner Arbeit ist es mir eine angenehm Pflicht, Herrn Dr. Th. Steck, Conservator fiir die Entomo logie am Naturhistorischen Museum in Bern, fiir seine freund liche Hilfe bei der Korrektur meinen verbindlichsten Dan] auszusprechen.
Bern, Anfang April 1905.
•tryckt den 17 November 1905.
Uppsala 190.".. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A .-B.
Arkiv för Zoologi. Band 3 N:o 2.
Tat. 1.
tt
I
•no
J. Cederqu
ist, Auto. o. -tr.
ARKIY FÖR ZOOJ.OGI.
BAND. 3. N:o 3.
Oii a iie>v Orj cteropus from Northern Coiigo and
some remarks on tlie dentition of tlie
Tubiilideiitata.
By EINAR LÖNNBERG. Read September 9th 1905.
Lieutenant Karl Eriksson has kindly presented to the R. Swedish Museum of Natural History the complete skeleton and two pieces of the skin of a large Orycteropus from Nor- thern Congo. This valuable specimen does not agree Avith any of the five species (or subspecies?) of Orycteropus hi- therto described. I venture therefore to describe it as new and name it, in honour of the donor, Orycteropus erikssoni, and it is to me a great pleasure to introduce into the zoo- logical nomenclature a name which already has made itself honourably known in the history of this science by the dis- covery of the Okapi some few years ago ^
Unfortunately the descriptions of some of the species of the genus Orycteropus are not very complete. The characte- ristics of O. erikssoni might therefore be best ehicidated by comparing them, one after the other, with the corresponding ones of the other species.
To describe the colour of an Orycteropus is, at least some- times, a rather difficult task, because it depends greatly upon
1 Lieutenant Karl Eriksson delivered to Sir Harry Johnston tho first speciniens of this peeuliar aninial, as is well known.
Arkiv för zoologi. Bd 3. X:o 3. 1
2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
in which kind of earth the animal has been digging. The specimen of O. erikssoni before me has burrowed in brick-red earth and the skin is quite impregnated with this. The ge- nera] appearance of the animal was therefore, when it was just killed, reddish brown, as Lieutenant Eriksson informs me. A thorough washing with soap and water could not take away the reddish hue of the skin itself but the hairs be- came clean and their colour may be discerned. The pieces of skin at my disposal do not allow a complete description. The hair on the sides of the face below the eyes are partly brown or blackish brown with light tips, partly unpigmented thus yellowish white On the forehead and in front of the eyes dark hair dominate. Above the eyes, except on the lids, all hairs are dark. Behind the ears on the neck black- ish brown and light hairs are mixed. The shoulders are very dark, the hairs being black with short light tips. Behind the shoulders the colour seems to fade away gradually as the light tips to the hairs get longer and light hairs appear. On the flanks the hairs are all of them light brown to yel- lowish white. The sacral region of the back and the whole tail are covered by yellowish white hair. The colour of the hair of otlier parts cannot be ascertained on the present material, but it is probable that the feet have been dark, because al] the hair of the toes left are blackish or dark brown.
As far as might be concluded from the present material and as far as this Orycteropus in a clean state has such a colour as its hair indicate it might be described as very light-coloured, sandy brown to yellowish white behind and on the tail, with dark feet and a broad dark belt över the shoulders and partly darker head. The colour of the living animal is probably aiways somewhat darker as the skin na- turally enough is impregnated with earth.
If we compare with this the descriptions of other spe- cies we may begin in quoting from a recent work viz. Scla- ter's »Fauna of South Africa» (II p. 221 — 222) how the oldest known O. afer (Pallas) looks. It is said to be »påle
sandy or straw». »external aspect of legs with thick,
long, dark brown hair».
O. cethiopicus Sundevall is described by the author as being clothed by: »Pih pallide flavescentes sed in
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 3
dorso maris fiisci. Postice et in basi caudae setae pauca? longiores nigrae immiscuntur. Pedes densius vestiti sunt pilis longioribus, nigris» — — — . Caput superne tectum pilis, brevissimis, pallidis, — , immixtis nonnullis fuscis»^
In O. senegalensis Lesson according to a quotation by DuvERNOY" »Le pelage est d'un jaune clair sur le dos et d'une nuance plus dorée sur la croupe» or with Lesson's own words »Des soies blondes et des soies d'un rouge fauve ardent, couchées, couvrent Jes quatre membres sur les re- gions les plus externes et leur donnent une nuance roux vif qui s'arréte å la base des ongles ou les pinceaux de soies reprennent une teinte jaune blond franche»-'.
The fourth species, O. haussanus, from Togo recently de- scribed b}^ Matschie* is said to be »marsbraun zwischen zimmetfarbig und hellbraun, iiberall röthlich iiberflogen, am meisten auf der Wirbellinie». die Beine dunkelbraun»''.
The fifth species O. wertheri Matschie from the »Hinter- land von Bagamoyo» is said to ha ve iron- grey ground-colour with a weak reddish tint in a certain light. Shoulders, legs and feet blackish brown.
The colour pattern of the Orycteropiis from northern Congo is thus different from that of all other species al- though the differences are not so very great. To judge from the very good photo of the freshly killed animal reproduced here (Pl. 1), the hairs appear to be short all över the body of O. erikssoni. The hairs sit, however, as it seems, more densely on the anterior part of the body than on the po- sterior, which is quite conspicuous when the original photo is seen through a magnifying glass. It is not longer on the legs than elsewhere except perhaps in the axilla. At the base of the claws there are at least on the före feet, to judge from the photo, as well as from remains attached to the claws themselves, tufts of longer hair. O. erikssoni is thus
^ K. Vet. Acad. Handl. 1842 Stockholm 1842 p. 236.
2 DuvERNOY: Mém. .=!ur les Orycteropes. Ann. Se. Nat. Ser. 3 T. 19. Paris 1853. p. 191.
•'' Lesson: Spec. des Mammif. etc. Paris 1840 p. 284 (according to Matschie 1. c.) Lesson's work has not been aceessible to me, I regret lo 3ay.
^ Sitzber. Ges. f. Naturf. Fr. Berlin 1899, p. 104,
° W. Werther: Die mittleren Hochländer des nördlichen Deutsch
Ost-Africa. Berlin 1898. IV. Zoologi scher Teil. Säugetierwelt
von Matschie p. 266 — 67. — This species does not appear to have been recorded in Zool. Record.
4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
decidedly more shorthaired especially on the legs than O. af er and O. cethiopicus. About O. wertheri Matschie says: »Behaarung iiberall kurz nur an der Hinterseite der Beine läng».
In O. afer is the innermost (second) digit of the före feet somewhat shorter than the next (third). This is also the case in O. ivertheri about which Matschie vvrites >>digito anticQ secundo^ rehquis longiore». In O. cethiopicus the innermost digit is somewhat the longest. The proportions of these two digits in O erikssoni are seen on the photo. They seem to be subequal or the third finger somewhat longer.
The dimensions of the Orycteropus erikssoni appear to be decidedly greater than those of any of the hitherto known races except perhaps O. afer and wertheri which may be al- most equal. The specimen received measured in flesh about 2 m. from snout to tip of tail. It is a fullgrown male. The legs are very stout.
The tail appears to be a little less than ^j-a of the total length, or 'Vt of the length of head and body. The relation between the length of the tail and that of head and body cannot be given quite exact, but it appears to be, according to the photo reproduced here, approximately as 1 : 2,2 or 1 : 2,3. This is nearly the same relation as in O. senegalensis according to Matschie, while the same relation in O haus- sanus according to the same authority is put to 1:2,77 (1. c. p. 103). According to the measurements communicated by W. L. ScLATER (1. c), the relation between the length of the tail and that of head and body of O. afer is about 1 : 2,7 in a female and 1 : 2,3 in a male specimen. Other authors have quoted measurements, according to which, at least in some cases, the tail of O. afer should sometimes attain even more than half the length of head and body. In O. cethio- picus Sunde VALL himself calculates the tail to be half as- long as head and body.
O. ivertheri appears to be very long-tailed as the tail at- tains almost V;^ of the length of head and body. The relation between the length of the tail and that of head and body may be put to about 1:1,7 according to the measure- ments in the original description. Compared with the others,
^ In reality third but the first is missing.
I.ÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 5
O. wertheri and cethiopicus thus seem to be decidedly more longtailed.
The relation between the length of head and body on one side and that of the tail on the other may, however, be somewhat variable in these animals and it should be inte- resting to know whether the number of caudal vertebrse is constant or not. In a skeleton of O. af er I have counted the same niimber of vertebrae as Cuvier ^ has recorded, viz. 25, but in O. erikssoni there remain 27 and probably, at least, 1 but perhaps 2, at the extreme tip of the tail are löst. This may be interpreted as an indication that the Congo animal has a somewhat longer tail than the Aard- vark of Cape. The number of caudal vertebrse of the other species is not known.
The ears of this new species seem to be very short. Al- though the animal has been very large I cannot estimate the length of the ear to have been more than about 135 — 140 mm. The softened and stretched ear on the saved piece of skin is, in fact, only 130 mm.
In O. af er Sclater indicates the ear of a female speci- men of much smaller size to be 172 mm. Other authors re- cord 180 — 162 mm. as the measurement of the same member in O. af er. For O. ivertheri Matschie uses the expression '>auriculis longissimis» and gives the exact measurement to be 172 mm. It t hus belongs to the longeared species.
O. senegalensis has also long ears viz. 180 mm. O. haus- sanus shorter ears measuring 155 mm. (Matschie 1. c. p. 103) and O. cethiopicus is still more shorteared so that accor- ding to Sundevall the ears measured only 140 mm. in a male of 1500 mm. tot. 1. and 136 mm. in a female of 1440 tot. 1. Compared with other dimensions O. erikssoni is thus the most short-eared of all known species and tliis appears to be a very good character. It resembles in this respect O. cethiopicus more than the others, but the latter has a Jong tail that is half as long as head and body. A combi- nation of these two characters derived from the dimensions of ears and tail distinguishes thus O. erikssoni from all other species as it is the only short-tailed species with short ears.
If we now tnrn to such characteristics as may be de- rived from the skull and skeleton, they ought to be still
1 Rech. sur les Oss. foss. Ed. 3. T. V. P. 1, p. 137. Paris 1825.
6
ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 3. N:0 3.
more reliable. Sunde VALii in describing O. cethiopicus drew the attention to the fact that this latter animal had not as O. afer an almost straight upper contour of the facial por- tion of the sku]], but instead of this a rather abrupt slope in front of the eyes, or more precisely in the posterior region of the nasals, after which the contour again continues in a straight hne. The Senegal Oryc- teropus has this same shape of the fronto-nasal portion of the skull still more pronounced or »enoore plus bombée» as Duvernoy writes (1. c. p. 192). O. haussanus appears to be similar to the last and O. erikssoni belongs also in this respect to the cethiopicus-senegalensis-grouip ^ as it has the upper contour of the skull strongly sloping in the fronto-nasal region and then straight again in the nasal. (fig. 1). This feature is also perfectly visible on the photo of the killed animal reproduced here. O. erikssoni is through this character very well distinguished from O. afer but there are others as well.
Fora men magnum has in O. eriks- soni almost the same shape as in O. afer or is perhaps still more trans- versally oval, thus not round as in O. cethiopicus. In O. haussanus it is said to be oval but in the fossil O. gaudryi the träns versal diameter is comparatively longer^ than in any of the recent species the fora- men magnum of which has been de- scribed .
Fig. 1. Skull of O. erikssoni, lateral view. V- nat. size.
^ The skull of O wertheri is not known, but Professor Matsohie in- forms me that it has the »Schnauze vor den Augen in der Mitte nicht eingedriickt». It may therefore resemble O. afer in this respect.
- Conf. the measurements recorded by Andrews. Proc. Zool. Soc. 1896 p. 298.
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 7
In O. afer the greatest occipital width of the skull is considerably less than the width of the skull at the point vvhere the Sutura fronto-lacrimalis enters the orbit, while in O. erikssoni both these measurements are about equal. In this respect the latter agrees with O. cethiopicus (and, to judge from Andrew's figure, also with O. gavdryi) and O. haus- sanus.
In O. cethiopicus and afer the brain-case is somewhat con- strieted anteriorly, so that the width across the upper sur- face of the parietalia. at their anterior end just behind the py-oc. postorbitales or a t sutura coronalis is a good deal less than their width a t the hindend, that is than the distance posteriorly from one parieto-squamosal suture to the other. In O. erikssoni, on the contrary, no such constriction makes itse]f known, but the measurement across the parietalia at sutura coronalis is fully equal to that at their hindend be- tween the parieto-squamosal sutures of either side.
The postorbital processes are comparatively much better developed in O. cethiopicus than in O. afer, haussanus and erikssoni which becomes apparent by comparing the measure- ments in the table indicating the width of the skull just be- hind these processes and those giving the distance between the tips of the latter. The last mentioned species has evi- dently comparatively the shortest proc. postorbitales and they are also thick and blunt. On the other hand the situation of these processes is rather low in O. erikssoni so that the distance between their tips and the zygomatic arches is com- paratively shorter than in O. cethiopicus and afer, in the first it is only about 9,4 7o of the basi-cranial length, in the second 11,7 7o and in the third 12.3 of the same dimension.
The strong development of the parietal region of the skull in O. erikssoni makes itself apparent in that the length of sutura sagittalis is about equal to that of sutura frontalis (fig. 2), but in O. afer as well as in O. cethiopicus the latter suture is decidedly longer than the former. My friend Pro- fessor Matschie has kindly communicated that he has skulls of Orycteropus from Togo and German East-Africa which in this respect resemble O. erikssoni. The latter has, how- ever, a much larger nose so that the length of sutura fron- talis is only 56 7o of the length of sutura nasalis, while according to Matschie the former suture in the other
8
ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
races (with equal sut. sagittalis and sut. frontalis) is at least Vs of Slit. nasalis and so it is also in O. afer and cethiopicus
according to my own measure- ments.
The suture between the na- sal and frontal on either side forms in O. afer with t hat of the other side almost a right angle in the mesial line but in
0. erikssoni these sutures form together an even, strongly and broadly rounded arch (fig. 2).
In O. afer the greatest breadth of both nasals is not contained twice in their greatest length in the mesial line, but in O. erikssom this is the case.
In O. cethiopicus the frön t o- nasal suture forms an angle with larger aperture than 90°, but rounded at the posterior end, and the greatest width of both nasals is not contained twice in the length of the na- sals.
In O. haussanus the frön to- nasal suture forms »einen viel ti ef er (than in O. afer) gerad- linig abgestumpften rechten Winkel dessen Schenkel nach aussengebogensind» (Matschie
1. c. 1899 p. 105). The author of this form has kindly fur- nished me with a sketch of this feature in O. haussanus, from
^ ^, „ , ^ ., . which I have been able to see
Fig. 2. Skull of O. ertkssom upper . • .1 •
view, ^2 nat. size. its great difterence in this re-
spect from other species. Matschie has pointed out that O. haussanus has a very long lacrimale, which extends along ^/i of the lower lateral suture of the frontal from the orbit to the nasal. The lacri-
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 9
male of the same species is also mucli narrovver anteriorly wlien it leaves the frontal siiture than at fwamen lacrimale^. In O. cethiopicus lacrimale is broadest at its posterior end at for. lacrimale, and narrovver in front, but it extends only along Vt, or 7» (Matschie) of the lower frontal suture. In O. af er tJie lacrimale is as broad in front as behind and it extends only along -/s or sometimes only '\h, of the lower frontal suture. The greatest width (14,5 mm.) of lacrimale in O. erikssoni is a little in front of the middle and it is as broad (12 mm) at the point where it leaves the frontal su- ture as at the anterior margin of for. lacrimale. It is in con- tact with the lower frontal suture only along ^/r, of the length of the same, but the whole length of the lacrimale is equal to about '/lo of the length of this suture.
The distance from the point where sutura nasomaxillaris, s. nasointe7'maxillaris and s. maxillo-intermaxillaris meet, to the gnathion of the anterior end of the intermaxillary is. according to Matschie, about equal to half the length of sutura nasalis in O. haussanus but in O. afer, cethiopicus and erikssoni the former distance is much shorter than half the latter.
The snout and facial portion of the skull of O. erikssoni is more strongly developed than the same in O. afer and cethiopicus. This is apparent from the comparison made above between the length of sutura frontalis and sutura nasalis of the different species but it becomes still more confirmed by comparison of some other measurements. In O. afer and cethiopicus the distance from for. lacrimale to the anterior end of sutura 7iasointermaxillaris is decidedly shorter than the distance (measured in the mesial line) from the occipital crest to sutura frontonasalis, but in O. erikssoni the contrary condition prevails. From this comparison and others hinted at above it appears that O. erikssoni is the most long-suouted animal of the whole genus as far as the present knowledge goes. This is, as it seems, mostly effected by the great de- velopment of the praedental portion of the jaws. This is elu- cidated by the following comparative measurements. In O. erikssoni is the distance from the posterior side of the last
^ According to a kind communication in a letter from my friend Professor Matschie: »ist bei dem Togo-Stiick das Lacrymale vorn stark verschmälert, vorn 6, am Vorderrande des Foramen 11 mm. hoch».
10
ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
molar to the anterior side of the second prsemolar (fifth tooth from behind) only 52,3 ^o^ of the distance from the last men- tioned praemolar to the tip of the prsemaxillary (fig. 3), but in O. af er the same percentage is from 69,2 to 76,7 and in O. cpthiopicus 69,0. Tf the distance between the foremos t prsemolar and the tip of the prsemaxil- lary is compared with the length of the whole dental series the difference becomes still more striking for in t hat case the length of the dental series is in O. erikssoni only from 64, o to 70,0 per cent of the other measurement, but in O. afer it is from 96,8 to 140, o and in iO. ceihiopicus 96,6 percent.
In O. cethiopicus and senega- lensis the height of the processus angularis of the mandible above the alveolar plan is not very great, so that the distance be- tween the latter and the upper end of the former is decidedly less than the distance between proc. angularis and proc. condy- loideus. In the adult O. afer and O. haussanus proc. angu- laris has a higher situation so that its distance from proc. con- dyloideus is about equal to (or even shorter than) its distance from the alveolar plane. In this respect O. erikssoni resembles the two first mentioned species as its proc. angidaris sits at a
Fig. 3. Skull of E. erikssoni seen from below, '/-.> nat. size.
^ On the other side where the second prsemolar has an abnormal position and is separated from the hindmost prsemolar by considerable interspaoe the percentage is 60.
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 1 1
distance from the alveolar plane wliich is much less than \ 2 of the distanoe between proc. condyloideus and proc. angularis (fig. 4). The mandibJe of O. erikssoni is, to correspond with the length of the upper jaw, very long and its ramus horizontalis is comparatively longer tlian in the other species, while ramus adsceiidens is comparatively shorter. In O. erikssoni it is only 39 % of the length of the whole mandible but in O. afer 42 to 44 ^/o, in O. senegalensis 42 ^o and in O. cethio- picus 4:7 7o. Ramus adscendens of the mandible is also com- paratively more slender in O. erikssoni than in the others as the greatest breadth across the former is contained about 5 V2 times in the greatest length of the mandible of this new species, but the same relation in O. afer is only 4 ^j-i to 4 7»
Fig. 4. Right half of mandible of O. erikssoni. \ 2 nat. size.
and in O. oethiopicus even 4 Vt- The absolute measurements of the breadth of ramus ascendens of the mandible, of O. erikssoni and O. cethiopicus are almost equal resp. 41 and 42 although the length of the skull in the former case is 278 mm. and in the lat ter only 204 mm.
There are 6 teeth above and below on either side in O. erikssoni. The foremost ones or premolars appear to be less reduced in size compared with those of O. afer and O. cethio- picus. In the latter two species these foremost rudiments of teeth are (at least in my material) separated from the others by a somewhat larger interspace. This is, however, not the case in O. erikssoni in which they form continuous series with the others (fig. 3).
10
ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
Ut ge
O
il- th
IP
fe
molar to the anterior sid the second prsemolar (fiftli t< from behind) only 52,3 ^/c the distance from the last r tioned praemolar to the ti the prsemaxillary (fig. 3), in O. af er the same percen is from 69,2 to 76,7 and ii cethiopicus 69, o. Tf the distj between the foremos t prsem and the tip of the prsem; lary is compared with the lei of the whole dental series difference becomes still r striking for in t hat case length of the dental serie in O. erikssoni only from to 70,0 per cent of the o measurement, but in O. af iis from 96,8 to 140, o an- 'o. cethiopicus 96,6 percent. In O. cethiopicus and sen lensis the height of the proce angularis of the mandible al the alveolar plan is not ^ great, so that the distance tween the latter and the nj end of the former is decidt less than the distance bet\^ proc. angularis and proc. co^i loideus. In the adult O. and O. haussanus proc. ai laris has a higher situatioi that its distance from proc dyloideus is about equal te even shorter than) its distabe from the alveolar plane. In this respect O. erikssoni resem|es the two first mentioned species as its proc. angidaris sits
Fig. 3. Skull of E. erikssoni seen from below, '/■-» nat. size.
Jt
ni
a
ics
ve
ry
e-
or
l.v
?n
y-
er u- ?() t}- or
^ On the other side where the second prsemolai' has an abno position and is sepai-ated from the hindmost praemolar by considei interspaoe the percentage is 60.
al ble
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 1 1
distance from the a] veolar plane which is much less than Vä of the distance between proc. condyloideus and proc. angularis (fig. 4). The mandible of O. erikssoni is, to correspond with the length of the upper jaw, very long and its ramus horizontalis is comparatively longer than in the other species, while ramus adscendens is comparatively shorter. In O. erikssoni it is only 39 7o of the length of the whole mandible but in O. afer 42 to 44 %, in O. senegalensis 42 ^/o and in O. cethio- picus 47 7o- Ramus adscendens of the mandible is also com- paratively more slender in O. erikssoni than in the others as the greatest breadth across the former is contained about 5 72 times in the greatest length of the mandible of this new species, but the same relation in O. afer is only 4 Vi* to 4 7»
Fig. 4. Right half of mandible of O. erikssoni.- \-2 nat. size.
and in O. cethiopicus even 4 Vt. The absolute measurements of the breadth of ramus ascendens of the mandible, of O. erikssoni and O. cethiopicus are almost equal resp. 41 and 42 although the length of the skull in the former case is 278 mm. and in the latter only 204 mm.
There are 6 teeth above and below on either side in O. erikssoni. The foremost ones or premolars appear to be less reduced in size compared with those of O. afer and O. cethio- picus. In the latter two species these foremost rudiments of teeth are (at least in my material) separated from the others by a somewhat larger interspace. This is, however, not the case in O. erikssoni in which they form continuous seiies with the others (fig. 3).
12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 8.
The longitudinal diameter of the upper teeth counted from behind is resp. 10; 12,5; 11, .5; 9,3 (8,.5); 4,5 (4); 6 (?) mm. Their greatest transversal diameter is in the same order resp. 8; 9; 7,5; 5; 3,5 (1,5); 2,.s mm.
In the lower jaw the longitudinal diameter of the teeth counted from behind is resp. 10,5; 13; 11,5; 8; 6; 5,3 mm. Their transversal thickness is resp. 8; 9; 7; 5; 3,5; 3 mm.
These dimensions are larger than in the specimens of O. af er and O. cethiopicus I have had for comparison. The hindmost molar is not only larger than in other species, but its shape is different from t hat in other recent species. Its diameter is namely longer (that is, the tooth is less cylindrical) and it is more dis- tinctly divided in two lobes like the two anterior molars. while the same tooth usually in other living species is almost cylin- drical, and, if it is oval in section, the grooves dividing the anterior and posterior lobes are shallow and only little pro- nounced. In O. erikssoni this semidivision of the hindmost molar is conspicuous in the upper (fig. 4) as well as in the lower jaw and both on inner and outer side of the tooth. It is, however, somewhat less pronounced than in the fossil O gaudryi from Samos according to Andre w,s' figure in Proc. Zool. Soc. 1886 (p. 297). Nevertheless this semidivision of the hindmost molar in O. erikssoni is a primitive characteri- stic retained, although the primitiveness consists therein that the reduction has not gone so far as in other recent mem- bers of the genus ^
Another possible feature of resemblance between the fossil species and O. erikssoni may be found on the occipital surface of the skull, although it is difficult to say anything
^ About another perliaps primitive chai-acteinstic there appearf? to be some doubt, that is about questionable alveoles for canines. At the suture between the maxillary and the prsemaxillary just in the place where can- ines normally have their situation there is in O. erikssoni on either side a deep liole vvhich has the shape of a narrow alveole and it might be the rudiment of such a one. Forsyth Major (Proc. Zool. Soc. 1893 p. 239 — 40) found eight teeth on either side in the mandible of the fossil Orycte- ropus from »the Upper Miocone of Maiagha (Persia)» and regards the fore- niost as a canine. The snout of the specimen was broken but he believes that there has been a canine as well. This is, however, only a supposition. The presence of more than 7 teeth on either side of the upper jaw will be fvirther discussed at the end of this paper.
At the end of the mandible of O. erikssoni as well as of that of other species there is a long groove often conspicuously divided in a series ot pits looking like small alveoles, the two (sometimes even three) fore- most of which are especially plainly visible. Are these the last traces of former incisors?
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROrUS FROM NORTHERN CONGO. 13
definite without direct comparison. Andrews says about O. gaudryi (1. c. p. 296): »On the occipital surface the mastoid portion of the periotic is less prominent than in the recent species and is more overlapped by the squamosal» — — — In O. erikssoni the mastoid portion certainly is not as pro- minent on the occipital surface of the skull as in O. afer in which it is distinctly convex, forming a boss, or in O. cethio- picus where it lies in the same plane as the occipital. In O. erikssoni the mastoid portion is on the occipital surface rather deeply grooved on its proximal two thirds and then slightly raised towards its lateral margin. It is not »over- lapped», however, by the squamosal, although the latter, especially below, projects further laterally than the mastoid portion.
With regard to the other characteristics through which O. gavdryi differs from recent species O. erikssoni resembles the latter. The tympanic ring, for instance, is not circular as in the Pliocene animal, but oval with the long axis di- rected downward and iuAvard but only slightly forward. With regard to the postorbital processes O. gaudryi is most similar to O. cethiojncus and least to O. erikssoni. Foramen infraor- orhitale opens in O. gaudryi above the foremost molar (third from behind), but so it does in several living species, although in others above the second molar. In O. erikssoni the open- ing is continued forward from above the foremost molar in a deep groove which partly is roofed över and which extends forward beyond the hindmost premolar, as may be seen on the figure (fig. 2). The opening is thus practically still fur- ther forward than in the fossil form.
With regard to processus condyloideus of the mandible O, erikssoni agrees with the other recent species in having a longer pedicle to the condyle which is sloping and not hori- zontal as in the fossil species.
Even if O. erikssoni with regard to the teeth, and pos- sibly also with regard to the structure of the occipital region of the skull, shews some resemblance with the fossil species, its likeness to the recent species is greater and its skull must certainly be regarded as exhibiting many features of a very highly developed Orycteropus as already the comparatively very large size of the animal indicates that it must be. Such a feature is the well developed braincase the large size of
14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
which is proved by the comparatively great development of the parietal region of the skull. As already has been men- tioned in comparing the skull of O. erikssoni with that of other recent species, the former has sutura sagittalis as long as sut. f rontalis, but in O. gaudryi the latter is very much longer, to judge from Andrews figure (1. c. 297). The great specialisation of O. erikssoni again manifests itself in the very great length of its snout and nasal region of the skull. The skull of O. gaudryi described by Andrews was unfortunately mutilated in front, but it seems to have been rather short- nosed. while O. erikssoni appears to be the most long-nosed even among the living species. This prolongation of the snout may be regarded as a specialisation parallel to that exhibited by Myrmecophaga, but it is then of interest to see that in spite of this parallelism O. erikssoni has not reduced its teeth more, but rather less, than the more short-snouted species of the same genus. And with regard to the molars the reduction has not gone far beyond the stage represented by the Pliocene Orycteropus.
With regard to the skeleton I have a still more restric- ted material for comparison viz. only two skeletons of O. afer. The differences between this species and O. erikssoni are rather striking in many respects and important charac- teristics may be deduced b}^ comparing the two skeletons with each other. A few notes on this subject may therefore be of interest although it cannot be said whether these charac- teristics are shared as well by other species t lian O. erikssoni or not.
All the bones of the present species are very robust with well developed processes indicating a strongly muscular ani- mal. This general character is conspicuous everywhere and is very pronounced on atlas, which has large transverse pro- cesses (fig. 5) with grooves and crests for the insertions of muscles. The distance between their tips is 76 mm.
Epistropheus has a very high and broad neutral spine, more erect than in O. afer. Its anterior upper margin mea- sures 51 mm. and the distance from the posterior tip to the medullary canal is 36 mm. A look at the ventral side of epistropheus of this animal (fig. 5) shews very plainly its compound character and at the same time that the centrum of atlas anchylosed to epistropheus forms more than processus
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 15
odontoideus . Tliere are namely on the ventral surface near the posterior end of the third and fourth cervical vertebrae a pair of ridges, rudimentary hypapophyses, but on the lovver surface of epistropheus there are two such pairs. The poste- rior, which is even larger than that of the third vertebra, belongs to epistropheiis itself but the anterior must be homo- logised with rudiments of hypapophyses of atlas. The hind end of these atlantic hypapophyses sit 11 mm. from the base of proc. odontoideus and so far reaches the atlantic centre coalesced with epi- stropheus. The rudimentary hypapophyses appear to be less developed in O. ajer and quite absent on the 4th ver- tebra. In the latter the para- pophysis of either side of epi- stropheus is not distinct but in O. erikssoni it rises on the lower surface as a crest in continuation forward of the diapop hysis (Fig. 5). On the foUowing four vertebrse the parapophyses become gradu- ally larger and on the fourth and sixth, but not on the fifth, they have laterally an anterior and posterior free wing. On the fifth the po- sterior of these is missing. On the anterior margin of the diapophyses of the third to seventh vertebra there is just outside foramen verte- brce a flattened processus di- rected forward and increasing the posterior vertebrae. These of O. ajer, which has even comparatively much smaller dia- pophyses and parapophj^ses. Tubercular metapophyses are present on the outer resp. lower side of the praezygapophyses of 4th to 6th vertebrse. The 7th vertebra has, of course, no
Fig. 5. Cervical vertebrse of O. eriks- soni seen from below. V-» nat. size.
m size
from the anterior to are missing in my specimen
(|L
]6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
real joramen vertebrale, bnt an inward directed processus from the lowcr side of the diapophysis forms a kind of substitute to snch a one. The neural spines are strong, almost erect in the 3d to 6th vertebrse, still higher but directed obliquely backwards (as in the thoracal region) in the 7th.
The thoracal region embraces 14 vertebrse as tliere are 14 pairs of ribs — against only 13 in O. afer^. In the 3 foremost thoracal vertebrse the met- and anapophyses are small, but quite distinct from each other. Especially are the anapophyses easily seen. On the fourth thoracal vertebra the metapophysis begins to project more, but both sit on the end of the diapophysis. From the 9th thoracal vertebra and backward they begin to increase more rapidly in size and the metapophyses move inward so that already on the llth it sits on the outer side of the praezygapophysis and is directed obliquely forward upward. On the 3 last thoracal vertebrae it becomes more erect and also turned somewhat outward. The anapophyses keep their place on the end of the diapophyses and are directed backward, posteriorly also a little more outward and upward. They do not increase so much in size posteriorly as the metapophyses do. These processes look quite different in O. af er where they are small- er and on the 7 anterior thoracal vertebrse are very little or not at a]l differentiated from each other.
On the lower side of the last cervical and three anterior thoracal vertebrae there are a pair of knobs representing rudi- mentary hypapophyses. I ha ve not seen any such in O. af er. The neural spines are long, third and fourth largest, mea- suring 63 mm. From tbese the actual length is somewhat diminished to the tenth which is only two thirds as high, but, as the posterior ones are more erect, all neural spines , form together a subequal crest. The llth is vertical and a little broader. The 12th to 14th are also vertical and very broad (16-18 mm.) having the same shape as tliat of the anterior lumbar vertebrae.
In correspondence with the increase in number of the thoracal vertebrae there are only 7 lumbar vertebrae. Their neural spines increase in height to the 4th (57 mm.) but
' 13 pair of ribs are stated by all authorities from Cuvier, Owen to the most recent authors upon the subject. The same number is seen in the specimens I have had for comparison.
ÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 17
hen decrease again a littJe on the 3 last. They are directed little forward, but not much. The anterior ones are broad mm base to tip, the posterior ones are narrowed towards he tip. The metapophyses have the same situation as in he last thoracal vertebrae but are a little more erect. They re larger than those of the posterior thoracal region and ubequal inter se on the six anterior lumbar vertebrae but luch smaller or. the last, The anapophyses decrease, although rregularly, from the first to the fifth lumbar vertebrae but re entirely missing on the two last. The processus transversi ncrease from the first (30 mm. long, 15 mm broad) to the ixth, which is very large and expanded (<32 mm. long, 40 Qm. broad). The seventh is again smaller. The processus mnsversi of the three posterior lumbar are so greatly widened hat they almost touch each other.
The 6 sacral vertebrae are completely soldered together. "heir neural spines are also completely fused together so as o form a continuous crest only broken by one roundish oramen between the last and next last neural spine. This Test is only a little higher posteri orly, being already on tlie irst sacral vertebra 25 mm. The appearance of the sacrum )f O. erikssoni is thus rather different from that in O. afer v^here the coalescence of the vertebrae is less complete and he neural crest quite low anteriorly. In the latter the meta- )ophyses are only visible on the anterior sacral vertebrae but n O. erikssoni on all six, being lowest on the fourth and hen increasing again to the 6th. The broad plate formed )y the transverse processes of the three posterior sacral ver- ebrae measures behind, where it is widest, 133 mm. across. The transverse processes of the three anterior caudal 7-ertebrae are very large, measuring 5 \'i> to 6 cm. in length ind 37 to 45 mm. in width distally. From the fourth they ^radually decrease in length and become less broad and dis- ippear completely on the 20th. ^ The nine anterior caudal vertebrae articulate with zygapophyses. Postzygapophyses are acking on the ninth, and the praezygapoph3^ses become rudi- nentary on the tenth but continue as rudiments on several ollowing vertebrae. The metapophyses are well developed on ;he praezygapophyses of the 9 — 10 anterior caudal vertebrae ind may from there, together with the remains of the prae-
Arkiv för zoologi. Bd 3. S:o 3. 2
16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
real foramen vertebrale, bnt an inward directed processus fi the lower side of the diapophysis forms a kind of substit to such a one. The neural spines are strong, almost ereci the 3d to 6th vertebrse, still higher but directed obliqu backwards (as in the thoracal region) in the 7th.
The thoracal region embraces 14 vertebrae as there 14 pairs of ribs — against only 13 in O. afer^. In th foremost thoracal vertebrse the met- and anapop hyses small, but quite distinct from each other. Especially are anapophyses easily seen. On the fourth thoracal verte the metapophysis begins to project more, but both sit the end of the diapophysis. From the 9th thoracal verte and backward they begin to increase more rapidly in i and the metapophyses move inward so that already on llth it sits on the outer side of the praezygapophysis anc directed obliquely forward upward. On the 3 last thora vertebrae it becomes more erect and also turned somew outward. The anapoph3^ses keep their place on the end the diapophyses and are directed backward, posteriorly a a little more outAvard and upward. They do not incre so much in size posteriorly as the metapophyses do. Th processes look quite different in O. afer where they are sm{ er and on the 7 anterior thoracal vertebrae are very lii or not at all differentiated from each other.
On the lower side of the last cervical and three antei thoracal vertebrae there are a pair of knobs representing ri; mentary hypapophyses. I ha ve not seen any such in O. a The neural spines are long, third and fourth largest, m suring 63 mm. From these the actual length is somewl diminished to the tenth which is only two thirds as hi but, as the posterior ones are more erect, all neural spii form together a subequal crest. The llth is vertical anc little broader. The 12th to 14th are also vertical and v( broad (16-18 mm.) having the same shape as that of 1 anterior lumbar vertebrae.
In correspondence with the increase in number of 1 thoracal vertebrae there are only 7 lumbar vertebrae. Th neural spines increase in height to the 4th (57 mm.) I
* 13 pair of ribs are stated by all autliorities from Cuviek, OwE^ the most recent authors upoii the subject. The same number is seen the specimens I have had for comparison.
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 17
then decrease again a little on the 3 last. They are directed a little forward, b ut not much. The anterior ones are broad from base to tip, the posterior ones are narrowed towards the tip. The metapophyses have the same situation as in the last thoracal vertebrse but are a little more erect. They are larger than those of the posterior thoracal region and subequal inter se on the six anterior lumbar vertebrae but much smaller on the last, The anapophyses decrease, although irregularly, from the first to the fifth lumbar vertebrse but are entirely missing on the two last. The processus transversi increase from the first (30 mm. long, 15 mm broad) to the sixth, which is very large and expanded (f32 mm. long, 40 mm. broad). The seventh is again smaller. The processus transversi of the three posterior lumbar are so greatly widened that they almost touch each other.
The 6 sacral vertebrse are completely soldered together. Their neural spines are also completely fused together so as to form a continuous crest only broken by one roundish foramen between the last and next last neural spine. This crest is only a little higher posteriorly, being already on tlie first sacral vertebra 25 mm. The appearance of the '^acrum of O. erikssoni is thus rather different from that in O. ajer where the coalescence of the vertebrae is less complete and the neural crest quite low anteriorly. In the latter the meta- pophyses are only visible on the anterior sacral vertebrae but in O. erikssoni on all six, being lowest on the fourth and then increasing again to the 6th. The broad plate formed by the transverse processes of the three posterior sacral ver- tebrae measures behind, where it is widest, 133 mm. across.
The transverse processes of the three anterior caudal vertebrae are very large, measuring 5 ^l-> to 6 cm. in length and 37 to 45 mm. in width distally. From the fourth they gradually decrease in length and become less broad and dis- appear completely on the 20th. The nine anterior caudal vertebrae articulate with zygapophyses. Postzygapophyses are lacking on the ninth, and the praezygapophyses become rudi- mentary on the tenth but continue as rudiments on several following vertebrae. The metapophyses are well developed on the praezygapophyses of the 9 — 10 anterior caudal vertebrae and may from there, together with the remains of the prae-
Arlciv för zoolofji. B<1 3. S:o 3. 2
18
ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NiO 3.
zygapop hyses, form the riidimentary processes on the upper anterior part of the vertebrae.
The number of caudal vertebrse is 27 as far as they have been preserved but very Hkely at least one is missing at the tip.
In the two skeletons of O. ajer I have seen, 7 caudal vertebrse articulate with prsezygapophyses but Owen ^ has ob- served 8.
Fig. 6. a. Scapula ot O. eriksfioni. from outer side. ^/a nat. size.
The hsemapophyses are well developed under the greater number of the caudal vertebrae. The most posterior rudiment of such sits between the 21 th and 22d. In O. af er I have seen the most posterior rudiment of hsemapophyses at the 17th vertebra.
^ Anatoiny of Vei'tebrates. Vol. II p. 396.
I.ÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 19
The already rudimentary iieural arch disappears behind the 13th vertebra in O. erikssoni. Tn O. af er it must be vari- able. In one skeleton the last rndiment of a neural canal is seen on the lOth and in another on the 12th vertebra, but OwEN says that it »disappears upon the sixteenth caudal vertebra».
IFig. 6. b. Scapula of O. erikssoni. from inner side. \/2 nat. size.
The different limb-bones of Or erikssoni differ also al- ways in size and of ten in shape from the corresponding ones of O. afer.
With regard to the scapula it is apparent that the acro- mion is longer in O. erikssoni (fig. 6). The anterior contour is also very different (fig. 6). In O. afer the distan ce from the lower side of proc. coracoideiis to the upper end of the concave portion of the anterior contour is a little longer
20 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
than the straight upper part of the same contoiir, but in O. erikssoni the straight part is very much longer than the other distance^ which of course results in a very different shape of the whole bone.
In O. erikssoni the crista deltoidea of the humerus is more strongly developed than in O. af er and extends fnrther down- wards.
Ulna and radius are very strong but their general shape is as in O. af er.
Ala ossis ilium has anteriorly at its inferior edge a trian- gulär processus from which linea arcuata interna proceeds backwards. In front of the acetabulum the posterior end of linea arcuata externa forms a very large tuber cle.
a. b.
Fig. 7. Right astragalus of O. erikssoni. a. from above, b. from below.
V-' nat. size.
Tuherculum iliopectinceum of the pubic bone is still largcr, but the differences of the pelvis of this species and that of O. afer make themselves mostly known with regard to size.
Trochanter major of the femur is not raised above the level of the caput but trochanter minor is stronger than in O. afer.
The astragalus is perforated as is seen in the accompa- nying figure (fig. 7 a & b).
The dimensions of different parts of the skull compared with the corresponding ones of other species and the dimen- sions of several bones of the skeleton compared with those of O. afer are recorded below in the table of measurements. In the latter case I ha ve only quoted Cuviers measurements as he has had a very large specimen of O. afer, even larger than the two specimens of this species I have had for com- parison. The difference in size becomes therefore very im- portant.
^ Althougb proc. coracoideus is directed niore downwards in O. eriks soni which, of course, increases the latter measurement.
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 21
Orycteropus tj erikssoni i n. sp. '^
2 H
tå
?5 h
•i > |5
^
Orycteropus haussanus Matschie
Orycteropus 'C ricus !
SUNDEVALL i '^
Orycteropus
senegälensis
Lesson
|
ao |
05 |
00 C5 lO o l^ Tf '^ OI OJ |
|
1^ |
»O |
|
|
(M |
(N |
C0C0OC0C0G<JO05 t- fO O CO lO ^M (M 00
^ ^ ^ ^ rM
O -^ 1^ [ I !IC I- ?N »O t-
I 1 I
00 o o 00
-o t- -* o -o -+ ?C — O! CO — I 00 (N -^ ^ 5 t^
I I
>■. £
c CO
'I' ^
-t-3 ' — ! O)
& S c 50
o3 5
i i ^ I I I I ; I I I i i I s I
lO iC lO
o: -* 'M C^i o t--^ c: ^
t- ^ -^ 'X Tt C-l -H Ol
ut X Ci t^ —< er Ci »-O
I !
I I 1
5 ö -^
o -o
bC
c S
I 2
o ^
ä^ c -
o ^ li ^
73
S -2
o «2
o 3
=s Si o o
c :S Ä
o ^ Q o
:5 s ^
* -ti C
c5 Si
>> si
2 fl
c„ «« ^ o ^
2 s
il ^
53
fi o K
o w
22
ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
O. afer \
according \0. eriks8oni\ to Ctjvier!
Width of atlas '
» » 7th cervical vertebra
» » thoracal t
» » last 1 umbar » I
» » ' saci-al >'
» » first caudal »
Height of longest neiiral spine in thoracal region ;
» » » » >> >^ 1 umbar »
Length ot scapula from middle of posterior mar- gin to tip of a(;romion i
Length of scapula from middle of posterior mar- gin to cavitas glenoidalis
Length of anterior margin
» » posterior »
Height of spina scapulce
I Length of cavitas glenoidalis
I Breadth of ^> »
i Length of humerus from tip of tuberculum tnajus to base of cond. externus
j Longest upper transverse diameter
» lower » •>>
I Length of ulna
I » » olecranon
» » radius
Length of pelvis from crista ossis ilium to end of o. ischii
Distance from anterior börder of o. il. to acetab.
Length of symphysis
Length of femur from trochanter major to cond. ext.
Distance from tip of troch. major to upper börder of troch. tertius
Length of tibia from middle of upper to middle of lower end
Length of fibula
» » caleaneus
59 65 49 114 90 95 55 52
156
124
118
131
22
29
19
151 40 60
162 49
111
253 125
28 200
90
181
162
84
75
84
61
121
134
129
65
55
205
155
150
156
22
39
25
182 51 70
194 49
131
335
153
38
231
105
204
181
93
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 23
The type specimen of O. erikssoni is from the northern part of the Congo Free State and has been killed in the valley of the river Bomu or Mbomu not very far from the government station Guffnri. The natives call this animal »Garrava» in the Azandi-language. It is said to be rather scarce. It is at least seldom observed and seldom killed. It feeds on termites and burrows itself down in the base of the very large termite-hills and is said to remain for a long time in each of those before it leaves it and breaks into an- other. The natives declared to Lieutenant Eriksson that it could stay for three months in the interiör of one and the same termite-hilP. They had ascertained that by putting snares in the openings to all the burrows, and surrounding the whole place with nets. It had then happened that the nets rotted down before the animal carae out. Such a hunt- ing method is therefore mostly of very little use. The ne- groes ha ve, however, a more aggressive and, as a rule, also more effective manner of securing these animals. If the burrow is wide enongh a man crawls into the same and when he has found, where the »Garrava» is, he knocks with his fist or with a piece of wood on the roof of the burrow so that his fellows may hear it and locate the place. A per- pendicular shaft is then sunk there and the animal is killed with a spear. The meat is much appreciated. When the animal walks on the grcund it leaves tracks which look like impressions of three fingers; the other toes leave marks only on very soft soil, Lieutenant Eriksson says. When it bur- rows comparatively little earth is thrown out.
When studying the above described Orycteropus I was per- mitted by my friend Professor Erik Muller to borrow from the anatomical museum of the R. Carolinian Medical Institute a skeleton of a young O. afer for comparison. The skull of this
^ How long it can stay in a t^^rmite-liill befoi-e leaving it for aiiother depends of course upon the number of insects inhabiting the hill and how iong they offer sufficient food for the <> Garrava».
24 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
specimen proved to be very interesting from a certain point of view. It had namely on one side of the upper jaw (fig. 8) no less than 10 teeth and on the other 14 (!) while the lower jaw was not at all remarkable with resp. 5 and 6 teeth. The three hindmost teeth on either side of the upper jaw ha ve the same appearance as the »molars» in similar position of normal skulls and may be regarded as such. A similar opi- nion may be expressed about the next tooth the hindmost prsemolar. The following three teeth are, as usual, smaller but may be the homologues of the anterior praemolars of normal skulls. But in addition to these normal teeth, so to say, there are on the right side 3, on the left 7 teeth, and how shall those be homologised? Are they small rudimen- tary members of the permanent dentition or remains of the milk-dentition which have been belated? One of the 7 super-
Fig. 8. Part of upper jaw of O. afer shewmg soven supernumerary teeth.
About ■•/» nat. size.
numerary teeth on the left side has a peculiar position being situated on the mesial side of the hindmost praemolar and is still not so far developed that its tip has reached the level of the palatal surface. This tooth is larger than the other supernumerary teeth and is only surpassed in size by the molars and hindmost prsemolar. This tooth may perhaps help to explain to which dentition these teeth belong, be- cause it has two deep holes, products of resorption, on its side. This may perhaps hint that the tooth belongs to the milk-dentition (but it might also mean that the tooth is a supernumerary teratological product which is on the way to be reabsorbed). If it belongs to the milk-dentition it ought to be, to judge from its position just in front of the molars, the hindmost milkmolar. Such an interpretation cannot, how- ever, be made, because Oldfield Thomas^ has proved that
1 Proc. R. Soc. London. VoL XL, VII.
I.ÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 25
the liindmost milkmolar lias a different shape and has two roots. But the same author found another of the members of the milkdentition, the third from behind much larger than the others and as that had almost the same shape (fig. 9 d) as this one, they might perhaps be homologous. The other supernumerary teetli are much smaller, the next largest (fig. 9 c) having a compressed crown measuring 2 mm. in length by 1 in thickness. The others (conf. fig. 9 a and b) are still smaller with a maximum diameter of 1 mm. or less. The smallest one sits a little behind the prsemaxillo-maxillary suture and measures only about Vö nini. in diameter. Some of the supernumerary teeth have evidently cut the gum as they are worn off at the tip (fig. 9 c and d). Those that are not worn have more or less conical tips (fig. 9 a), but are as a rule compressed. The crown is small compared with the root and has a smaller diameter y^
than that of the adjoining part (^ \ !
of the root. The roots of these V V
small teeth are complete and ,
closed, — their growth is thus t^.. n t., , ^ • . ,^„.
' , ^ Fig. 9. The 4 pöste rior super-
limited, — the roots are of t en numerary teeth of the same
drawn out in narrow ends. The specimen as is shown in fig. 8
d the hmdmost one. Twieo en-
shape of these small rudimentary larged.
teeth proves that the ancestors of
the Orycteropus of the present day have had teeth with lim- ited growth and mos t likely compressed conical (or perhaps bicuspid^) praemolars. The distinction between a crown and a root can be quite plainly seen in these teeth, and they differ through this markedly from the columnar func- tional teeth which are similar from one end to the other. That is, when they are worn they have this appearance, but before they have cut the gum they are provided with a short conical crown not covered by cement. The latter substance which otherwise surrounds the columnar tooth ends at the base of this short conical crown and forms there a kind of coUar, which is somewhat swollen at its upper börder
^ For the former bicuspidity speaks the fact thatthe small remaining ci-own does not sit sjanmetrically on the root, but towards on side. It may therefoi^e represent the remairis of the larger of two cusps, the smaller of which has already disappeared completely.
26 ARKIV rÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 8.
(fig. 9 d). As the dentine forming the little crown is whiter than cement, this is quite conspicuous even to the naked eye. I ha ve tried to find out whether there was any rudi- mentary cap of enamel covering the cusp, or not, and I have for that purpose prepared longitudinal sections. My endea- vours were not successful and I did not find any distinct layer of enamel. Nevertheless, there cannot be any doubt about the former existence of an enamel cap.
From these facts, the shape and appearance of the small teeth and the structure of this small unworn crown of a somewhat larger tooth 1 think the following important con- clusions may be drawn. 1) The ancestors of Orycteropus have had teeth with a structure similar to those of other mammals. 2) The permanent teeth of the present Orycteropus are homo- logous with the roots only of other mammalian teeth, that is, with the exception of the very sliort, conical little crown extending above the collar of cement and which very soon is worn off and must be regarded as a rudiment.
The latter thesis is in so strong opposition against the views of all authors who have written about this subject that it may need to be discussed a little more explicitely.
CuviER^ pointed out that the teeth of Orycteropus had a very extraordinary structure and differed from those of other mammals. He described the »petits tubes paralléles» extending all through the teeth, and finish es his description with the words: »Il n'y a aucune racine».
DuvERNOY - ga ve låter a detailed description of the struc- ture of the teeth which in most parts is quite correct. He repeated that — — — »ces molaires n'ont pas de racines»
and maintained the opinion expressed by Owen be-
fore, — »que chaque prisme qui entré dans la compo-
sition d'une arriére-molaire d'Orycterope, est une dent parti-
culiére» — — — but added, against Owen, — » que
chacune de ces dents séparées est composée uniquement d'i- voire ou de dentine, et qu'elles ne sont pas liées entré elles par du cement.»
1 Rech. sur les Ossem. Foss. T. V. part 1, ed. 3. Paris 1825 p. 134 135.
2 Mém. sur les Oryctéropes. Ann. Se. Nat. Ser. 3, T. 19. Paris 1853.
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 27
OwEN 1 spöke even låter of the »compound tooth of the Orycterope» and its »denticles» and compared the structure with that found in »the teeth of the Myliobates and Chimce- roids». But he added that »each denticle is developed accord- ing to the same laws, and by as simple a matrix, as those larger teeth in other mammals which consist only of dentine and cement». Thus Duvernoy and Owen evidently regar- ded these teeth as being compound.
Flower and Lydekker - described the teeth of Orycte- ropus as »made up of an aggregation of parallel dental sys- tems» — — — etc.
In his recent manual Max Weber speaks of »wurzellose, säulenförmige Zähne ohne Schmelz, aber mit einem Mantel
von Zement» — ■. He also compares the structure with
that found in Myliohatis and Pristis, but adds that, according to his opinion, the teeth of Orycteropus represen t »das ab- errante Reduktionsprodukt eines urspriinglich schmelzfaltigen Zahnes», and explains the proceeding in such a way that the tooth löst »seine Schmelzbedeckung, wurde ein beständig wachsender, wurzelloser Zahn mit Dentikelbildung, welche täuschend Selachierzähne nachahmt». It appears thus as if Weber assumed that the teeth of Orycteropus had developed from some kind of highly specialised teeth with folded ena- mel, then the enamel had been löst and the elements or parts of the tooth formerly enveloped in the enamel-folds should have formed »Dentikel» only containing dentine and each with its own particular pulpa ^.
This would have been a very extraordinary mode of development, because it seems peculiar if a type of tooth with folded enamel should through retrograde development be able to lose completely the complicated enamel covering without being simplified in other respects but still retain the, through the folding of the former, existing enamel effected subdivisions of the tooth. If a reduction of some parts of the tooth takes place it is not probable that the other parts remain unaffected by this proceeding. But this is not the
^ Anat. Vertebr. Vol. III. London 1868, pag. 272—273.
- An Introduction to the Study of Mammals. London 1891.
' The author just quoted does not, however, seem to be satisfied himself with this explanation as he adds : »Vielleicht diirfen wir den Oryc- teropuszahn mit dem in Beziehung, bringen, was man Vasodentin nennt»^ - — — . I think that this lies nearer the truth as will be seen below.
28 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3.
onty reason why I do Dot think that the teeth ef the Oryc- teropus have developecl to what they now are in such a way as my friend Professor Weber suggests. If the ancestors of the »xA.ard värks» once have had such speciahsed teeth with folded enamel it must mean that also the animals themselves have been rather speciahsed and had adapted themselves to some certain kind of diet (herbivorous?) Avhich required this kind of highly developed teeth. It seems then rather im- probable that such animals first should have entirely changed habits in such a way that the complicated structure of the teeth no longer was needed, and in consequence of this redu- ced, but then again after another complete change of diet the teeth should be transformed and highly speciahsed in quite another direction.
It seems then more plausible to me to begin with a gene- ralised type of mammal with rather simple teeth. If we then assume that these animals became exclusively insectivorous, the dentition would loose its value. The anterior teeth which were in the way and hindered the free use of the lengthened tongue would disappear completely and the others degenerate so far that tliey only consisted of short cones which had löst the enamel. Thus looking like the small rudimentary crowns of the present Orycteropus (conf. fig. 9). When this stage was reached, we have to assume some small change in habit consisting therein that the animals for some reason or the other begun to crush their prey before swallowing it. This change of habit might perhaps have some connection with the present custom to seek chiefly or raore and more exclu- sively termites as food. It is possible that it was necessary to crush and kill these insects because they might otherwise, especially the soldiers with their formidable jaws, be injurious to the interiör parts of the animal if swallowed alive. When this new use of the teeth as crushing implements begun they became stimulated to new growth. But as the crowns al- ready had löst the enamel covering and become quite rudi- mentary they were not capable of further development. The roots again were not so strongly reduced and were provided with a living pulp. The crushing action, the pressure on the remains of the teeth. the roots and their pulps reacted on them already before their growth ontogenetically was fi- nished and stimulated to the producing of more material of
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 29
sucli kind as could be produced, viz. dentine and cement, in the lower or alveolar portion of each tooth. The teeth be- came thus more and more lengthened and continued to grow for a longer period which by and by increased till the pre- sent stage of uninterrupted growth during the whole Hfe was reached. The pulp had, to begin with, short and irregularly branched nutritive canals entering the dentine. When the growth increased more and more rapidly and the teeth became more and more columnar the direction of these
A
|
'.:-:]i |
||
|
r |
r>, |
, 1 |
|
^\ |
! |
|
|
::-^a. |
^"■*--^^.a^; |
;-._ii.llJ |
Fig. 10. Transversal (a) and longitudinal section through a part of the tooth represented by fig. 9 d. Strongly enlarged.
canals must be chiefty longitudinal. To use a likeness, in- stead of forming a bush with sho-rt irregular branches they formed a pyramidal Italian poplar with long parallel branches. An investigation of the supernumerary teeth belonging to the milk-dentition proves this, becanse they furnish with inter- mediate stages in which the canals are not so regularly longi- tudinal. Even if we choose one of those which most nearly resemble the permanent teeth the regularity of the longitudi- nal canals is not very perfect. A transverse section shows.
30 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. :f^:0 3.
especially if it is made near the base of the tooth, a number of sections of canals irregularly placed and of different size. In the peripheric part of the section the canals are evidently directed towards the periphery. The teeth which already ha ve assumed the columnar shape (as for instance fig. 9 d) have the canals more longitudinally stretched than in the others, but even in them branches, a t least partly loop-shaped, tiirn off from the main longitudinal direction and extend towards the periphery of the tooth; and this is not a singular occurrence but it is the regular structnre of the whole peri- pheric layer of dentine (fig. 10). The central canals divide also pretty of ten in to branches, but these branches are, on the whole, parallel. Considering these facts it is quite appa- rent that the tooth of Orycteropus is a simple unit and not compound of several »denticles» or any other kind of pri- mary elements. Secondarily the teeth developed gradually into such a direction that their structure appears to indicate that they really were compound. This is effected by a spe- cialisation in such a manner that all the different nutritive canals become quite straight and parallel. They cease to branch and a section through one of the molars proves that there are no canals bending towards the periphery, but all of them run parallel with the peripher}^ Avhich has a very thin layer of cement. Round each of the canals a layer of dentine is formed which is more or less regularly prismatic. If only the structure of the molars is studied one might feel tempted to speak of »prisms» of dentine, »denticles» and such, but these things are all of them coenogenetic products. The authors who have interpreted these elements as primary have thus made a mistake and considered the final results of a peciiliar secondary specialisation as remains of a primary and primitive structure.
A study of the transformation to which the central or main pulp of the single teeth has been subjected, leads to a similar conclusion. As long as the teeth had a limited growth and closed roots the situation of the pulp was about central as in other mammalian teeth with normal structure. A long- itudinal section through the tooth Avhich has been the (origi- nal to fig. 9 a., proves this fully. There is a large central pulp (conf. fig. 11) extending into the small crown and occupying the whole centre of the root the tip of which con-
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 31
sists only of cement wliich substance also forms an outer
layer around the sides of the root. The coronal and central
part of the pulp is irregular, but in the most basal part of
it the nutritive canals seem to have a tendency to arrange
themselves longitudinally. — When the period of growth tjf
the teeth was extended the roots became gradually more
open and the pulp suffered a displacement towards the base.
In a tooth representing almost
the same stage as the one figured
in fig. 9 c, the basal end has the
appearance shown in fig. 12. As
may be seen there is a large open
cavity at the very end of the
tooth, which has been occupied
by the main pulp. From this
cavity the nutritive canals branch
off through large and small aper-
tures in the dentine mäss. The
large canals then branch into
smaller and gradually assume the
straight longitudinal course.
The basal ends of the molars are modified still further. There cannot be spöken of any main pulp. There is no common cavity but the end is just as of ten con- vex as concave. The canals open directly upon this basal surface and are thus more independent of each other. It cannot be doubt- ed, however, that these openings of the canals are homologuous
with the apertures from the basal cavity of the tooth shown in fig. 12 and thus the gradual change may be understood. The dentine surrounding each nutritive canal takes the hape of a more or less regular prism and these prisms are of ten, especially in the most specialised teeth, a hexagonal. This rule is, however, by far not Avithout exceptions and at the side of the regular and irregular hexagonal prisms there are seen pentagonal quadrangular etc. A look at the hind- ends even of the most specialised teeth, the molars, reveals
Fig. 11. Longitudinal section through the tooth represented in Fig. 9 a. Strong] y enlarged.
32 ARKIV rÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 3.
that the prisms originate from thin-walled canals or tubes the shape of which are not at all or very little regular. This origin of the prisms from tubes with thin walls explains alsa quite easily the shape of the former. It is only the result of tl^e mutual pressure of one tube on the other during the growth, before the walls ha ve löst their original plasticity. It is thus a parallel phenomenon to the oi^e seen in the hexagonal cells of the honey-comb.
Thanks to the different stages exhibited by the different members of the milk-dentition and the permanent dentition the structure of the teeth of Orycteropus is thus quite di- stinctly explained. The crowns are rudimentary and within a short time completeJy Avorn off. The functionary teeth of Orycteropus are thus the homologues of the roots of former teeth and of the roots of normal mammalian teeth. This
helps also to explain the bicolumnar shape of the molars of Orycteropus. O. Thomas has shown that the hind- most milk praemolar has two roots. The same has evidently been the case with the molars as well. When the roots of the teeth during the phylo- Fig. 12. Hindend of a tooth genetic development of these animals of about the same shapo as orradually assumed the function which
fig. 9 c. About 13 times ^, • i i . .i i>
eniarged. otlierwise belongs to the crowns or
normal teeth, and in correspondence herewith became permanently growing. each root must as- sume a columoar shape as is seen in the prsemolars. The two roots of each molar growing si de by side were then as a result of this development also firmly soldered together so that the present shape of the molars was attained. Their double origin is more or less pronounced outwardly, but when the molars get very much dried up as is the case in museums, the two columns often break completely apart thus still more showing the primary constituents.
In such a manner, as it appears, every peculiarity in structure and shape of the tooth of Orycteropus can be ex- plained and the seemingly insurmountable barriers derived from the dentary system of the Tuhulidentata which appeared to exclude them from all other Mammalia are broken down to a reasonable height. It may therefore now be time to look
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 33
raore eagerly and Avith more bopefulness for the ancestors of these animals. It is, no doubt, difficult to express any opinion at once before a careful study and comparison of the skeletal parts have been made, but to judge from the structure of the tarsus and some other characters it does not seem impossible that the ancestors of the Tubulidentata may be found among the Condylarthra or some related types of early mammals. It is also of interest in this connection to consider that Elliot Smith ^ regards the brain at Onjc- teropus to resemble »an exceedingly simple ungulate brain» more than anything else.
Additioiial remark.
Since the above already was in print, I have had the pleasure of receiving from the author a paper written by Ameghino and pubhshed in Buenos Aires the 30th of Sep- tember this year. This paper bears the titJe »La perforacion astragahana en el Orycteropus y el origen de los Oryctero- pidae».- In this Ameghino describes the perforated astraga- lus, and the calcaneus of Orycteropus and he compares these bones with the corresponding ones of several other animals, especially members of Dasypodidce and the extinct Stegothe- riidce. This comparison, as he thinks, proves that »the men- tioned bones of Orycteropus are constructed af ter the same plan as those of the Dasypodidce, and the differences, which distinguish the two bones of Orycteropus from the correspon- ding ones of some primitive armadillos are much smaller than those existing between the same bones of actually living ar- madillos» (translation). The differences between Priodontes and Orycteropus Ameghino regards as a result of recent spe- cialisation, but several likenesses in construction of these bones in Orycteropus and Pseudostegotherium he declares to be primitive characters indicating a common origin. This belief compels him to express as his opinion that the extinct fa- mily Stegotheriidm has given off two principal branchés, the one Tatusiidce the other Orycteropodidce'' and he adds that Stego-
^ Tran«. Linn. Soc. 2nd Ser. Vol. VII pt. 7.
- An. del Museo National de Buenos Aives T. XIII (Ser, 3a, t. VI) p. 59 ä 95.
^ Ameghino writes always Orycteropidce.
Arkiv för zoologi. Band 3. N:o -i. 3
34 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NiO 3.
therium presents some characteristics in common^ with Ori/c- ieropiis. This likeness makes Ameghino believe in »the South American origin of Orycterojndce» . But he mentions a t the same time differences which are of extremely greiit impor- tance such as »la fusion de vértebras cervicales, la complica- cion de las articulaciones de las lumbares etc». The presence of these characteristics in Stegotherium makes t hat animal, ac- cording to my opinion, impossible as a supposed ancestral type from which Orycteropvs should ha ve sprung, because the characters quoted represent so fundamental specialisations that once aquired they could not have been entirely löst without any traces. Especially, is this the case with the complicated lunibar articulation which, no doubt, would have been very useful for an animal with the habits of Orycteropus, and thus retained if it ever had originated. It appears to me that it would be easier to explain the similarity with regard to the structure of the astragal us and calcaneus of Stegotherium and Orycteropus, as well as other likenesses that might exist between these two animals, as likenesses due to a similar low position in the mammalian series and partly due to analogy in consequence of similar habits. If we as- sume that the ancestors of the South American Edentata have been some kind of primitive mammals (ungulates) in the beginning of the Tertiary epoch the general structure of these animals ought to have been very similar to that of the primitive ungulates from which Orycteropus originated. If to this theory about a similar origin is added the analogy of similar habits of life these two items will explain, as I think, quite satisfactorily the resemblance that exists between Oryc- teropus and Stegotherium, primitive characteristics as a retai- ned inheritance from low-standing mammalian ancestors, and specialised features, if being similar, as products of paral- lelism. But even when all this has been accounted for there remains so many differences that a direct derivation of Orycteropus from South American Edentata appears impos- sible.
The hypothesis forward ed above will help to explain not only the resemblance in the structure of the tarsus of Stego- theriidce and Orycteropus described by Ameghino, but also
^ »algunos cai'actei'es en comiin con Orycteropus ^> (1. c. p. 88).
LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEKOPUS FROM NORTHERN CONGO. 35
the muscular peculiarities which, according to Windle and Parson/ the South American Edentata have in common with Manidoe, and, in two instances, with Orycteropus, the musc- les of which are said to have a »generahsed mammahan ar- rangement».
1 Proc. Zool. Soc. London 1899.
Tryckt den 15 januari 190(3.
Uppsala 1900. Almqvist i!c Wiksells Boktryckeri-A. -B.
Arkiv för Zoologi. Band 3 N:o 3.
Pl. 1.
J. Cederquist, Auto o. tr
Orycteropus Eriksson! n. sp.
ARKIV FÖR Z00L0(3^I.
BAND :^ N:(, 4.
Metliocii ichneiiinoiiide^ Latr., dess lefnadssätt och utvecklingsstadier
af
GOTTFRID ADLBRZ.
Med 1 tafla. Meddelad den 11 oktober 1905.
År 1903 hade jag det första tillfället att iakttaga den, såsom det tycks, öfverallt sällsynta Meihoca ichneumoiiides och detta under omständigheter, som voro ägnade att kasta ett oväntadt ljus öfver dess förut helt och hållet okända lefnads- sätt. Jag meddelade i en kortfattad notis ^) härom, att jag sett denna stekel låta sig frivilligt gripas af en i mynningen af sitt rör lurande Cicindela-larv, paralysera den och ned- draga den i dess egen håla. Härmed måste iakttagelsen för denna gång af bry tas, och det återstod blott att förmoda, att stekeln, om han lämnats i fred, skulle ha lagt sitt ägg på den paralyserade larven och stängt rörets mynning.
Valet af ett sådant rof var något så vidunderligt, att icke ens den djärfvaste fantasi skulle kunnat förutse det. Ett i sitt slag fruktans värdt rof djur, som har hela sin kropp väl skyddad och dold i det trånga röret, hvars mynning helt och hållet utf ylles af dess stora, starkt chitiniserade f ramkropp med de hotfullt utspärrade, till och med för människan högst respektingifvande käkarna, detta vidunder har en liten, oan- senlig, vinglös stekel gjort till sin specialitet att öfverväldiga. Detta var så osannolikt, att bekräftelse på den enstaka iakt- tagelsen var högligen önskvärd.
^) La proie de Methoca icknewnonides. Arkiv för Zoologi. Bd. 1 1903, sid. 255.
Arkir för soolorji. lid 4. N:u 4. 1
2^ ARKIV FÖR ZOOLOGI BAND 3. N.O 4.
Fullföljande det gifna uppslaget, har jag sedan dess riktat min uppmärksamhet på platser, där Cicindela-larver förekommo i större antal. I början af sommaren 1905 fann jag vid Arkösund i Östergötland ett brant uppstigande, sandigt och soligt skogsbryn åt söder, hvarest Cicindela-larvernas cirkelrunda hål funnos i ovanligt stor mängd, hvarför jag till denna plats knöt stora förhoppningar att under hög- sommaren få förnyadt tillfälle att iakttaga Methoca. Öfver- vakandet blef så mycket lättare, som platsen äfven var hem- vist för åtskilliga stekelarter. med h vilkas iakttagande jag nästan dagligen sysslade. Min förväntan blef ej besviken, ty 11 augusti anträffade jag på denna plats 3 3Iethoca-honor.
Dessa honor gingo sökande omkring med lifligt vibrerande antenner, som ständigt forskande berörde marken, samt ofta höjande och sänkande sin abdomen. Då dels väderleken vid tillfället ej var gynnsam för iakttagelser, och då jag dels om ett par dagar nödgades af resa från platsen, fann jag rådligast att infånga två af Methoca-honorna för att medföra dem till Sundsvall, enär det eljes varit ovisst, om jag en följande dag fått tillfälle att återse dem. Därjämte upp- gräfdes på platsen en mängd Cicindela-larver, dels för ex- periments anställande under de närmaste dagarna, dels i förhoppning att anträffa larver eller puppor af Methoca. Den på denna plats förekommande Cicindela-arten var cam- pestris L. medan den plats, där jag förut träffat Methoca i Medelpad, endast hyste sylvatica L. Det visar sig så- ledes, att Methoca gör båda dessa arters larver till sitt rof.
Vid massuppgräfningen af Cicindela-hålor på den nämnda platsen träffades inga fria Methoca-larver, men däremot kokonger, innehållande ännu ej förpuppade larver, hvilka beskrifvas och af bildas i det följande.
En del af de uppgräfda Cicindela-larverna insläpptes i ett par rymliga glasburkar, till hälften fyllda med hårdt packad, fuktig sand, samma jordmån, i h vilken de anträffats. Under nattens lopp gräfde de där sina rör. Om deras tillväga- gångssätt därvid äfvensom om dessa larvers lefnadsvanor i öf- rigt samt deras allmänna utseende torde det vara skäl att för- utskicka några anmärkningar. I det följande skola framhållas några drag af deras organisation, för såvidt den står i sam- band med Methocas paralyserinsjsmetod.
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 3
Cicindela-larven.
Om Cicindela -larvens allmänna utseende ger fig. 1 en föreställning. Den visar en ur sin håla framtagen larv, sedd från sidan. Krökningen af kroppen är under sådana för- hållanden större, än då larven sitter i sin håla, hvars dia- meter ej är större än längden af hufvudet och prothorax, hvilka tillsammans bilda en horisontellt ställd, rund skifva, vinkelrät mot kroppens vertikala längdaxel. Denna skifva, som ses uppifrån i naturlig storlek i fig. 4, är det för Oicin- del a-larven mest utmärkande. Den fyller helt ut hålans mynning, i jämnhöjd med jordytan, då larven med utspärrade mandibler (se fig. 5) sitter och lurar på rof. Såsom ses af fig. 1 äro de utspärrade mandiblernas spetsar snedt uppåt riktade. Bakom dem ses de likaledes snedt uppåtsträckta antennerna, framför dem åter maxillerna med sina palper samt de små korta labialpalperna, hvilka tydligast ses på de förstorade af bildningarna af hufvudet. Bakom antennerna sitta på hvardera sidokanten af hufvudet två starkt kon- vexa punktögon. Prothorax, som bildar skifvans bakre hälft, är nästan halfcirkelformad. Dess konsistens är mera läder- artad än det starkt chitiniserade hufvudets. De små korta benen hållas från spetsen af den framåtriktade l:sta leden vinkligt tillbakaböjda åt ryggsidan. De äro därför föga lämpliga till gångorgan, men tjänstgöra med sina klor vid klättringen upp och ned i röret. Ett viktigt klätterorgan är vidare den stora puckeln på bakkroppens ryggsida, med sina två uppåtriktade chitinhakar (se fig. 1), hvilka icke blott tillåta larven att snart sagdt blixtsnabbt försvinna i hålans djup, utan också lämna nödigt stöd vid neddragandet af ett motsträfvigt byte.
Cicindela-larverna gräfva sina hålor i sandig jordmån på öppna, solbelysta platser, helst i skogsbryn. Ofta gräfvas de i hårdt tilltrampade gångstigar. Deras djup och diameter växla efter larvernas egen storlek. De fullvuxna larvernas hålor torde hos campestris i allmänhet ha ett djup af 12 — 15 cm., hos sylvatica kanske något mera. På hösten gräfva de sig betydligt djupare ner för att öfvervintra. Jag har då träffat sylvatica-larver på mer än 40 cm. djup. Hålornas riktning är i det närmaste vertikal. Deras mynningar ha en påfallande regelbunden cirkelform. Stundom äro de omgifna
4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 4.
af en liten kraterformad jordvall, men vanligen saknas denna.
Huru det tillgår vid hålornas gräfning, kan man lätt få se genom att släppa uppgräfda larver på marken. De bruka då sakta] krypa omkring och trefvande undersöka marken med sina mundelar. Vid valet af plats tyckas de med för- kärlek utse en punkt där sanden ligger lösare. Sålunda ville de t. ex. ständigt gräfva sig ner i de förutvarande Cicindela- rören, som af Methoca blifvit fyllda med sand efter larvens paralysering. Genom att borra vertikala hål i sanden och sedan fylla dem med löst packad sand lyckades jag i dessa fall förmå dem att välja dessa punkter och lämna Methocas verk i fred.
Då larverna börja gräfva, borra de med hopslutna käkar hufvudet ner i sanden, medan de samtidigt med sina korta ben krafsa den uppgräfda sanden åt sidorna, på samma gång som de med dem söka stöd vid gräf ningen. Då larven gjort en helt liten grop, som ännu ej kan rymma hans utsträckta kropp, sätter han sig ofta att hvila däri med åt ryggsidan dubbelvikt kropp och hufvudet i ^mynningen. Vid fortsatt gräfning kryper larven ner med hufvudet före, och ses därefter om en stund med åt ryggsidan dubbelvikt kropp vända sig i röret och på den af hufvudet och prothorax bildade skifvan liksom på en skofvel frakta upp den vid botten uppgräfda sanden. Om sanden är torr, kastas den med en knyck långt bort öfver hålans kant. Är den däremot fuktig, plägar larven mura fast den kring mynningen. Härvid sträcker han det sandbelastade hufvudet rakt upp och begagnar det som en murslef^ i det han med dess öfversida trycker fast den uppburna sandklumpen vid den förut kring hålans myn- ning hopade sanden. Det är på detta sätt den lilla sand- vallen kring hålan uppstår. Genom att vrida sig rundt lyckas larven med hufvudet svarfva en alldeles cirkelrund mynning. Då han beger sig ner för att gräfva upp mera sand, vänder han sig i röret genom att dubbelvika kroppen framåt. Ofta sågos de nygräf vande larverna i mina sandfyllda glasburkar fylla öfre delen af den nygräfda hålan med sand och ej visa sig på många dagar. Äfven till sådana helt och hållet dolda larver, af h vilkas håla of van jordytan intet spår syntes, brukade Methoca ibland tränga ned.
I den färdiga hålan plägar larven, om han är ostörd, merendels sitta ända uppe vid mynningen, som då tillslutes
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 5
af den af hufvud och prothorax bildade runda skifvan liksom med ett lock. Då detta lock därtill oftast är dammigt efter gräf ningen och därigenom i sin färg närmar sig den omgif- vande markens, händer det ej sällan, att en kr ingströf vande myra utan att märka försåtet går midt öfver den farliga punkten och ögonblickligen blir gripen och neddragen. Dock har jag sett fall, då myrorna ostraffadt passerat öfver larvens hufvud, i det denne därvid hastigt dragit sig ner i hålan. Förmodligen har larven i dessa fall varit för mätt att vilja fånga något nj^tt byte.
Då larven ser något smådjur passera nära förbi, men utom räckhåll, tycks han ofta ej kunna bemästra sin otå- lighet, utan ses liksom snappa med käkarna i riktning mot det eftersträfvade bytet. Icke alltid låter detta varna sig af dessa rörelser, somi förråda farans närhet. Särskildt har jag vid flera tillfällen sett stora flugor, såsom Calliphora vo- mitoria och Lucilia caesar, hvilka af en tillfällighet slagit ner i närheten af Cicindela-hålor, liksom drifna^ af en oemotstånd- lig nyfikenhet att se efter hvad det var som rörde sig, närma sig inom räckhåll och gripas. Vid uppgräfningen af Cicindela- hålor har jag också ofta träffat dessa flugor jämte mjo-or såsom larvernas byten. Man skulle nästan kunna misstänka, att de nyfikenheten väckande rörelserna höra till taktiken. Då larven dragit sig ner med en fångad myra, ses andra mjrror ej sällan tränga ner i den nu öppna hålan för att söka befria sin kanrat. Detta torde dock aldrig lyckas, ty den hårda, runda skifvan, med hvilken larven helt och hållet fyller ut röret, gör de mjukare, sårbara delarna af hans kropp oåtkomliga.
Methocas iillyä§:ag:äiig:ssätt.
I de glasburkar, där Cicindela-larverna gräft sina hålor, insläpptes mina båda Methocor nästan dagligen under de tre veckor, som jag lyckades hålla dem vid lif. De visade sig genast intresserade för Cicindela-larverna och gjordej i all- mänhet inga försök att aflägsna sig ur burkarna, äfven om dessa lämnades öppna. I början undvek jag att insläppa dem samtidigt i samma burk, emedan jag befarade några miss- hälligheter med olycksdigra följder för mina dyrbara steklar,
6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4r.
men det visade sig sedermera, att denna farhåga var ogrun- dad, ocli att de mycket väl kunde trifvas tillsammans på den trånga jaktmarken utan att lägga i dagen någon sådan rivalitet, som särskildt plägar framträda i hög grad hos vissa Pompilider.
Efter slutet af h varje iakttagelsefall infördes de i hvar sin lilla vidhalsade flaska, där de försågos med socker, och hvarest de plägade tillbringa natten i djup sömn i ett sär- skildt för ändamålet i korkens innersida borradt hål. Vid återförandet från jaktmarken till flaskorna grepos de med en pincett. Detta vållade dem i början mycken förskräckelse, men det var egendomligt att se, huru de snart tycktes vänja sig vid greppet med pincetten och underkasta sig det såsom ett oundvikligt obehag. Efter en stunds undanflykter plägade de nämligen stanna med nedböjdt hufvud och uppskjuten rygg, i sin ställning lifligt påminnande om en person, som underkastar sig ett oundvikligt kroppsligt obehag. Då det gällde att vara mycket försiktig för att ej skada de sällsynta djuren, hände det, att jag ibland tvekade några ögonblick, innan jag^ vågade sluta pincettens skänklar om steklarnes thorax, och därvid inträffade stundom, att dessa synbarligen smögo sig intill pincetten, liksom angelägna att få slut på historien eller måhä.nda med minne af den undfägnad, som väntade dem, sedan obehaget var öfverståndet. Å andra sidan hände det ej sällan vid min tvekan, att begäret att undvika greppet tog ut sin rätt, och att de åter började springa häftigt en stund. I alla händelser voro de genast fullkomligt lugna, då de insläppts i sin flaska, och plägade vanligen strax gå fram till sitt socker.
Härnedan refereras i korthet mitt iakttagelsefall från 1903 öfver en Methoca i det fria, hvarefter iakttagelserna öfver de båda fångna Methocorna meddelas i tidsföljd.
1. ^Vt 1903 fick jag se en Methoca sitta vid mynningen af ett Cicindela-rör och, obekymrad om faran, helt lugnt putsa sina antenner på mindre än två millimeters af stånd från den rofgiriga larven. Denne tycktes hålla sig redo att gripa detta närgångna byte. Men saken tog en helt oförutsedd vändning. Det förmodade bytet började plötshgt gå rund t kring hålan, med hufvudet vridet något åt sidan, så att det märktes, att stekeln oafbrutet iakttog larven, som med käkarna snappade efter honom. Methoca förstod dock att behändigt undvika och
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 7
liksom retades med larven, ibland närmande sig så mycket, att jag när som helst väntade få se henne gripen, men ständigt und- vikande i sista ögonblicket. Plötsligt fick jag till min stora förvåning se stekeln bokstafligen gå i odjurets öppna gap. Lugnt och utan häftiga rörelser steg han midt ut på Cicin- dela-larvens breda, skofvelformade hufvud, hvars fruktans- värdt hvassa, krökta käkar ögonblickligen slöto sig kring sitt lättfångna bytes thorax. Men blott för ett ögonblick, ty stekeln hade i detsamma krökt in sin abdomen under larvens haka och sänkt sin gadd i hans strupe. Larvens käkar öpp- nade sig och släppte sitt tag, och nu voro rollerna ombytta. Det var nu Cicindela -larven som var bytet och hängde para- lyserad och orörlig i rörets öfre del.
Sedan stekeln dragit ut sin gadd, trängde han sig bak- länges ned förbi larvens hufvud, som alltfortfarande fyllde hålans mynning. Men nu började också larven sjunka allt längre ner, till dess han ej längre kunde ses. Då jag efter lång väntan ej hade tillfälle att dröja längre på platsen, gräfde jag försiktigt upp hålan och fann larven nedsjunken halfvägs till dess botten och med stekeln sittande längs un- dersidan. Denne lät ej störa sig, då jag med en pincett lade larven på sanden. Under mina ögon sänkte han ännu en gång sin gadd i sitt orörliga offers kropp, denna gång vid insidan af en af bakhöfterna. Då det nu såg ut som om stekeln ämnade gå sin väg, infångades han. Larven hade efter en stund repat sig så mycket, att han vid beröring ut- förde reflexrörelser och till och med bet i en framsträckt fluga. Dock försökte han ej äta den, ej heller försökte han gräfva och rörde sig öfverhufvud taget ej alls utan yttre på- verkan. En hel månad röjde han emellertid tecken till lif.
2. Sedan Cicindela -larverna, som föregående dag insläppts i en med bårdt packad, fuktig sand till hälften fylld glas- burk, under nattens lopp gräft sina hålor, insläpptes ^7» 1905 en af de föregående dag infångade Methoca-honorna. Efter en kort stunds kringirrande påträffade hon mynningen till ett af Cicindela-rören, inträngde efter kortvarig tvekan däri och lät sig gripas af larven, som satt med hufvudet nära mynningen, hvarvid hon stack honom, så att hans rö- relseförmåga mycket af mattades. Hvar de första styngen an- bringades, var omöjligt att se, men då hålan var gräfd just utmed glasburkens vägg, så att dagern föll in, kunde det se-
8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 4.
dan iakttagas, att stekeln efter en långvarig putsning åter stack bakom en af bakhöfterna. Därpå följde åter en lång- varig putsningsprocess uppe på kanten af mynningen. Under tiden hade larven slappt sjunkit långt ner i röret och stekeln företog sig att draga hans hufvud högre upp, förmodligen för att lättare kunna utföra resten af paralyseringen. Stekeln trängde sig nu ner förbi larvens hufvud, hvarvid han ej gick baklänges, såsom den först iakttagna. Han dröjde nere i V* timma, under h vilken tid han var alldeles dold af larvens breda hufvud. Efter denna tid drogs larven ner ännu litet längre, stekeln kom åter upp och började med käkarne lossa sand. som han med f rambenen krafsade bakom sig ner i hålan. Äfven enstaka gruskorn och sand klumpar lössletos med käkarna och nedburos. Stekeln trängde ibland med käkar och huf- vud sanden nedåt, så att den något packades. Stängningen af hålan kräfde V^ timme, medan till den föregående paraly- seringen åtgått nära 1 timme, då h vilotiden inberäknas. Till sist låg sanden jämn och slät öfver hålan, men fyllde den blott till ett djup af 1—2 cm.
Efter några timmar uppgräfdes larven, som befanns bära stekelns lilla långsmala, hvitaktiga ägg liggande på tvären i led- vecket bakom vänstra bakhöften. Äggets inåt kroppens midt- linje vända ända var fästad, den andra fri. Larven inlades, liksom de i det följande omnämnda, i ett glasrör af samma kaliber som larvernas hålor. Han visade lifstecken i 12 dagar, men ägget utvecklades ej, utan skrumpnade och föll slutligen bort. Bakom båda bakhöfterna S3rntes märken af Methocas styng, enär litet blodvätska sipprat ut och bildat små punkt- formiga, svartbruna sårskorpor.
3. Samma dag insläpptes den andra Methoca -honan och begaf sig snart ner i en Cicindela-håla, hvars ägare dock satt så djupt, att han ej syntes. Denna gång blef jag ej i tillfälle att få se något af själfva paralyseringsprocessen, och jag af bi- dade ej stängningen. Denna befanns efter ett par timmar ha ut- förts något grundligare än i föregående fall, i det sand packats en eller annan cm. djupare ner i röret. Larven uppgräfdes, och stekelns ägg befanns äfven här fästadt i ledvecket bakom vänstra bakhöften. Äfven detta ägg skrumpnade efter en tids förlopp. Larven visade lifstecken ungefär lika länge som den föregående.
4. ^V» insläpptes den ena Methocan till de nyanskaf-
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 9
fade Cicindela-larver, som under natten gräft sina hälor. Hon kom snart fram till en sådan, hvari larven satt med hufvudet ungefär 1 cm. nedanför mynningen. Hon nedträngde däri, greps af larven och stack honom i samma ögonblick, h varvid denne våldsamt kastade sig upp, fasthållande stekeln om hufvudet. Larvens hufvud hängde nu slappt åt sidan i i hålans mynning. Stekehi stack honom ånyo, denna gång i sidan af mellankroppen, hvarvid larven med en häftig krök- ning kastade sig med hela kroppen upp ur hålan, så att han blef liggande ett par cm. från dess mynning. T fallet hade han släppt stekeln. Denne smög sig nu fram. grep med käkarna fast midt under larvens strupe och stack honom bakom vänstra bakhöften. Därpå gick han ner i hålan, men kom genast åter upp och försökte först vid bakkroppen och sedan vid ett af bakbenen släpa ner larven i hålan. Detta lycka- des dock ej, enär sanden var för lös och ej gaf tillräckhgt fotfäste. Först sedan jag med pincetten flyttat larven, så att dess bakända låg helt nära hålans mynning, förmådde stekeln draga ner honom. Methocan dröjde nere i hålan i ^/4 timme, hvarefter hon kom upp och stängde dels genom att med f rambenen krafsa ner sand, dels genom att med käkarna nedbära lösslitna sandklumpar, hvilka packades med käkar och hufvud. Stängningen afslutades denna gång om- kring 10 minuter efter det stekeln kommit upp ur hålan. Ägget var fästad t i led vecket bakom högra bakhöften. Lik- som hos de föregående var det den inåt kroppens midtlinje vända äggpolen, som var fästad, medan den andra var fri. Ägget kläcktes -^/s, således efter en embryonaltid af 10 dygn. Den lilla larven, hvars hufvud var tjockare än kroppen, satt kvar i samma ställning som ägget. Hans hufvud hade upp- stått i den inåtvända, fastade äggpolen. Han lefde blott ett par dagar (se n:o 18).
5. Samma stekel gick omedelbart därefter till en närbe- lägen Cicindela-håla, gjorde ett anfall på larven, som satt med hufvudet nära mynningen, och måtte därvid ha stuckit honom, ty larven satt sedan alldeles stilla och lät Methoca tränga sig ner, förbi hans hufvud. Omedelbart därefter lyfte jag med pincetten upp larven, hvarvid stekeln befanns sittande på hans bröst, med käkarna fasthållande i hans strupe. Ste- keln stack nu denf på sanden lagda larven bakom vänstra bakhöften och drog därefter baklänges ner honom vid bak-
10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND '^. N:0 4.
kroppens spets, dock ej längre än att larvens hufvud stan- nade i själfva mynningen af hålan. Om en kort stund kom stekeln åter upp, putsade sig en stund och gick åter ner. Ej heller nu dröjde det länge innan han åter visade sig. Han gick nu sin väg och tycktes ämna göra ett besök i en annan Cicindela-håla, men af stod därifrån, då larven i detsamma kastade upp sand. Stekeln satte sig nu att hvila på glasburkens vägg. Larven uppgräfdes och tycktes vara död, ty han rörde sig ej alls. Han bar ej något ägg. Emellertid kvicknade han sedermera till och visade lifstecken mer än 9 veckor därefter.
6. Den andra Methocan insläpptes nu och angrep en larv, som satt med hufvudet i mynningen af sin håla. Larven drog sig hastigt ner och tycktes vara oskadad, ty han kom snart upp igen och intog samma ställning som förut. Under tiden satt stekeln och putsade sig bredvid hålan. Emellertid begaf sig larven efter få ögonblick djupare ner, förmodligen för att uppgräfva sand. Methocan skyndade nu också ner i hålan, dröjde nere i 5 minuter, kom åter upp, men gick strax ånyo ned för att åter visa sig efter ungefär 5 minuters för- lopp. Efter en stunds kringströfvande i närheten fördjupade sig stekeln upprepade gånger i hålan, men aflägsnade sig slutligen definitivt. Larvens rörelseförmåga befanns ha lidit föga, om ens något. Denna larv var, i likhet med den före- gående, mindre och mörkare färgad än de, på hvilka steklarna förut lagt ägg. Möjligen ansågos dessa mcirkare larver vara för magra eller eljes mindre användbara. Åtminstone bör det ha varit fallet med n:o 5, som ju redan var paralyserad, då han öfvergafs. Beträffande n:o 6 åter, så tyda vissa senare iakttagelser på, att larverna stundom kunna undgå sin fiendes angrepp, om de draga sig ner i hålan och låta bli att gripa honom.
7, Sedan de båda Methoca-honorna medförts till Sunds- vall, släpptes den ena af dem ^^k, efter flera dagars hvila, till tre närstående Cicindela-hålor på en solig backsluttning. I ingen af dem sågs larven i mynningen. Methoca sträckte strax spanande ner sina antenner i den närmaste och stör- tade få ögonblick därefter ner i denna håla. Om några se- kunder kom larven med Methoca mellan käkarna upp till mynningen, där stekeln lösgjorde sig. Han var våt af någon af larven utgjuten brun vätska, men gaf sig ej tid att putsa
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 11
sig, utan satte sig på kanten och iakttog med framsträckta antenner den, såsom det tycktes, oskadade larven, som med käkarna snappade efter sin fiende. Stekeln började gå kring hålan, alltibland med antennerna berörande den hotande lar- vens hufvud. Plötsligt steg han ut på hans hufvud och lät sig gripas af hans käkar i den ställning, att han kom åt att sticka sitt offer i strupen, h var vid båda sjönko längre ner i röret. Genom att med en spegel kasta in ljus kunde jag nu se, att larven ännu en stund gjorde häftiga rörelser. Hans hufvud täppte nu fullständigt röret ett par cm. under jord- ytan, så att stekeln ej längre kunde ses. Efter en längre stunds fullständig stillhet började larven åter göra häftiga rörelser, förmodligen i samband med att stekeln bibringade honom nya styng. Larven sågs därvid än höja sig i röret, än nedsjunka djupare däri. Slutligen inträdde åter en lång- varig stillhet, och efter mer än en timmes förlopp, då jag ej längre hade tillfälle att afbida slutet på stekelns åtgöranden, uppgräfde jag hålan och fann stekeln sysselsatt med en lång- varig putsning af sin med den af larven utgjutna vätskan nedsmorda kropp. Något ägg hade ännu ej blifvit lagdt. Stekeln infördes i sin flaska, och den paralyserade larven in- lades till honom. Efter ett par timmars förlopp befanns ste- keln ha fäst sitt ägg i led vecket bakom högra bakhöften på larven. Dennes förlamning var föga fullständig. Han bet häftigt i en pincett, och de två främre benparen rördes. En- dast bortersta benparet var fullständigt förlamadt. Agget kläcktes ^^/s, således efter 5 dygns embryonaltid. Larven satt i samma ställning som ägget, och hans hufvud hade upp- stått i den fästa äggpolen. Han var större än den under n:o 4 omtalade och såg lifskraftigare ut, möjligen därför att flera dagars uppehåll i äggläggningen inträffat, innan ägget lades. Om hans vidare öden se n:o 18.
8. Sedan några infångade Cicindela-larver gräft sina rör i hårdt packad sand i en glasburk, insläpptes ^^/s den andra Methocan till dem. Hon gick ner i ett rör och lät sig gripas af larven samt stack honom med den påföljd, att han under sina häftiga rörelser kastade sig helt och hållet upp ur det ännu föga djupa röret. Resten af paralyseringen försiggick därför under mina ögon, medan larven låg fritt på sanden. Stekeln grep med sina käkar fast om bröstets midt, bakom l:sta benparet, och stack larven upprepade gånger bakom
12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4.
båda bakhöfterna, men särskildt många gånger bakom den vänstra, med en stunds hvila efter h varje gång. Det var härvid mycket tydhgt, att stekeln med spetsen af bakkroppen trefvade efter samma punkt, h vilken just var den, där ägget plägar fästas, d. v. s. ledvecket bakom den ena bakhöften. Den ur såret utsipprande vätskan uppslickades. Sedan drog stekeln ner larven vid spetsen af abdomen i hans rör och stannade länge nere. Enär röret var gräfdt invid glasburkens vägg, kunde det ses, att stekeln flera gånger ånyo stack den omtalade punkten bakom vänstra bakhöften och stundom äf- ven med käkarna bearbetade trakten däromkring. Med stäng- ningen dröjde stekeln denna gång så länge, att jag gräfde upp larven, innan stekeln ännu kommit upp. Något] ägg var ännu ej lagdt.
9. ^^/s insläpptes den ena Methocan till larverna. Att börja med träffade hon på en håla, i h vilken larven nyss dragit ner en fluga, som fyllde ut röret. Förmodligen hin- drade detta stekeln att komma åt larven, ty efter några ögon- blicks besök i denna håla kom han åter upp och gick i stället till en närbelägen, som i mynningen var helt och hållet fylld med uppgräfd sand. Denna sand bortskaffade stekeln med frambenen så pass mycket, att han kunde tränga ner, h varefter han ej visade sig förr än efter ^/i timme, då han sågs sysselsatt med att krafsa ner sanden i mynningen och äfven ditbära grus- korn med käkarna, till dess mynningen var alldeles dold. Larven uppgräfdes. Den bar stekelns ägg i led vecket bakom vänstra bakhöften. Ägget kläcktes ^Vs. således efter en em- bryonaltid af 5 dygn (se n:o 18).
10. Samma dag insläpptes den andra Methocan till lar- verna. Att börja med inträngde äfven denna i röret, där flugan fanns, men öfvergaf det om en stund och gräfde sig ner i ett annat rör med sandfylld mynning. Där stan- nade hon omkring en timme, hvarefter hon kom upp och stängde på vanligt sätt. Larven bar ägget bakom högra bakhöften.
11. ^7» insläpptes den ena Methocan till en ofvanpå sanden liggande, nyss infångad Cicindela-larv för att om möjligt paralyseringen skulle kunna noggrannare följas i alla detaljer. Inom kort grep stekeln med käkarna fast i larvens abdomen, och under larvens häftiga sprattlingar flyttade ste- keln steg för steg greppet med käkarne allt längre fram på
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 13
buksidan, till dess strupen nåddes. Här, i själfva midten af strupen, omedelbart bakom det starkt chitiniserade och hårda hufvudet, bearbetade stekeln länge samma punkt medels käkarna, ett] slags malaxation således. Därefter stack han, under det han fortfarande höll sig starkt fast vid strupen med käkarna, upprepade gånger bakom båda bakhöfterna. Larvens häftiga rörelser hade redan strax efter malaxationen upphört. Stekeln tycktes rådvill om hvad som nu var att göra. Han försökte släpa bort larven, men förmådde ej. Därefter började han söka i närheten, antagligen efter den paralyserade larvens håla. Då, som of van nämnts, någon sådan ej fanns, borrade jag med ett glasrör ett hål i sanden, i hvilket stekeln snart gick ner. Emellertid var detta hål olämpligt för ändamålet, ty stekeln hade stor svårighet att komma upp igen, enär sanden vid mynningen alltjämt rasade ner vid hans försök. Då jag flyttade fram larven ända till kanten, visade stekeln ej heller någon benägenhet att draga ner honom däri. Både stekeln och den paralyserade larven in- fördes därför i den förres vanliga förvaringsrum, en liten vid- halsad flaska. Denna ställdes därefter på en mörk plats i förhoppning, att stekeln under dessa omständigheter skulle lägga sitt ägg på larven liksom i fallet 7. Så befanns också om ett par timmar ha skett. Ägget var fästad t bakom högra bakhöften.
12. Med den andra Methocan förfors därefter på samma sätt. Äfven denna grep snart tag i den på sanden liggande larven, men vid dess ena bakhöft, där stynget plägar anbrin- gas, och bearbetade länge med käkarna denna punkt under larvens häftiga sprattlingar. Därefter flyttade stekeln, liksom den föregående, greppet med käkarna gradvis längre fram, till dess han nådde strupen. Efter att en stund ha malaxerat denna stack han bakom båda bakhöfterna samt bakom ena mel- lanhöften. Äfven denna stekel började därefter i^öka larvens håla, hvarför båda behandlades såsom n:o 11. Äfven denna stekel hade efter ett par timmar lagt sitt ägg bakom högra bakhöften på larven.
13. På den under föregående nummer omtalade larven hade ägget följande dag lossnat. Denna larv inlades då till den ena Methoca, hvarefter flaskan sattes på en mörk plats. Om några timmar hade stekeln lagt sitt ägg bakom vänstra bakhöften på larven.
14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. NiO 4.
14. ^^/s insläpptes den ena Methocan till de ny anskaffade Oicindela-larver, som under nattens lopp gräft sina hålor. Stekeln gick ner i hålan och sågs sedan ej vidare, förr än han höll på att fylla igen hålans mynning med sandkorn, som till största delen ditburos med käkarna från närmaste omgifningar och stnndom tillpackades. Larven uppgräfdes och befanns bära stekelägget bakom högra bakhöften.
15. ^^/s släpptes den ena Methoca till en nyss infångad Cicindela-larv, som ännu ej hunnit gräfva sig ner, utan låg fritt på sanden. Hon närmade sig framifrån larvens hufvud, kastade sig plötsligt blixtsnabbt mot detsamma och krökte för ett ögonblick in sin abdomen under strupen, men släppte strax. Larven, som förut varit mycket rörlig, blef nu still- sammare, och stekeln satte sig bredvid honom och putsade sig, förmodligen i afbidan på att giftet skulle sprida sig och nå sin fulla verkan. Om en stund började stekeln med käkarna bearbeta dels midtpartiet mellan bakhöfterna, dels partien omedelbart bakom hvardera bakhöften, där ägget brukar fästas. Däremot sågs ej denna stekel använda gadden på dessa punkter. Det tycks som om malaxationen ensam förmådde framkalla den åsyftade förlamningen af bakbenen. Stekeln sågs också ifrigt slicka på dessa ställen, förmodligen utsipprande blod vätska. Då ingen vidare paralyseringsåtgärd tycktes komma att äga rum, inlades larven jämte stekeln i i den senares förvaringsrum. Något ägg hade dock ännu föl- jande dag ej lagts på denna larv.
16. Samma dag släpptes den andra Methocan till en likaledes på sanden krypande Cicindela-larv. Stekeln när- made sig från sidan, kastade sig öfver honom och grep ho- nom bakom ena bakhöften, h vilken punkt han länge bear- betade med käkarna, under det han med benen höll sig fast längs larvens buksida. Denna malaxation utsträcktes äfven till midtpartiet mellan bakhöfterna och trakten bakom den andra bakhöften. Därefter grep stekeln tag om ena mellan- benet och stack därvid bakom ena bakhöften. Det ser ut som om behandlingen af dessa partier skulle vara det väsent- liga i denna stekels paralyseringsmetod. Något stickande under strupen förekom ej och har i flera andra iakttagna fall underlåtits. Antagligen är det af vikt endast då larven sitter i sin håla och täpper dess mynning med sitt hufvud, hvilket ju dock i det fria måste vara regeln. Men i förevarande
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 15
fall. då stekeln, ntan att möda sig med detta strupstyng, som tillika innebär den största faran för honom själf, fick till- fälle att genast gripa sig an med den väsentligaste operationen, underlät han helt och hållet åtgärderna mot ganglierna i strupens grannskap. Det tycks för öfrigt nästan, som om behandlingen af delarna mellan och bakom bakhöfterna skulle i hög grad nedsätta rörelseförmågan i allmänhet, äfven käkarnas, ty stekeln gick utan fruktan fram äfven till hufvudet, som han berörde, utan att larven försökte använda sina fruktans- värda vapen. Att stekeln i sin blinda ifver ej alltid går så regelrätt tillväga, kunde ses vid ett annat tillfälle, då han grep tag öfver och med käkarna bearbetade något af ganglierna midt på bakkroppens undersida och likaledes stack på sidan därom, alldeles som om han trott sig sticka bakom bakhöften. Dock tycktes han märka sitt misstag, ty efter en stunds tref vande med spetsen af abdomen, ur h vilken gadden sköts ut, flyttade han sig längre uppåt buksidan och stack på den vanliga platsen. Äfven denna stekel infördes jämte den paralyserade larven i stekelns flaska. Dock hade han ännu följande dag ej lagt ägg på larven.
17. ^^/s hade en Cicindela-larv gräft sitt rör omedelbart intill glasburkens vägg, så att han var helt synlig. Han satt nu med hufvudet helt nära mynningen. En Methoca insläpptes. Hon lät sig strax gripas af larvens käkar och gaf honom i detsamma ett styng nedanför hufvudet, antagligen i strupen, med den påföljd, att larven efter några häftiga rörelser sjönk ihop och sedan blott gjorde svaga rörelser. Därefter satte sig stekeln på hålans kant för att af bi da giftets verkan. Efter en lång stunds hvila trängde han sig ner förbi larvens hufvud, satte sig på hans buksida och malaxerade länge mellan och bakom bakhöfterna. Därefter flyttade han sig högre upp, malaxerade länge strupen och stack därvid också bakom åt- minstone den ena bakhöften. Vid malaxationen af strupen tycktes stekeln slicka utsipprande blodvätska. Sedan han därpå en stund klättrat upp och ned utefter larvens kropp, upprepade han malaxationen vid bakhöfterna, h varmed han länge sysslade. Likaledes upprepades stynget bakom ena bakhöften flera gånger. Härefter följde en långvarig putsning, först inuti röret och sedermera fortsatt ofvanför dess myn- ning. Som jag nödgades afbryta iakttagelserna, infördes
16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BD 3. N:0 4.
stekeln i sin flaska jämte den paralyserade larven. Ännu följande dag bar dock denna intet ägg.
18. ^^/s kläcktes de under n:r 4 och 7 omtalade äggen^ således efter en embryonaltid af resp. 10 och 5 dygn. ^^/g kläcktes det under n:r 9 omnämnda ägget, hvars embryonal- tid således också var 5 dygn. Larverna sutto kvar i samma ställning som äggen. Hufvudet. som var tjockare än kroppen, hade uppstått i deri i larven inborrade, inåt bukens midt- linje vända äggpolen. Cicindela-larverna voro ännu ganska rörliga. Särskildt rörde de hufvud och käkar, och ibland sammankrökte de hela kroppen. Dessa rörelser ^framkallades icke blott af beröring, utan t. o. m. endast däraf att de framtogos i dagsljus eller lampsken. Vid beröring beto de häftigt och gjorde klättringsrörelser i de glasrör, i hvilka de förvarades, och som hade ungefär samma kaliber som deras egna hålor. För deras käkar voro Methoca-larverna oåtkom- liga, men däremot såg det ej ut att vara mycket bevändt med vare sig äggens eller de nykläckta Methoca-larvernas säkerhet vid klättringsrörelserna. Tyvärr skulle det snart visa sig, att mina farhågor i detta afseende voro befogade, ty redan på kvällen ^7s voro alla de nykläckta Methoca- larverna försvunna. Om den enes öde kunde jag ej sväfva i ovisshet, ty han befanns krossad mot glasrörets vägg, där en oformlig våt massa vid undersökning med mikroskopet befanns innehålla hans cuticula. Denna larv var den största och lifskraf tigaste af de tre. Af de två andra kunde jag ej upptäcka något spår, och det är mig en gåta, hvart de tagit vägen, då de voro för små för att Cicindela-larven skulle kunnat få tag i dem med sina mundelar, sedan de lossnat från sina fästen. För att vara förvissad om att de ej ätit sig in i Cicindela-larverna, förvarade jag dessa länge, utan att något gaf stöd åt en sådan föröfrigt osannolik misstanke.
Förmodligen hade jag själf framkallat katastrofen genom att medels alltför stark värme försöka påskynda utvecklingen af de öfriga äggen, som förvarades i samma glasrör. Den under n:r 13 omtalade Cicindela-larven hade därvid gjort så häftiga rörelser, att en bristning, genom hvilken inälfvorna trängde ut, uppstått på den plats, där ägget haft sitt fäste. Ägget kunde nu ej återfinnas.
G. ADLBRZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 17
19. ^'Vs gick en Methoca ner i en Cicindela-håla, hvars ägare satt så djupt ner, att han ej syntes. Ett par timmar därefter befanns denna håla stängd, och stekeln gick nu sysslolös omkring. Larven framgräfdes. Han bar stekelns ägg bakom vänstra bakhöften.
20. '-'Vs hade nya Cicindela-larver infångats. På kvällen hade de gräft hålor. Vid lampsken insläpptes en Methoca till dem. Hon träffade först på en larv, som satt och hvilade sig i sin nyss påbörjade håla. Denna var ej djupare, än att larven hade en betydlig del af kroppen fri of van jordytan. Stekeln närmade sig honom från ryggsidan och berörde honom med sina antenner, hvarvid larven kastade sitt hufviid bakåt, grep stekeln om thorax och bokstaf ligen tuggade på honom, så att man livar je ögonblick kunnat vänta att få se den lilla smala stekeln alldeles söndermald. Men hans hårda thorax är påtagligen af sedd att möta sådana eventualiteter. Methoca böjde in sin bakkropp under larvens hufvud och gaf honom sitt styng, på insidan af vänstra framhöften, så- som såret sedermera utvisade. Larven släppte sitt tag och sjönk ihop, och stekeln satte sig eller rättare lade sig med utsträckta ben, plattryckt mot marken bredvid, i hviJkeii ställning han kraflade kring en stund. En dylik hviloställ- ning plägar Psammophila hirsuta intaga under pauserna vid paralyseringsprocessen. Medan han af bidade giftets verkan, började han sedan göra små strof tåg i de närmaste omgif- ninorarna och fann helt nära därintill en Cicindela-håla, hvars ägare satt tämligen djupt nere och påtagligen ej var särdeles angelägen att komma upp. Att Methoca å sin sida ville locka upp honom, var lika påtagligt. Hon kröp med mot mar- ken platt tryckt kropp på själfva kanten af hålan, så att ena sidans ben hängde ut öfver mynningen. Det såg nästan ut som om hon afsiktligt skrapade ner några sandkorn för att väcka larvens uppmärksamhet. Emellanåt sträckte hon ner hufvudet, spanande med antennerna, liksom för att utröna effekten af sin list. Ibland satte hon sig på kanten af myn- ningen och putsade sina antenner, medan hon lät hela sin bakkropp hänga som lockbete ut öfver hålan. Därpå vände hon sig om och såg åter ner i hålan, liksom undrande, om ej larven omsider skulle komma upp. Men alla lockelsemedel voro fåfänga. Stekeln, som glömt bort sitt förra, blott hälft paralyserade byte för den nya, spännande jakten, störtade
Arkw för Zoologi. Band 3. N:o 4. :l
18 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 4.
nu ner i hålan. Men äfven detta var förgäfves. Ty larven, som, af hans beteende att döma, instinktmässigt anade sin öfverman, aktade sig väl för att gripa stekeln, utan lät sitt hornartade hufvud med hopslutna käkar orubbligt fylla upp röret i dess hela bredd, så att stekeln ej kom åt någon sår- bar punkt. Detsamma har jag föröfrigt icke så sällan iakt- tagit, och i alla dessa fall har stekeln måst draga sig tillbaka med oförrättadt ärende.
Sedan denna stekel med lika ringa framgång försökt sina konstgrepp i ett par andra hålor, återvände han till en punkt, som han förut noga undersökt med sina antenner, och där gräfde han sig nu ifrigt ner. Då han efter långt dröjsmål åter kom upp, stängde han den kanal, som han lämnat efter sig, i det han beskäftigt bar fram sandkorn och lade dem, ett för ett, i den håla han själf åstadkommit. Någon af Cicindel a-larv gräfd håla kunde ej upptäckas på denna plats, men stekelns ifver att stänga gjorde det sanno- likt, att han dock träffat på något byte och lagt sitt ägg. Följande morgon, då samma Methoca insläppts, gräfde hon sig ånyo ner där, men kom snart upp igen och stängde. Emellertid befanns, att en Cicindel a-larv samma dag på kvällen nerifrån gräft sig upp och öppnat en håla på just samma plats och nu satt däri med hufvudet nära mynningen. Samma Methoca, som förut sysslat med denna larv, kom fram till hålan, gick ner däri och stannade länge nere hos larven, hvarefter hon stängde. Förmodligen hade hon således förut ej kommit åt att sticka honom. Men ej ens denna gången hade larven blifvit varaktigt öfvermannad, ty efter ännu en dags förlopp var hans af stekeln tillstängda håla åter öppnad. Methoca gick ännu en gång ner för att söka få bukt på detta besvärhga byte och dröjde länge nere. hvarefter hon omsorgsfullt stängde. Det blef dock ej för sista gången, ty nästa dag hade den envise larven åter öppnat denna håla. Stekeln fick göra ännu ett besök däri och ännu en gång stänga. Sedan öppnades hålan ej mer. Då jag *^/9 gräfde fram larven, bar han stekelns ägg bakom vänstra bakhöften. Det lossnade dock vid larvens rörelser och förkom. De 3 särskilda larver, som under n:r 20 om- talas såsom behandlade af samma stekel kort efter hvarandra, betecknas i det följande såsom n:r 20, a, b och c.
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 19
21. '^''/s sågs den andra Methoca gå fram till en Cicin- dela-larv, som satt med hufvudet i mynningen. Hon lät som vanligt gripa sig och stack i samma ögonblick nedanför hufvudet, hvarefter hon en lång stund satte sig att på hålans kant af bida verkan af giftet. Sedermera gick hon ner, i det hon trängde sig förbi larvens hufvud. Medan den Methoca, som jag först hade tillfälle att iakttaga (se n:r 1), trängde sig baklänges ner mellan larvhufvudet och hålans vägg, ha åtminstone i regeln de senare iakttagna trängt sig ner med hufvudet före. Det rör, i hvilket denna larv be- fann sig, måtte varit föga djupt, ty vid stängningen befann sig larvens hufvud ännu i mynningen och täcktes visserligen med jord, men ej fullständigare, än att spetsarna af käkarna stucko upp. Han uppgräfdes därför. Han bar intet ägg och tycktes vara död.
22. -*^/8 gick den ena Methoca ner i ett Cicindela-rcr, i hvilket larven befann sig så djupt nere, att intet af paraly- seringen kunde iakttagas. Sedermera stängdes på vanligt sätt. Då denna håla ^Vs uppgräfdes, befanns larven svartnad och död. Han bar intet ägg.
23. Samma dag inträngde den andra Methocan i ett öppet rör, i hvilket ingen larv sågs till. Då stekeln sedermera kom upp för att stänga, började han med att, sittande i rörmynningen, med frambenen krafsa ner sanden från kanten, då och då hjälpande till med hufvudet, som begagnades som en raka. Sedermera gick han upp och ditbar från omgif- ningarna på ett af stånd af 3 — 4 cm. dels enstaka sandkorn, dels sammanhängande sandklumpar, som stundom packades med hufvudet. Som rörmynningen var mycket vid, kostade stängningsarbetet mera tid och möda än vanligt. Larven framgräfdes ^^/8 och bar stekelägget bakom vänstra bakhöften.
24. Samma stekel gick därefter ner i ett närbeläget rör, i hvilket att börja med ingen larv sågs. Men kort efter stekelns inträngande rusade Cicindela-larven häftigt upp med hufvudet ända till mynningen. Han sjönk dock snart åter ned. Äfven detta rör hade vid mynning, och stängnings- arbetet blef därför långvarigt. Larven uppgräfdes -^^/b och bar då ett ägg bakom vänstra bakhöften. Såväl denna som den under n:r 23 omnämnda larven gjorde klättringsrörelser i det glasrör, i hvilket de inlades.
20 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4.
25. Samma dag iakttogs, huru verksamhetslusten hos Methoca, liksom hos steklar i allmänhet, i hög grad stegras genom värme och ljus, vare sig från solen eller en lampa.. Det direkta solljuset tyckes dock, om det är mycket starkt, ej vara oblandadt angenämt för steklarna. Särskildt myror arbeta med mindre ifver i ett ovanligt hett solsken, och jag tycker mig finna detsamma vara fallet äfven med andra aculeater. Sannolikt är det de kemiska strålarna i solljuset som besvära. Ljuset och värmen från en fotogenlampa äro däremot särskildt för myror angenäma, och dessa utsätta ofta sina larver därför, fastän de sorgfälligt skydda dem för dagsljuset och ännu mer för direkt solljus. Särskildt iakttogs i förevarande fall en Methoca, som, då glasburken med Cicindela- larverna ställdes i solskenet, med fördubblad ifver började bära sandkorn hit och dit. De flesta nedlades på en fläck, som sedermera befanns vara den tillstängda in- gången till ett Cicindela-rör, andra lades åter planlöst livar som helst. Det nämnda röret uppgräfdes 7^ och befanns innehålla en paralyserad Cicindela-larv med stekelägg bakom högra bakhöften. Agget lossnade och förkom.
26. -'/s inträngde en Methoca i ett Cicindela-rör, hvars ägare ej sägs till. Kort därefter kom emellertid larven häf- tigt upp så högt, att de uppåtriktade käkarna nådde något öfver mynningens kant. Nu kunde det ses, att stekeln satt längsefter bröstet på larven och med käkarna höll sig fast vid hans strupe. Om en stund släppte stekeln sitt tag^ och steg upp på hålans kant, för att putsa sig. Därefter trängde han med hufvudet före ner vid sidan af det i myn- ningen h vilande larvhufvudet, som strax därefter började sjunka allt djupare ner, för att till sist alldeles försvinna. Hålan stängdes sedermera på vanligt sätt. Larven framgräfdes ^/g och bar då en liten stekellarv sittande i ledvecket bakom vänstra bakhöften, i samma ställning som ägget intagit. Hufvudet hade äfven här uppstått i den inåt kroppens midt- linie vända äggpolen. Att döma af stekel larvens storlek torde han ha kläckts föregående dag, så att embryonal tiden sannolikt äfven i detta fall varit omkring 5 dygn. Han hade, liksom förutnämnda Methoca-larver, nykläckta aculeat- larvers vanliga opalartadt gråhvita färg, och tarminnehållet skimrade gult genom kropps väggen. Cicindela-larven inlades i ett glasrör, i hvilket jag sökte åstadkomma den fuktighets-
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 21
grad, som antagligen är nödvändig för den nykläckta stekei- lar ven. men det oaktadt var Methoca-larven följande dag död och hopfallen.
27. Samma dag gick en Methoca ner i ett öppet Cicindela- Tör, men tycktes ej ha rönt någon framgång, ty om en kort stund visade hon sig åter och började söka på andra håll. Emellertid pröfvade hon efter en längre stunds kringströf- vande åter sin lycka i denna håla, och nu skenbart med bättre resultat, ty hon stannade nere mer än en timme och sågs därefter sysselsatt med att i öfre delen af röret rifva ner sand dels med framfötterna. dels med käkarna. Den yttre mynningen stängdes därefter på vanligt sätt. Då larven iippgräfdes -/*), var han dock synbarligen alldeles oskadad, utan spår af förlamning och bar ej heller något ägg.
28. -" s gick en Methoca ner i en nygräfd, öppen Cicin- dela-håla. Några timmar därefter var denna håla stängd. Larven framgräfdes -/;> och bar stekelägget bakom högra bak- höften. Ägget var ^,'9 kläckt, så tillvida som larvens stora hufvud då framträdt ur den inåt kroppens midtlinie vända äggpolen, medan däremot hela den öfriga kroppen fortfarande täcktes af äggskalet. Samma var förhållandet ännu följande dag, hvars slut Methoca-larven dock ej upplefde.
29. Samma dag infångades 15 Cicindel a-larver, af h vilka 10 släpptes i en ny glasburk med packad, fuktig sand, medan de återstående fördelades pa de äldre burkarna. Om några timmar liade samtliga larverna gräft sig ner och höllo nu på med att ytterligare arbeta på sina hålor, som dock ännu ej voro djupare, än att larven kunde draga tillbaka sitt hufvud endast omkring en cm. under mynningen. En Met- hoca insläpptes i den nya burken. Hon närmade sig snart en håla, hängde några ögonblick med nedåtböjdt hufvud och nedsträckta antenner öfver mynningens kant och störtade därpå hufvudstupa ner på larvens hufvud. Efter några ögonblicks häftig rörelse kom hon upp igen och satte sig stilla afbidande bredvid hålan. Larven sågs i början några gånger höja och sänka sitt hufvud i hålan, men hans rörelser afstannade alldeles om några minuter. Efter omkring 10 minuters hvila gick stekeln fram till kanten af hålan, iakttog larven en stund med nedsträckta antenner och trängde sig därefter med hufvudet före vid sidan af larvens hufvud ner i hålan- Larven gjorde därvid ingen rörelse. Efter en längre
22 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4.
stunds dröjsmål kom stekeln upp och sökte, fasthållande i larvens ena antenn, draga hans hufvud längre upp i röret, h vilket i någon mån lyckades. Därefter hvilade stekeln åter en stund och trängde sedan ånyo ner förbi larvens hufvud. Han stannade nere i 40 minuter och kom därefter upp för att stänga genom att fylla hålans mynning med sandklumpar, som tilltrycktes med käkarne, till dess mynningen var alldeles dold. Härmed var stekeln sysselsatt i 35 minuter, så att ungefär P/i t. gått åt till hela bestyret med denna håla. Larven uppgräfdes Va och bar stekelns ägg bakom högra bakhöften.
30. Omedelbart därefter gick samma stekel fram till en närbelägen Cicindela-håla, i hvilken han såg ned några ögon- blick, innan han plötsligt störtade sig ner däri. Efter en första kort sammandrabbning med Cicindela-larven kom han upp och satte sig på kanten af hålan med framkroppen ned- sträckt däri, hvarvid han intog en egendomlig spänd hållnings med krökt bakkropp och hela kroppen höjd på benen, än sträckande sig längre ner, än dragande sig något tillbaka. Detta pågick i 10 minuter, h varefter han begaf sig ner för att fullborda paralyseringen. Efter 40 minuters dröjsmål nere i hålan kom han upp och började stängningen, hvars vanliga grundlighet jag dock denna gång af bröt, i det stekeln infångades. Larven i denna håla kunde sedermera ej återfinnas.
31. Samma dag insläpptes den andra Methoca i samma burk. Hon kom snart fram till mynningen af en af de ny- gräfda hålorna, såg under några ögonblick ner i den, medan hon hängde med framkroppen öfver kanten, och störtade sig sedan, liksom den föregående, hastigt ner på larvhufvudet. Efter en kort stunds häftig rörelse kom hon upp och satte sig helt nära hålan att afbida giftets verkan. Efter omkring 15 minuters hvila gick stekeln åter fram till mynningen och spanade ner däri i 5 minuter, innan han med hufvudet före trängde ner förbi larvens hufvud. Larven rörde sig därvid blott obetydligt Först efter något mer än Va timme kom stekeln åter upp men gick genast ner igen, hvilket upp- repades några gånger med korta mellantider. Därefter följde ånyo 10 minuters dröjsmål nere i hålan, hvarpå stekeln kom upp och började stänga. Under det långvariga stängnings- arbetet, som pågick oafbrutet i 65 minuter, tycktes stekeln så småningom glömma bort, hvar hålan haft sin plats, ty mot slutet hopade han en hög af sandklumpar på sidan
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 2Z
därom. Larven uppgräfdes V^ och bar då stekelägget bak- om vänstra bakhöften.
32. ^7» gick en Methoca ner i en öppen Cicindela-håla. Efter första anfallet på larven, hvars hufvud befann sig omkring 2 cm under jordytan, blef stekeln sittande i röret därof vanför, med hufvudet vändt nedåt. I denna ställning dröjde han bortåt 10 minuter, innan han trängde ner för att fullborda paralyseringen. Först 95 minuter därefter visade han sig åter, då han kom upp och stängde hålan. Ensamt till paralysering och äggläggning hade således i detta fall åtgått icke mindre än P/i timmar. Huru lång tid stängnin- gen sedan kräfde, hade jag ej tillfälle att iakttaga, men att döma af erfarenheten från andra tillfällen bör i detta fall till paralysering, äggläggning och stängning ha åtgått icke så litet mer än 2 timmar. Larven uppgräfdes ^9 och bar då ett 'ågg bakom högra bakhöften. Ägget lossnade vid larvens häftiga rörelser och förkom.
33. Samma dag gick den andra Methoca ner i en ny- gräfd Cicindela-håla, som visserligen stod öppen, men som djupare ner var sandfylld. I början bar stekeln upp några sandkorn, men af stod från denna tidsödande metod och började i stället att med käkar och f ramben gräfva sig ner genom sandlagret, hvilket efter omkring 5 minuters ansträn- gande arbete lyckades. Förmodligen hade han dock ej kommit åt larven, ty efter nära 3 timmar sågs han sitta i röret nära dess mynning och vidtog inga åtgärder för att stänga. Fallet har anförts såsom ett nytt exempel på stekelns förmåga att gräfva sig ner genom sanden, som döljer hans byte.
34. ^^/s gick en Methoca fram till en öppen Cicindela- håla, hvars ägare nyss suttit med hufvudet i mynningen, men vid mitt närmande dragit ner det omkring 1 cm där- under. Efter att ett ögonblick ha sett ned i hålan, steg stekeln ner på larvens hufvud och gaf honom ett styng i sidan af strupen, hvarpå han skyndade upp och satte sig på kanten af mynningen, där han satt stilla i omkring 12 minuter, afbidande giftets verkan hos larven, som han hela tiden iakttog och ibland berörde med sina antenner. Därefter trängde han sig ner förbi larvens hufvud. Under de följande dagarna sågs denna håla stå öppen. Då larven ^9 fram- gräfdes, var han svartnad och död. Något ägg kunde ej uppdagas.
24 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 -t.
35. Samma dag gick en Methoca ner i en öppen Cicin- dela-håla, som ett par cm under markens yta var täppt med sand. Stekeln uppbar i början sandklumpar med käkarne, men arbetade sedan med käkar och framben på att gräfva sig ner genom sanden. Omkring 20 minuter därefter kom han upp och började strof va omkring. Då denna håla upp- gräfdes V^? träffades däri en fullkomligt oskadad Cicindela-larv.
36. Samma dag närmade sig en Methoca en öppen Cicindela-håla, hvars ägare satt med hufvudet omkring 1 cm under rörets mynning. Så snart stekeln kom fram till den nyuppkastade sand, som likt en vall omgaf hålan, började hans antenner lifligt spela^ och han krökte krampaktigt sin bakkropp först åt ena och sedan åt andra sidan, hvarvid han på samma gång sköt ut och åter drog in sin gadd. Efter att ett ögonblick ha sett ner i hålan, steg han ner på larvens hufvud, omslöts af hans käkar och stack honom i strupen. I nästa ögonblick skyndade han upp och satte sig på hålans kant med nedåtsträckt hufvud. Blott omkring 5 minuter satt han stilla, h varefter han började med hotfullt krökt bakkropp än sänka sig ner något litet mot larven, än draga sig litet tillbaka. Sedan detta pågått en stund, trängde han ner förbi larvens hufvud. Omkring 1 timme därefter kom han upp och stängde. Då hålan uppgräfdes "^/p, var larven svartnad och död. Något ägg sågs ej till.
37. V» satte sig en Methoca på kanten af en öppen Cicindela-håla och såg en stund ner däri. Så småningom gick hon ner. Några ögonblick därefter kom Cicindela- larven upprusande till mynningen, trängande stekeln framför sig. Antaghgen hade stekeln gifvit honom det första stynget, ty han stannade en lång stund orörlig i rörets öfversta del och sjönk sedan ner, Stekeln, som afbidande suttit på hålans kant, följde honom till hålans djupare delar, där de ej längre kunde iakttagas. Ännu IV2 timme därefter hade ej stekeln visat sig, men 4 timmar därefter hade han fyllt röret och stängt dess mynning. Larven framgräfdes V» och bar då stekelns ägg bakom högra bakhöften.
38. Mina båda steklar hade under förmiddagen V9 haft sysselsättning på hvar sitt håll och antagligen lagt livar sitt ägg. Vid middagstiden fann jag dem förskräckta rygga tillbaka, då de kommo fram till en håla. i hvars mynning en hungrig Cicindela-larv glupskt snappade efter dem. Jag släppte då
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 2o
in mina steklar i livar sin foderflaska, där de fingo hvila ocli förfriska sig ett par timmar. Därefter insläpptes den ena till den alltjämt i mynningen hirande Cicindela-larven. Snart närmade han sig denna, sträckte några ögonblick sina vi- brerande antenner rakt ut mot det fruktansvärda rof djuret och steg därpå ut på dess hufvud från ryggsidan. Larvens käkar slöto sig blixtsnabbt om främre delen af stekelns thorax, strax bakom hans hufvud, och detta med sådan kraft, att det måste förefalla högst besynnerligt, att ej den lilla smala stekeln klipptes tvärt af. Hvad hans nedböjda bakkropp denna gång sökte för mål att sänka sin gadd i, hann jag ej se, då *jag hade uppmärksamheten skarpt riktad på det sätt, på h vilket stekeln lät sig gripas af sitt offers mandibler. Innan jag hann ändra riktningen af min blick, hade larven redan släppt sitt tag, och ögonblicket därefter satt stekeln redan på hålans kant eller rättare låg platt tryckt mot marken och orörlig, så att, om erfarenheten ej lärt annor- lunda, man kunde trott honom vara krossad och ur stånd att röra sig. Cicindela-larven, som i oskadadt tillstånd håller hufvud och prothorax böjda i rät vinkel mot kroppens längd- axel, sträckte dem nu rakt uppåt, så att man kunde se hufvudets undersida, sköt sig ett stycke upp öfver kanten af hålan och började därefter draga sig ner, till dess han ej längre syntes. Efter omkring 5 minuter började stekeln röra sig, och detta på ett sätt, som visade, att han tagit saken fullkomligt lugnt och ej lidit ringaste skada. Han begaf sig nu ner i hålan, satt några ögonblick på dess vägg med ned- åtsträckt hufvud och forskande antenner samt försvann därefter i hålans djup. Efter ytterligare IV2 timme sågs Tian syssla med hålans stängning. Detta stängningsarbete fortgick utan af brott i V/^j timmes tid. Äfven här, liksom i ett föregående fall (n:r 31), tycktes stekeln mot slutet glömma bort rätta platsen, ty han började hopa sandklumpar på en punkt, som låg 2 cm på sidan om den fyllda hålans mynning. Larven uppgräfdes 7^ och hade då ett stekelägg bakom vänstra bakhöften.
39. Den andra Methoca gick samma dag fram till en Cicindela-håla, där larven satt med hufvudet i mynningen. Stekeln lät sig gripas af larvens mandibler om thorax och «tack honom därvid i strupen. Nästan i samma ögonblick
26 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BD 3. N.O 4.
släppte larven sitt tag, och stekeln satte sig bredvid hålans kant att hvila. För att få tydligt se den återstående delen af paralyseringen drog jag med en pincett fram larven och lade honom bredvid hålan. Stekeln satte sig om en stund på hans buksida, grep med käkarna fast i midtlinien mellan framhöfterna och stack därefter, under stark krökning af bakkroppen, först bakom ena bakhöften och sedan bakom den andra. Båda styngen upprepades flera gånger växelvis. Larven, hvars käkar strax i början rörde sig, blef så små- ningom under loppet af V^ timme alltmer orörlig. Till sist var det endast hans bakkropp, som märkbart reagerade mot beröring.
Enär hålan rasat igen, då larven drogs fram, sökte stekeln förgäfves efter något gömställe för sitt rof, som han försökte släpa bort. Jag" lade då in larven i ett lodrätt glasrör af ungefär Cicindela-rörens kaliber och släppte sedan in stekeln. Denne tycktes genast' finna sig och klättrade ifrigt upp och ned på larven. Om en stund grep han med käkarna fast mellan framhöfterna, stack länge och eftertryck- ligt först bakom ena bakhöften och sedan bakom den andra ^ malaxerade därefter länge och kraftigt mellan framhöfterna samt böjde, med bibehållande af greppet med käkarna, upp spetsen af bakkroppen och sänkte gadden in i strupens tunna hud, omedelbart bakom hufvudet. Därpå följde ånyo en stunds malaxation mellan framhöfterna, hvarefter stekeln böjde upp bakkroppens spets och stack in gadden^ just vid den punkt, som han så länge bearbetat med käkarna. Sedan putsades hela kroppen, och nu följde ett ändlöst klättrande upp och ned på larven, hvilket jag iakttog i mer än IV2 timme i hopp att få under så gynnsamma omständigheter bevittna äggläggningen, hvilken, såsom framgår af det före- gående, vid flera tillfällen (n:r 7, 11 och 12) ägt rum i foder- flaskorna. Under denna tid malaxerade stekeln ännu en gång mellan framhöfterna och stack 3 gånger med flera minuters mellantid på samma punkt. Däremot förekom under hela denna paralyseringsprocess ingen malaxation af bakhöfternas nerver. På någon äggläggning i belysning ville emellertid ej denna stekel inlåta sig, och ej heller följande morgon, sedan både larven och stekeln införts för natten i den senares foderflaska, hade ännu något ägg lagts.
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 27
^9 lågo båda mina steklar i krampryckningar. De hade föregående kväll förtärt honung, som jag antog vara för dem en lämpligare föda än det rena sockret, men som förmodligen innehållit något för dem giftigt ämne. De dogo båda under dagens lopp.
'28 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4,
Öfversikt af iakttagelsefallen.
På grund af de anförda iakttagelsefallen torde det kunna anses konstateradt, att Cicindela-larver är o Methocas vanliga byte, och i betraktande af den säregna anpassning såväl i kroppsform som instinkter, som denna egendomliga fångst- metod kräfver, förefaller det sannolikt, att detta byte också är det enda.
Iakttagelserna öfver fångst och paralysering torde kunna sammanfattas på följande sätt. Stekeln uppsöker någon af de i regeln öppna Cicindela-hålorna, i h vilka larven befinner sig antingen med hufvudet i jämnhöjd med jordytan, eller åtminstone föga djupt därunder, eller också så djupt nere i hålan, att han ej kan ses uppifrån, I förra fallet angriper stekeln antingen omedelbart, och detta oftast (se n:r 4, 5, 8, 17, 20 a, 21, 29, 30, 31, 32, 34, 36, 37, 38, 39), eller också först ef ler att ha gått omkring hålan och af passat det lämpliga ögonblicket att bestiga larvens hufvud och låta sig gripas (n:r 1 och 7). I de fall då larven befinner sig så djupt nere i hålan, att han ej kan ses uppifrån, sker likaledes angreppet antingen omedelbart, i det stekeln utan eller efter helt kort- varig tvekan beger sig ner i hålan, (se n:o 7, 14, 19, 22, 23, 24, 26 och 28), eller också söker han genom hvarjehanda konstgrepp locka upp larven (n:o 20 b). Att stekeln, äfven då han hastigt störtar ner till den djupt nere sittande larven, förstår att af passa sin ställning så, att han gripes på det lämpliga sättet, framgår af de fall, då jag sett larven strax därefter rusa upp med stekeln och därvid omfatta honom med käkarna på det s^anliga sättet (se nedan). I flera fall har stekeln gräft sig ner i en ännu ofullbordad, helt och hållet eller delvis sandfylld håla för att däri paralysera larven (n:o 9, 10, 20 c, 33 och 35.)
Första stynget riktar stekeln mot strupen eller de när- mast därbakom befintliga delarna af bröstet på den i hålani sittande larven. För att kunna anbringa detta styng måste-
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONTDES. 29'
stekeln underkasta sig att gripas af larvens mandibler, oeli för att därvid få den rätta ställningen, som möjliggör att böja in bakkroppens spets bakom larvens hufvud, bestiger han detta snedt bakifrån, låter sitt hufvud eller oftare främre delen af thorax omslutas af larvens mandibler och kröker i samma ögonblick vid sidan af prothorax in spetsen af ab- domen mot offrets strupe. Larven brukar därvid ofta sträcka sitt hufvud rakt uppåt (se fig. 2.) Efter detta första styng, som vanligen utföres mycket snabbt, släpper larven taget med käkarna, och stekeln brukar ofta taga en stunds hvila på hålans kant eller i dess närhet (n:r 2, 7, 15, 17, 20, 21, 26, 29, 30, 31, 32, 34, 36, 37 och 38. I de flesta fall tyckes denna paus ej vara framkallad af något behof af hvila, utan den gör snarare intryck af att stekeln väntar på att det insprutade giftet skall sprida sig något och sålunda ernå sin fulla verkan. I ett par fall (n:r 20 a och 38) har jag emeller- tid sett den ur larvens grepp befriade stekeln liksom tillintet- gjord lägga sig platt utsträckt på marken en stund, en ställning, som jag ofta sett Psammophila och Ammophila intaga under af brotten i paralyseringsprocessen.
Stundom har larven efter stekelns första angrepp rusat upp i hålans mynning, äfven om han förut suttit djupt nere (n:r 4, 7, 24, 26, 37). I ett par fall (n:r 4 och 8) kastade sig larven därvid t. o. m. helt och hållet upp ur hålan. I fallet n:r 7 tycktes det, som om någon paralysi ej blifvit följd af stekelns första angrepp, ty larven var fullt lifskraftig, och stekeln lät gripa sig ännu en gång för att få tillfälle att förnya stynget i struptrakten. medan i öfriga fall ett enda sådant varit tillfyllest att åstadkomma den orörlighet hos offret, som är nödvändig för att stekeln skall kunna tränga sig ner och fullfölja paralyseringsprocessen.
I de fall, då larven befunnit sig högt uppe i röret, har han i allmänhet efter stekelns första styng förblifvit i samma ställning och ej visat några rörelser eller blott obetydliga sådana, då stekeln efter en stund trängt sig ner mellan larvens hufvud och rörets vägg. Detta nedträngande har i alla de iakttagna fallen utom n:r 1 skett med hufvudet före, medan däremot stekeln ^ i n:r 1 trängde sig ner med ab- domen före.
Återstoden af paralyseringsprocessen försiggår nere i hålan och bhr därför otillgänglig för iakttagelser, men i fallet
30 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4.
mr 17, där larven gräft hålan alldeles invid glasburkens vägg, kunde stekelns åtgärder noga urskiljas. I fallen n:r 4 och 8, då larven efter första stynget kastat sig helt och hållet upp ur hålan, fortsatte stekeln paralyseringen af de fritt på sanden liggande larverna. T fallen n:r 5 och 39 har jag strax efter första stynget dragit fram larven ur röret och lagt honom därbredvid, hvarefter stekeln under mina ögon fullbordat paralyseringen. Slutligen har jag sett Methoca angripa nyss infångade larver, som ännu ej börjat gräfva håla (n:r 11, 12, 15 och 16), i hvilka fall likaledes alla para- lyseringsåtgärder kunde noggrannt iakttagas. I dessa sist- nämnda fall var det endast n:r 15, som gaf sitt rof ett styng i struptrakten, medan de öfriga underläto detta styng såsom öfverflödigt, då larven äfven detta förutan var åtkomlig.
De efter strupstynget följande paralyseringsåtgärderna äro riktade mot vissa punkter, som dels stickas, dels malaxeras, d. v. s. kraftigt och ihållande bearbetas med käkarna, dels slutligen både stickas och malaxeras. Framför allt är det partien bakom bakhöfterna, som behandlas ihållande och upp- repade gånger, emedan ägget där skall fästas, hvarför para- lyseringen af dessa delar är den viktigaste åtgärden. Vanliga ordningen är den, att stekeln med käkarna griper fast om och malaxerar strupen eller partiet därbakom, mellan framhöf- terna, hvarvid han också, under det han med käkarna håller sig fast på denna plats, sticker bakom bakhöfterna (se n:r 1, 4, 5, 8, 11, 12, 17 och 39). Endast n:r 16 höll i stället fast vid ett af mellanbenen, medan stynget bakom bakhöften utfördes. Endast n:r 39 sågs, jämte malaxationen af strupen och midtpartiet mellan framhöfterna, äfven sticka dessa delar. Vid malaxation mellan och bakom bakhöfterna (n:r 8, 11, 12, 15, 16 och 17) sitter stekeln på buksidan af abdomen (se fig. 3). Stekeln ses stundom uppslicka på de malaxerade punk- terna utsipprande blodvätska (n:r 15 och 17). Jämförelsevis sällan har jag sett några paralyseringsåtgärder riktas mot mellanbenen. Dock förekommer det ibland, att stekeln sticker vid mellanhöf terna, såsom man kan öfvertyga sig genom att undersöka larverna en tid efter paralyseringen. De stuckna och stundom äfven de malaxerade ställena visa då små mörka, punktformade sårskorpor af den utsipprande och stelnade blod vätskan.
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 31
Under eller efter paralyseringen ser man larven sjunka djupare ner i hålan, neddragen af stekeln. I de fall, då lar- ven vid paralyseringen legat öppet på sanden, sågs stekeln stundom därefter söka släpa honom till hålan och draga ner honom däri. Detta lyckades för n:r 5 och 8, medan n:r 4 och 11 förgäfves ansträngde sig, emedan ytsanden var för lös och ej gaf tillräckligt fotspjärn."
Sedan också äggläggningen ägt rum, visar sig stekeln vid mynningen och börjar stänga genom att först med fram- l)enen rifva ner sand från hålans kanter samt äfven med käkarna lossa sandklumpar. Sedermera brukar stekeln från omgifningarna med käkarna bära fram enstaka sandklumpar •och gruskorn, h vilka läggas i hålan och stundom tillpackas med hufvud och käkar. Då hålan är fylld, ligger sanden jämn och slät däröfver. Den tid, som användes på para- lysering, äggläggning och stängning, växlar ganska mycket, men är ofta ganska lång (t. ex. hos n:r 38 mer än 3 timmar). Då därtill stekeln ofta omedelbart därefter ses börja arbetet vid en annan håla, })lir det påtagligt, att han tillbringar största delen af sin dag under jordytan, och härigenom torde Methocas sällsynthet åtminstone delvis kunna förklaras.
Det lilla hvita, aflånga ägget har i de 22 fall, då jag funnit det, varit fästadt i ledvecket bakom ena bakhöften på Cicindela-larven, i 11 fall bakom den högra och i lika många fall bakom den vänstra. Den inåt bukens midtlinje v^ända äggpolen är inborrad i larvens hud, den andra polen är fri.
I fem fall har jag sett det kläckas. Embryonalperioden var för n:o 4 och 28 tio dygn, för n:o 7, 9 och 26 fem dygn. Den nykläckta larven satt kvar i samma ställning som ägget, •och hans hufvud hade uppstått i den inåtvända, fästa äggpolen.
32 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4.
Methocas anpassning- till sitt lefnadssätt.
Af det föregående framgår, att Methoca för att nå sitt mål, att lägga sitt ägg på Cicindela-larven, först och främst måste oskadliggöra dennes med fruktansvärda käkar beväp- nade hufvud. Detta hufvud spärrar nämligen tillträdet till jordröret, som omsluter hans i öfrigt mjuka och alldeles skyddslösa kropp. Visserligen vore en annan taktik tänkbar, nämligen att från sidan gräfva sig in i Cicindela-röret och angripa bytet underifrån. Men Methocas instinkter anvisa henne en genare utväg. Hon spelar själf rollen af byte och låter gripa sig. Cicindela-larven som alltid snappar med käkarna bakåt, åt ryggsidan, reser därvid upp hufvudet något litet, stundom t. o. m. rakt upp, och af denna omständighet begagnar sig Methoca, i det hon genast griper tillfället att skjuta in sin abdomen bakom larvens hufvud och i den nu blottade sårbara punkten sänka sin gadd. Skulle larven envist vägra att gripa stekeln. så blir han oåtkomlig. Stekeln kan då ej tränga sig förbi hans hufvud, såsom framgår af flera i det föregående nämnda fall (n:o 6, 20 b och c, 27 och 35), i h vilka larven blott dragit sig ner i sin håla och oskadd uthärdat Methocas belägring. Att Methoca det oaktadt ibland brukar stänga hålan, alldeles som om hon hade nått sitt syfte, hör till dessa inkonsekvenser i instinktlifvet, som mer än något annat lägga i dagen dettas reflektoriska natur. I alla händelser låter larven i de allra flesta fall öfverlista sig, eller, kanske riktigare, med en ren reflexrörelse snappar han efter det djur, som bestiger hans hufvud. På samma sätt snappar en ur sin håla framtagen Cicindela-larv efter hvilket föremål som hälst, med hvilket hans hufvud beröres. Då det är denna rörelse, som skaffar honom hans föda, kan man ju med ett visst berättigande säga, att han i Methoca ser ett byte.
För att kunna förstå, huru Methoca kan undgå faran att genomborras af larvens spetsiga mandibler, bör man taga
G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 33
i betraktande dessas bildning. Fig. 5 visar mandiblerna i utspärradt tillstånd med deras spetsiga och kloformigt böjda ytterdel riktad snedt uppåt. Omedelbart innanför midten äro de beväpnade med en spetsig och något böjd tand. Fig. 6 visar mandiblerna hälft hopslutna, med spetsarna korsade ungefär i samma ställning, som när de fasthålla Methoca. Methoeas hufvud eller främre delen af hennes thorax befinner sig därvid i mellanrummet mellan de korsade mandibelspet- sarna och larvens labrum. Däraf inses, att Methoca, tack vare sin kropps smalhet, ingenting har att frukta af vare sig mandiblernas spetsar eller af deras tänder. Ett tjockare byte, såsom en af de flugor, som pläga falla offer för Cicin- dela-larven, genomborras däremot af mandiblernas spetsar. Då mandiblerna äro fullt sammanslutna, korsa deras långa spetsar hvarandra omedelbart ofvanför kanten af labrum, så att intet mellanrum ses, och tänderna närma sig hvarandra under labrum. Det värsta som kan hända Methoca, om lion intager rätta ställningen, är därför att bli duktigt klämd mellan de sammanslutna mandiblerna och det starkt chitini- serade labrum, och det blir hon utan tvifvel också. Att hon ej krossas, måste bero på hårdheten af hennes thorax, hvilken i samband med dess ringa genomskärningsyta förlänar detta kroppsparti en betydlig motståndskraft. För att en så smärt thorax skall kunna erbjuda tillräckliga fästen för extremite- ternas muskler, måste den vara långsträckt samt försedd med dessa knutlika ansvällningar, som ge Methoeas thorax så stor likhet med en myras. Att vingar vid ett sådant lefnadssätt som Methoeas endast skulle vara till hinder, faller af sig själft. Methoeas konst ligger sålunda i att afpassa sin ställning så, att hon gripes på det för henne själf lämpliga sättet. Skulle hon gripas kring bakre delen af thorax, så skulle spetsen af hennes abdomen ej nå larvens struptrakt, och råkade hennes abdomen i klämma mellan larvens mandibler, så vore hon helt säkert förlorad. Hennes instinkt anvisar henne därför att endast bestiga larvens hufvud bakifrån. Därför ses hon också gå rund t omkring larvhufvudet i hålans myn- ning, till dess lägligt tillfälle erbjuder sig.
Kroppens smalhet och smidighet kommer väl till pass icke blott vid själf va paralyseringen, utan också då Methoca skall tränga sig ner förbi larvens hufvud och röra sig i det inskränkta utr3anme, som Cicindela-röret erbjuder. Kroppens
Arkiv för Zooiorji. Bd. :i N:(j 4. 3
34 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND. 8. N:0 -i:.
ytterliga glatthet bör härvid också komma till nytta, liksom äfven ur den synpunkten, att besvärande damm och smuts ej så lätt fastnar därpå.
I sina paralyseringsinstinkter har Methoca, såsom vanligt hos rofsteklar, anpassat sig efter rofvets nervsystem. Met- hocas första styng i struptrakten verkar förlamande på käkarnas muskler, men äfven i större eller mindre grad på hela thoracalmuskulaturen. Denna omständighet gör det sannolikt, att undre svalggangliet, h vilket liksom hela nerv- svalgringen har sin plats i jämnbredd med ögonen, ej direkt beröres af gadden. fastän naturligtvis möjligheten ej är ute- sluten, att denna genom nackhålet skulle kunna intränga, utan att det är genom giftets diffusioij, som den åsyftade orörlighet inträder, utan h vilken de följande paralyserings- åtgärderna knappast skulle kunna vidtagas. I: sta thoracal- gangliet har sin plats mellan f ramhöfterna, och utan tvifvel är det detta ganglion, som är föremål för Methocas långvariga malaxation på denna plats. 2:dra thoracalgangliet ligger mellan mellanhöfterna, hvilka stekeln mera sällan behandlar vare sig med styng eller med malaxation. Mellan bakhöfterna ligger 3:dje thoracalgangliet, till hvilket nära ansluter sig det lilla l:sta abdominalgangiiet. Det är mot dessa båda ganglier och de från dem utgående nervstammarna som de långvarigaste paralyseringsåtgärderna riktas, genom hvilka icke blott larvens förmåga att klättra i röret går förlorad eller åtminstone i hög grad nedsättes, utan framförallt trygg- het beredes åt stekelns i ledvecket omedelbart bakom bak- höfterna fastade ägg.
Alla dessa anpassningar, såväl de rent morfologiska som